Vi som startar IVF 2023

Jaa han är också så bra men bara pratat med honom ngn gång. Men som du säger väldigt bra. Thomas är också jättebra och kunnig gillar honom starkt!
vi borde ha fått det förra veckan men när jag skrev till dom i onsdags hade det inte kommit och hon som är ansvarig för det skulle vara ledig resten av veckan men skulle höra av sig imorgon så förhoppningsvis får vi svar då! 

å va skönt för er? ja previs så har det varit för mig med tror verkligen man behöver det. få leva lite normalt och njutA av livet 

Tack snälla du ❤️ ja, det känns så skönt ett vi får köra på direkt. Känner att jag inte vill vänta och förlora massa mer tid, folk blir ju gravida direkt missfall så känns ju inte fel att man då försöker med en återföring. men kropp känns också som den återhämtat sig bra rent fysiskt. 

minns inte om det var till dig eller någon annan som jag som jag skrev till gällande mins egna mellanblödningar som jag också fick efter ÄL och innan jag ens försökt bli gravid och läkarna också sa att det var normalt. men efter egen research förstod att det var progesteron brist. så med vitaminer så boostade jag kroppen så att de försvann, för det är inte normalt.  Spännande att du kör med något nytt denna cykel, körde också med det men i början, men mina myom växte av östrogenet så kört naturlig cykel sen. 

hur olika det är på kliniker, att du måste vänta en cykel trots utfall! har bara behövt vänta efter ÄP, så blir det inget för mig nu och nytt plock så är det ju först i dec/jan för mig med. Men håller tummarna för dig nu! ❤️

jo, då var det ett 5 dagars. funderar På att sluta med progesteronet nu när det fortfarande är negativt på RD 10

låter det rimligt? 

Ska försöka sammanställa var jag är just nu på resan. Jag - inte vi längre. Hoppas ni orkar läsa..

En berg-och-dal-bana av råge sista veckorna, så jag är rätt överväldigad och ngt matt nu. 

I lördags för lite över en vecka sedan skickade jag ut sambon efter att ha hjälpt honom på alla sätt jag kan under veckan först. Vi har tagit paus av andra orsaker än brist på kärlek som han måste reda ut innan han kan tänkas få komma tillbaka. Men oddsen är dåliga. Stort sorg, han har alltid verkligen fått mig att känna mig fantastisk.

Då det kommer ta lång tid oavsett om han lyckas eller ej så har jag bestämt mig för att fortsätta resan själv mot att bli självstående mamma. Är ngt bitter på livet i allmänhet just nu ska erkännas. Väntat ända tills jag hittade honom när jag var 33 år för att börja bebis-resan. Nu 36 år och likväl står jag själv. 

Under söndagen letade jag frenetiskt efter en spermadonator - och fann en helt fantastisk som jag valde. Kändes så otroligt bra.

I måndags ringde kliniken, efter 3,5 vecka i kö till äggdonator och meddelade att de hade en äggdonator som snart skulle äggplockas men hade så många ägg att de behövde dela och letade en till intresserad. Men hon var grönögd och tackade därför nej.

Två timmar senare mailade de om en ny äggdonator på 21 år. Fantastiskt ålder, lite frågetecken på andra punkter såsom hög vikt, men ett gott hjärta så tackade ja nästa dag. Samma leende som jag som liten.

Sen strul under veckan då hon fanns i Århus och ej i Köpenhamn och Århus hade inte samarbete med spermabanken med min favorit. Plus nya regler gjorde att jag var tvungen att beställa sperman själv. Hade ett sammanbrott i torsdags pga detta då jag inte kunde hitta någon annan jag gillade på de andra spermabankerna med samarbete. Torsdagkväll skrev de att de skulle kika på det och på fredag fm meddelade de att de löst det! Jag var så lycklig!

Några timmar senare skriver de igen att äggdonatorn ska resa iväg och kan donera först i januari. Så mkt kämpande för att lösa sperman och så fanns inte äggdonatorn längre tillgänglig.. 

Men i samma mail fick jag förslag på en annan äggdonator på 30 år, men som lämnat bra ägg två gånger innan med graviditeter. Först var jag bara låg över förlusten av den unga, men sen med input från mamma och närmaste svägerskan så insåg jag hur fantastisk den nya lät och egentligen matchade mig  som person så mkt bättre. Hon ska - om allt går bra vilket inte mkt gjort hittills - påbörja sin stimulering idag och äggplock om ca 14 dagar. Jag har mens på söndag preliminärt - funderar på att ta primolut för att skjuta lite på den så embryot/na hinner transporteras utan problem till Köpenhamn och hon kan stimuleras längre utan att missa.. Om allt går bra så kan jag komma få en återföring under andra halvan av oktober i normal cykel.

Ska försöka sammanställa var jag är just nu på resan. Jag - inte vi längre. Hoppas ni orkar läsa..

En berg-och-dal-bana av råge sista veckorna, så jag är rätt överväldigad och ngt matt nu. 

I lördags för lite över en vecka sedan skickade jag ut sambon efter att ha hjälpt honom på alla sätt jag kan under veckan först. Vi har tagit paus av andra orsaker än brist på kärlek som han måste reda ut innan han kan tänkas få komma tillbaka. Men oddsen är dåliga. Stort sorg, han har alltid verkligen fått mig att känna mig fantastisk.

Då det kommer ta lång tid oavsett om han lyckas eller ej så har jag bestämt mig för att fortsätta resan själv mot att bli självstående mamma. Är ngt bitter på livet i allmänhet just nu ska erkännas. Väntat ända tills jag hittade honom när jag var 33 år för att börja bebis-resan. Nu 36 år och likväl står jag själv. 

Under söndagen letade jag frenetiskt efter en spermadonator - och fann en helt fantastisk som jag valde. Kändes så otroligt bra.

I måndags ringde kliniken, efter 3,5 vecka i kö till äggdonator och meddelade att de hade en äggdonator som snart skulle äggplockas men hade så många ägg att de behövde dela och letade en till intresserad. Men hon var grönögd och tackade därför nej.

Två timmar senare mailade de om en ny äggdonator på 21 år. Fantastiskt ålder, lite frågetecken på andra punkter såsom hög vikt, men ett gott hjärta så tackade ja nästa dag. Samma leende som jag som liten.

Sen strul under veckan då hon fanns i Århus och ej i Köpenhamn och Århus hade inte samarbete med spermabanken med min favorit. Plus nya regler gjorde att jag var tvungen att beställa sperman själv. Hade ett sammanbrott i torsdags pga detta då jag inte kunde hitta någon annan jag gillade på de andra spermabankerna med samarbete. Torsdagkväll skrev de att de skulle kika på det och på fredag fm meddelade de att de löst det! Jag var så lycklig!

Några timmar senare skriver de igen att äggdonatorn ska resa iväg och kan donera först i januari. Så mkt kämpande för att lösa sperman och så fanns inte äggdonatorn längre tillgänglig.. 

Men i samma mail fick jag förslag på en annan äggdonator på 30 år, men som lämnat bra ägg två gånger innan med graviditeter. Först var jag bara låg över förlusten av den unga, men sen med input från mamma och närmaste svägerskan så insåg jag hur fantastisk den nya lät och egentligen matchade mig  som person så mkt bättre. Hon ska - om allt går bra vilket inte mkt gjort hittills - påbörja sin stimulering idag och äggplock om ca 14 dagar. Jag har mens på söndag preliminärt - funderar på att ta primolut för att skjuta lite på den så embryot/na hinner transporteras utan problem till Köpenhamn och hon kan stimuleras längre utan att missa.. Om allt går bra så kan jag komma få en återföring under andra halvan av oktober i normal cykel.

Ska försöka sammanställa var jag är just nu på resan. Jag - inte vi längre. Hoppas ni orkar läsa..

En berg-och-dal-bana av råge sista veckorna, så jag är rätt överväldigad och ngt matt nu. 

I lördags för lite över en vecka sedan skickade jag ut sambon efter att ha hjälpt honom på alla sätt jag kan under veckan först. Vi har tagit paus av andra orsaker än brist på kärlek som han måste reda ut innan han kan tänkas få komma tillbaka. Men oddsen är dåliga. Stort sorg, han har alltid verkligen fått mig att känna mig fantastisk.

Då det kommer ta lång tid oavsett om han lyckas eller ej så har jag bestämt mig för att fortsätta resan själv mot att bli självstående mamma. Är ngt bitter på livet i allmänhet just nu ska erkännas. Väntat ända tills jag hittade honom när jag var 33 år för att börja bebis-resan. Nu 36 år och likväl står jag själv. 

Under söndagen letade jag frenetiskt efter en spermadonator - och fann en helt fantastisk som jag valde. Kändes så otroligt bra.

I måndags ringde kliniken, efter 3,5 vecka i kö till äggdonator och meddelade att de hade en äggdonator som snart skulle äggplockas men hade så många ägg att de behövde dela och letade en till intresserad. Men hon var grönögd och tackade därför nej.

Två timmar senare mailade de om en ny äggdonator på 21 år. Fantastiskt ålder, lite frågetecken på andra punkter såsom hög vikt, men ett gott hjärta så tackade ja nästa dag. Samma leende som jag som liten.

Sen strul under veckan då hon fanns i Århus och ej i Köpenhamn och Århus hade inte samarbete med spermabanken med min favorit. Plus nya regler gjorde att jag var tvungen att beställa sperman själv. Hade ett sammanbrott i torsdags pga detta då jag inte kunde hitta någon annan jag gillade på de andra spermabankerna med samarbete. Torsdagkväll skrev de att de skulle kika på det och på fredag fm meddelade de att de löst det! Jag var så lycklig!

Några timmar senare skriver de igen att äggdonatorn ska resa iväg och kan donera först i januari. Så mkt kämpande för att lösa sperman och så fanns inte äggdonatorn längre tillgänglig.. 

Men i samma mail fick jag förslag på en annan äggdonator på 30 år, men som lämnat bra ägg två gånger innan med graviditeter. Först var jag bara låg över förlusten av den unga, men sen med input från mamma och närmaste svägerskan så insåg jag hur fantastisk den nya lät och egentligen matchade mig  som person så mkt bättre. Hon ska - om allt går bra vilket inte mkt gjort hittills - påbörja sin stimulering idag och äggplock om ca 14 dagar. Jag har mens på söndag preliminärt - funderar på att ta primolut för att skjuta lite på den så embryot/na hinner transporteras utan problem till Köpenhamn och hon kan stimuleras längre utan att missa.. Om allt går bra så kan jag komma få en återföring under andra halvan av oktober i normal cykel.

Tack snälla för ditt svar. Detta är ett nytt område för mig, då jag nyligen upptäckte att jag hade förhöjda prolaktin-värden, så väldigt hjälpsamt att höra detta. Intressant det du nämner om att det kan hämma östrogen, för jag brukar vanligtvis inte få blinkade smiley på ClearBlue advanced digitala ägglossningstest, utan brukar vanligtvis endast få en vanlig smiley direkt (dvs jag får inget östrogenutslag innan LH-utslaget kommer). Jag upplever även mindre sekret runt ÄL än det man läser om online och har låg sexlust då det gör lite ont att ha sex om det inte är runt ÄL. När det gäller progesteron, så har har ändå tänkt att mina nivåer är tillräckliga, då min lutealfas brukar vara 13 dagar, och vanligtvis inga mellanblödningar, förutom nu efter mitt missfall. Men i och med det du skriver om progesteron, så ska jag nämna detta till läkare inför nästa insättning (när det nu blir), så att jag fortsätter med progesteronet om jag skulle bli gravid. 

Tack för tipset om prolaktin-trådar på FL, hittade en som heter nya stora prolaktintråden, ska läsa igenom den, men den verkar vara från något år sen, är det den du menar? 

Hur ser det ut för dig med prolaktin-värden, barnförsök etc? 

Ska försöka sammanställa var jag är just nu på resan. Jag - inte vi längre. Hoppas ni orkar läsa..

En berg-och-dal-bana av råge sista veckorna, så jag är rätt överväldigad och ngt matt nu. 

I lördags för lite över en vecka sedan skickade jag ut sambon efter att ha hjälpt honom på alla sätt jag kan under veckan först. Vi har tagit paus av andra orsaker än brist på kärlek som han måste reda ut innan han kan tänkas få komma tillbaka. Men oddsen är dåliga. Stort sorg, han har alltid verkligen fått mig att känna mig fantastisk.

Då det kommer ta lång tid oavsett om han lyckas eller ej så har jag bestämt mig för att fortsätta resan själv mot att bli självstående mamma. Är ngt bitter på livet i allmänhet just nu ska erkännas. Väntat ända tills jag hittade honom när jag var 33 år för att börja bebis-resan. Nu 36 år och likväl står jag själv. 

Under söndagen letade jag frenetiskt efter en spermadonator - och fann en helt fantastisk som jag valde. Kändes så otroligt bra.

I måndags ringde kliniken, efter 3,5 vecka i kö till äggdonator och meddelade att de hade en äggdonator som snart skulle äggplockas men hade så många ägg att de behövde dela och letade en till intresserad. Men hon var grönögd och tackade därför nej.

Två timmar senare mailade de om en ny äggdonator på 21 år. Fantastiskt ålder, lite frågetecken på andra punkter såsom hög vikt, men ett gott hjärta så tackade ja nästa dag. Samma leende som jag som liten.

Sen strul under veckan då hon fanns i Århus och ej i Köpenhamn och Århus hade inte samarbete med spermabanken med min favorit. Plus nya regler gjorde att jag var tvungen att beställa sperman själv. Hade ett sammanbrott i torsdags pga detta då jag inte kunde hitta någon annan jag gillade på de andra spermabankerna med samarbete. Torsdagkväll skrev de att de skulle kika på det och på fredag fm meddelade de att de löst det! Jag var så lycklig!

Några timmar senare skriver de igen att äggdonatorn ska resa iväg och kan donera först i januari. Så mkt kämpande för att lösa sperman och så fanns inte äggdonatorn längre tillgänglig.. 

Men i samma mail fick jag förslag på en annan äggdonator på 30 år, men som lämnat bra ägg två gånger innan med graviditeter. Först var jag bara låg över förlusten av den unga, men sen med input från mamma och närmaste svägerskan så insåg jag hur fantastisk den nya lät och egentligen matchade mig  som person så mkt bättre. Hon ska - om allt går bra vilket inte mkt gjort hittills - påbörja sin stimulering idag och äggplock om ca 14 dagar. Jag har mens på söndag preliminärt - funderar på att ta primolut för att skjuta lite på den så embryot/na hinner transporteras utan problem till Köpenhamn och hon kan stimuleras längre utan att missa.. Om allt går bra så kan jag komma få en återföring under andra halvan av oktober i normal cykel.