Anonym (Mia) skrev 2023-01-26 08:50:24 följande:
Problem som du tar upp är så extrema så det är få personer som upplevt liknande. Jag tycker därför du ska vara försiktig med att ge tips om hur andra tonårsföräldrar ska hantera sitt barn. Att du gjort den lärdomen vad som fungerar för er och vanliga uppfostringsmetoder har sabbat allt totalt är extremt ovanligt. Jag lider med dig och din familj som har det så här extremt. Hoppas ert barn tillslut finner lugn och eller får den hjälp som är rätt för henne.
Tack för snälla ord, det värmer.
Men jag förstod det så att jag och TS har väldigt liknande extrema situationer:
Våra döttrar skar sig
Våra döttrar försökte begå självmord genom att hoppa ner från balkongen
Våra döttrar hade depression runt 7års ålder
Både jag och TS kände sig så desperata att någon gång funderat på självmord
Så mina tips gäller såklart BARA sådana "extrema" fall, inte fall där det räcker med att sätta hårdare gränser.
Det som gör mig upprörd och triggar att skriva så mycket här, att vissa (olaf45 t.ex.) verkar bara strunta i hur extremt det är med våra barn och hur hårt vi kämpar, utan bara fortsätta ge oss skulden för att vi föräldrar är för mjäkiga, och att våra barn fejkar ångest.
Jag vill också varna TS att i sådana extrema fall är det jättefarligt att sätta hårt mot hårt. Jag tjatar om det, för att jag ÖNSKAR att något med liknande erfarenhet hade tjatat på mig om det, när jag var i samma situation, INNAN det blev försent.
Det gör mig också arg att komma ihåg hur soc resonerade PRECIS som olaf45. Tills de själva fick uppleva detta. Och då ändrare de sin uppfattning TOTALT, och började curling min dotter in i absurdum. Närr jag frågade, men hur är det nu med deras krav att "sätta ner foten", "visa vem som bestämmer ", "låt inte henne ta över makten", "sätt tydliga gränser" osv, viljet de krävde av oss, så fick jag en upprörd svar: "vi prioriterar barnets nästa och tänker inte förvärra situationen. Hon är väldigt tydlig med var hon vill och inte vill, och ingen kan tvinga henne ".
