Tycker ni synd om dom som inte har barn?
Beror ju helt på varför de inte har barn. Förhoppningsvis är de barnfria, och det där med att man ändrar sig är i många fall skitsnack.
Inlägg från: Anonym (Jk)
|
-
-
Samma sak med de som aldrig köper hus, skaffar hund, eller för den delen reser och upptäcker en massa olika kulturer och platser utan bara sitter hemma och glor hela livet?Anonym (Pernilla) skrev 2022-11-23 19:21:21 följande:Nämen precis. Fast jag kan ibland tänka att de inte vet vad de går miste om och tycka synd om dem på det sättet.
-
Det är väl ändå den bekantas beslut att stanna?Anonym (F.d ofrivilligt barnlös) skrev 2022-11-23 22:26:38 följande:
Makens bekant där frun verkar ha bestämt att de ska inga ha tycker jag väldigt synd om.
-
Har två släktingar på 65+ som valt bort barn. De är båda väldigt nöjda med sina liv, och en av dem älskar verkligen ensamheten och väljer att sitta själv många högtider och mysa i lugn och ro. Ensamhet är inte alltid dåligt.Anonym (Ja och nej) skrev 2022-11-23 21:42:45 följande:
Man får ju ta konserverna av de val man gör. Vi har en moster i familjen som valt bort barn, hon närmar sig 70 nu. Jag kan tycka synd om henne som lever ett så ensamt liv, samtidigt har hon ju själv valt det och trivs antagligen med det.
-
Så han har inte sagt att han vill ha barn?
Anonym (F.d ofrivilligt barnlös) skrev 2022-11-24 14:15:38 följande:Ja, självklart. Han valde att gifta sig med henne och de hade säkerligen pratat om det här med barn innan. Och han tyckte väl att det var värt att avstå från barn för att få gifta sig med just henne. Men vi undrar ändå. Han är barnkär, barnledare, har en stor gård och ett jättestort fint nyrenoverat hus och nu får han inga arvingar till allt detta. Två vuxna i ett enormt stort hus. Alla hans syskon har barn.Alla närmaste vännerna. Och där sitter dom ensamma. Jaja, vi hoppas han är lycklig ändå. -
Men vet du hur det känns att älska sitt liv så mycket så man absolut inte vill ha barn eftersom det kommer sabba det?Anonym skrev 2022-12-02 20:53:49 följande:Jo faktiskt existerade vi innan vi hade barn och levde ett liv innan barnen.Så vi vet hur det är både att ha barn och att inte ha barn
Alla missar vi något i livet. Jag tror föräldrar som säger att det är häftigt och underbart, man kan inte föreställa sig och så vidare, och så vidare. Absolut. Men jag saknar ju inget jag inte haft, det är ingen förlust.
Blev gravid en gång, trots skydd. Hade verkligen allt man behöver, vill ha och lite till (stabil relation med världens bästa man, utbildning och trygg anställning, stort boende, pengar, familj som kan stötta, redan rest jorden runt några gånger etc.). Men inte en chans att jag fortsatt graviditeten. Det var längesen nu och jag har aldrig ångrat mig.
Kan inte alla bara vara glada åt andra som är glada?