Hobby psykologi senaste tidsfördrivet?

Tukt skrev 2023-02-03 23:46:25 följande:

Men OM, du har en diagnos då? Många har ju faktiskt det. Diagnoser som påverkar både dom själva och omgivningen negativt.
Att sätta någon på spåret, för var deras problem ligger, tycker jag per automatik inte behöver vara fel. Hela upplägget på Familjeliv handlar ju om att gissa och tipsa.
Och var går gränsen? Om någon uppvisar ett mönster av anknytningsproblematik, som är rätt vanligt, både här och ute i livet. Ska man inte hjälpa till med att be personen fördjupa sig lite i vad det innebär och sedan, om det stämmer, söka hjälp? Eller är det bara viss typ av problematik en inte får prata om?
Alternativet är ju att utgå i från att alla är dumma i huvudet och ska skilja sig. Skulle det vara bättre?

Men det har blivit ett sånt mode i att diagnostisera varann istället för att prata om frågor. Som att allt per automatik blir bra om man bara kan ge nån en diagnos eller hänvisa till en kurator för att prata. Istället för att ta av sin egen tid.

Tror vi kommer se tillbaka på denna tid som en kall tid när vi slutade prata med varann och bara diagnosticerade varann istället.

Anonym (Suck)

Sun 5 Feb 2023 10:51

#46

Tukt skrev 2023-02-05 09:50:25 följande:

Jag ser inte det du ser. Att det skulle vara speciellt mycket.
Däremot ser jag rätt gott om generaliserande och vad som tycks vara ett stort behov av det samma.
Lite då som att "se" att alla pratar diagnoser.

Då ser vi olika. Varje barn som inte är det lugna barnet med lagom aktivitet i skolan har någon diagnos - kollar man Instagram svämmar det över av autismindikationer som mammor säger sig se, iaf om man kollar amerikanska mammakonton. Det kan vara beteenden som alla barn har, men de ser autism överallt och drar barnen till så många ställen de kan för att få någon som sätter diagnosen.

Vuxna är inte ledsna idag och behöver vänner och familj, de är i behov av en diagnos och en utomstående psykolog.

Jag ser att man själv inte tar sig tid att vara en vän som kan lyssna om ens vän går igenom en skilsmässa eller livskris, utan man hänvisar direkt till en psykolog. Som att det är det enda som kan hjälpa alla. Det tycker jag är synd.

Anonym (Suck)

Sun 5 Feb 2023 11:17

#52

Tukt skrev 2023-02-05 11:04:13 följande:

Att vi ser olika är nog för att jag svarat och utgått från trådstarten, och därmed diskuterat forumet på Familjeliv, inte samhället i stort.
Jag har heller ingen som helst koll på amerikanska mammors instagramkonton. Så det kan jag inte alls kommentera.

Men utifrån det samhällsperspektiv finns det många aspekter. En aspekt är att diagnoser påverkar och rent av skadar, inte bara den som har den, utan även deras omgivning. I Synnerhet de som ska stå en närmast, som barn.
Att man kan prata om det, och diagnosticera det så finns det en chans att det inte påverkar en själv och omgivningen på samma sätt som annars.

Vi ser väldigt olika positivt på det hela helt enkelt.

Jag ser ett samhälle som inte hjälper varann som vänner utan bara vill få aätta en diagnos och sen blir det bra. Vad som händer efter diagnosen pratas sällan om - huvudsaken verkar vara att få den satt eller få vara den som först kom på den. Inte att personen ska få det bra. Den delen ser jag.

Anonym (Suck)

Sun 5 Feb 2023 12:21

#55

Aviga skrev 2023-02-05 11:36:36 följande:

Jag har en anekdot

En god vän berätta för mig om sin underbare spelevink till sonson Tydligen hade man på förskolan tyckt att han var lite jobbig så de föreslog att föräldrarna skulle ligga på om en ADD utredning. Föräldrarna tackade och tog emot rådet och sent om sider fick de också en utredning. Denna visade att han inte kunde få någon ADD diagnos som det såg ut i dagsläget men att de var välkomna att återkomma om problemen ökade.

Min väninna skakade på huvudet och konstaterade att "Pojken är inte hälften så jobbig som hans far var i den åldern, å han blev det ändå folk av"

Visst kan man skratta åt eländet men jag tänker på de familjer som verkligen har problem och inte får någon hjälp på grund av långa väntetider för utredning.

Jag är också lite brydd att man från förskolor och skolor ofta har så få resurser att de barn som avviker från det som är lätt, dvs lugn och skötsam, lagom med vänner och presterar lagom - de får inte stöd utan en diagnos. Och då kan man inte låta dessa barn tex få springa lite mer, eller få utlopp för sin energi - utan det blir att hänvisa dem för diagnos. De barn med grava problem som får en diagnos får i bästa fall en resursperson, de barn som bara är mer aktiva än genomsnittet får lida vidare i en resursbriatande miljö där de bara är besvärliga.

Anonym (Suck)

Sun 5 Feb 2023 12:25

#56

Fröken Allvar skrev 2023-02-05 11:30:16 följande:

Att sätta diagnoser via internet görs sällan i syfte att personer ska få det bra. Jag håller med om att det är svårt att tala om vad som händer efter diagnos i ett framgångsorienterat samhälle. Jag förstår hur du menar kring bemötande, och håller med dig om att folk inte kan bete sig vänligt utan uppför sig onödigt illa när de tror att de kan komma undan med det. Men ett samhälle är samtidigt inte en vän utan ett sätt att organisera för att medborgarnas behov blir sörjda för på ett godtagbart sätt. Samhället prioriterar då medborgarna i den ordning som samhällets värderingar påbjuder. Att sätta en diagnos kan både leda till prioriteringar, som att en person får rätt till medicinering och andra insatser, men också till bortprioriteringar, som exempelvis att människor med psykiatriska diagnoser har svårare än andra att få vård för fysiska problem. Jag är säker på att du håller med mig i mycket , men jag tog utgångspunkt i ditt inlägg för att diskutera skillnaden mellan personliga och professionella relationer. Forum är ett mellanting där anonyma konton agerar utifrån vitt skilda intressen.

Jo jag håller med dig i en hel del.

Jag tycker mest det är synd att man så lätt bara (på forum som detta) tar på sig diagnosglasögonen och ska lösa ts problem med en diagnos, som att det i sig får allt att bli bra.

Sen ÄR många hjälpta av att få en diagnos där de får stöd av vården också - men att se det som lösningen på allt tror jag man går bort aig när man gör. Och på fprum tror jag många bara vill skriva det för att känna att man är duktig, intehjälpa personen på riktigt. Utan få visa att man kan något själv.

Hobby psykologi senaste tidsfördrivet?

INNEHÅLL