Tycker ni synd om dom som inte har barn?
Tycker ni synd om dom som inte har barn? Alltså när de kommit upp lite i åldrarna.
Tycker ni synd om dom som inte har barn? Alltså när de kommit upp lite i åldrarna.
Jag tycker de flesta svar har lutat åt Nej?
Självklart kan man inte uppleva alla känslor som andra känner. Vi har ju inte alla samma erfarenheter.
Måste alla ha ha samma känslor för att det ska vara bra? Eller kan vi vara olika och ha olika erfarenheter och upplevelser och alla dessa kan vara lika mycket värda?
Jag tycker de flesta svar har lutat åt Nej?
Självklart kan man inte uppleva alla känslor som andra känner. Vi har ju inte alla samma erfarenheter.
Måste alla ha ha samma känslor för att det ska vara bra? Eller kan vi vara olika och ha olika erfarenheter och upplevelser och alla dessa kan vara lika mycket värda?
Skäraste skulle det stå inte säkraste, det går inte att redigera inlägget.
Det finns de som har svårt att få barn dem är det synd om. Jag själv är snart 52år har inga barn lider inte av det. Är morbror räcker bra. Jag anser själv att jag inte hittat mamman till mina barn. Klart att jag varit kär och haft sex men det har alltid varit något som fattas. Det finns tre kvinnor som jag skulle möjligtvis kunna tänka mig men det kunde tydligen andra också för det var redan upptagna.
Mitt egoistiska jag svarar ja. Jag tycker synd om precis alla som inte har så fina barn som jag har. Gäller dom som har barn med.
Mitt förnuftiga jag svarar nej. Undantag dom som är ofrivilligt barnlösa. Tycker dom som gjort ett aktivt val att inte skaffa barn och står för det är lite beundransvärda och lite modiga. Tänker att dom har nog förstått vilket jobb det faktist innebär att ha barn och gjort en ordentlig reserch innan dom tog sitt beslut.
Ja det är klart jag gör det. Tex min sambo hade blivit en alldeles underbar mamma och hade gärna velat bli det men det blev aldrig så.
Är en ganska stor sorg för henne och även om det inte är min sorg så känner jag ju litegrann av den. Försöker underlätta för henne genom att vara lite mansbebis vilket jag tror lindrar en del.
Jag är frivilligt barnfri, det heter inte frivilligt barnlös längre. Jag tror de kom på att barnlös är en konstig term för människor som frivilligt valt bort barn. Barnlös är för de som är det ofrivilligt. Eftersom barn saknas, för dom. Jag är dock inte känslomässigt styrd, vilket många kvinnor är. Så fort de får syn på en bebis blir det helt till sig , får tårar i ögonen. För mig, är barn inget speciellt. Ointressant.
Å andra sidan är jag inte heller intresserad av män på ett romantiskt sätt eller tror på kärlek. Är inte så "aww" av mig. Men en jävel på situationer som kräver att man inte blir det:) kul för de som fått bli mammor. Men verkligen inget liv för mig. Då är de mer synd om ofrivilligt barnlösa.
Jag tycker lite synd om dom, ja. Frivilligt barnlösa eller inte. Ingen kan förstå den kärleken man känner till ens eget barn, om man inte är förälder själv. Visst kan man älska syskonbarn osv, men ens eget barn är något annat