Din partner arbetar nära annan av motsatt kön

Det finns absolut inget positivt med svartsjuka, det är inte omtanke eller kärlek. Det enda det handlar om är en rädsla att se sin partner umgås, ha roligt och tycka om andra människor. En rädsla att inte räcka till, att inte få vara i centrum i sin partners liv och att kanske bli lämnad.

Kärlek är att bry sig om, att få sin partner att växa, lita på sin partner och att ha förtroende för sin partner.

Vad är det för fel med att känslor uppstår eller godkänner du bara affärsuppgörelser?Det förstår jag att du blivit itutad då du bara får ha en man, även enligt din religion. Dock för din man gäller, förutsatt att ni befinner er under annan lagstiftning, något helt annat. Sedan vet vi ju att månggifte pågår i Sverige genom religiös vigsel.

Det är väl inte positivt med fruar som är svartsjuka och vänder sig mot varandra? Frågan är varför DU vänder dig mot din profet och gud och missunnar din man detta? Det enda som kan hindra din man från månggifte är svensk lag eller ekonomi. Och svartsjuk fru har heller inte hindrat någon man från otrohet.

Din grundinställning gällande din egen makes känslor och förehavanden skaver en hel del i förhållande till din religion. För jag antar att det inte är svensk lag som är upphov till din svartsjuka, eller? Svartsjuka driver människor ifrån en, så du får nog räkna med extra frujakt i hemlandet eller simpel otrohet på pizzerian. 

Jag har hela tiden i tråden skrivit om otrohet, att gifta sig med fler än en är inte otrohet. 

Inlägget du dessutom citerar handlade om manlig svartsjuka (protective jealousy) vilket är fullt naturligt för en man att känna för sin kvinna. 
Så där syftade jag inte på kvinnlig svartsjuka, men att ha något emot att ens man flänger runt med andra kvinnor skulle inte jag klassa som svartsjuka och den känslan är heller inget som automatiskt går emot min religion. 
Hur tänkte du ens? Att min man och den kvinnliga kollegan innan första mötet skulle skriva äktenskapskontrakt och sedan börja jobba ihop? Annars förstår jag inte hur äktenskap är relevant när detta handlar om två främmande människor (alltså inte familj) av motsatt kön som umgås.

Jag refererar givetvis till ditt resonemang i tråden i sin helhet, där du även lyfter din egen svartsjuka som positiv. Försvinner dina känslor som i ett slag med ett trollspö om din make instutitionaliserar sitt begär till en annan kvinna? Jag diskuterar hur du försöker rationalisera ditt ställningstagande i tråden och din svartsjuka, och visar på att den inte alls går att rationalisera så för samtidigt hävdar du ju att känslor lever sitt eget liv. Försvinner din svartsjuka om din make skulle ta sig ännu en (två?, tre?) fru? Eller skulle du och hon kanske tillsammans bevaka att han inte "flänger runt" med andra kvinnor?

Går din man ut någonting, ens i manligt sällskap? 

Jag får rätta dig på denna punkt med inkorrekt översättning, men jag förstår att det är något du blivit itutad då det även normaliseras att bli kuvad, tuktad, dold och kontrollerad. Svartsjuka är aldrig beskydd, det är misshandel. 

Så du menar att du skulle vara svartsjuk om din man började jobba nära en kvinnlig kollega, men att de känslorna magiskt skulle försvinna när han berättar för dig efter x antal månader att han tänker gifta sig med sin kollega? Eller, att din man gifter sig tillfälligt med kvinnor och som han sedan skiljer sig från när han tröttnat på att ligga med dem, såsom är tillåtet inom islam? Det skulle du inte bli svartsjuk över? Din man får gärna ligga med hur många andra kvinnor som helst bara han är gift med dem?

Jag har läst alla mina inlägg och ser ingenstans att jag lyft min "svartsjuka" som positiv? Det inlägg till Embla som handlade om svartsjuka syftade jag på manlig, och den är positiv. Att som kvinna inte vara okej med att ens man umgås regelbundet med andra kvinnor anser inte jag är svartsjuka, det är din egen definition. 

Självklart är det inte samma sak med otrohet som att gifta sig med en annan kvinna, det förstnämnda hade gjort mig sårad och äcklad av honom och hade aldrig kunnat förlåta. Det sistnämnda hade såklart inte varit superkul eftersom jag helst vill behålla honom själv, men i det fallet har jag och den andra kvinnan lika mycket rätt till honom. Så även om jag är kvinna och därmed känslostyrd och hade blivit mycket ledsen, så skulle jag lära mig hantera det (förutsatt att han behandlar oss lika!). Med en otrohet eller att min man umgås med en annan kvinna jobbrelaterat finns det ingen anledning att behöva hantera för det är bara fel på alla sätt. 

Ja, han är inte inlåst hemma. Den typ av svartsjuka som jag nämnde, är fortfarande positiv och inte misshandel. Det ändras inte för att du hävdar att jag och andra skulle blivit itutade det. Isåfall är det snarare det här samhället som problematiserar manlig, skyddande svartsjuka och får många män pga fel uppfostran att inte känna det längre trots att det är något naturligt. Bryr man sig öht inte om sin kvinna så kan mitt inlägg låta främmande, absolut. 

En otrohet blir inte automatiskt okej bara för att man några månader senare vill göra rätt för sig och gifta sig, det ändrar inte det som man gjort innan äktenskapet. Så nej. 

Många av oss som inte tillhör islam och inte har islam som religion anser att all form av svartsjuka är fel. Faktiskt en form av misshandel med för många av oss.

Det är bara direkt dumt, och nedvärderande av dig, att säga att det "kan låta" främmande" med ditt inlägg om man en man inte bryr sig om sin kvinna, då han anser att det är fel "skyddande svartsjuka".
Det är bara DU (och rent av andra praktiserade muslimer) som har antagligen överhängande svårt att inse att en man kan bry sig om sin kvinna på flera olika sätt och skydda henne med, och de är inte sämre än den "beskyddande svartsjukan", som propageras inom islam, för den saken skull.

Du anser att mitt inlägg är nedvärderande, men varför är inte ditt inlägg nedvärderande då? Varför har DU rätt?