När går det över? Hur gör man efter otroheten?

Tänker vi båda har ett gemensamt ansvar för att vi hamnat i ?ett låst läge?. Vill samtidigt passa på att be om ursäkt om jag drivit min linje alltför hårt! Jag är inte här för att såra någon. 

Kan se dilemmat som TS presenterar ut din synvinkel oxå, det kan jag, men väljer ändå mer gå på TS (Bedragen 2020) upplevelse. That s it! 

Sluta larva dig. 

???

Per definition så är det naturligtvis inte min tråd men jag tror (hoppas) ändå att du förstod vad jag menade. Du, och några till, har med stor energi ägnat er åt att förstöra tråden och dess egentliga frågeställning genom att fastna i en fråga som är helt off topic. Det är respektlöst. Vill du diskutera frågan du fastnat och brinner för, så startar du en egen tråd. Det är basic respekt på ett forum. On topic gäller. 

Min ursprungsfråga.

Drygt 2 år sedan min fru var otrogen. Känns fortfarande oerhört jobbigt, tänker på det närmast jämt. Älskar henne så enormt mycket, så förslag om att lämna henne undanbedes. 

Det gör så sjukt ont att ha blivit lämnad för några liggs skull. Ser dom framför mig. Egentligen inte själva sexet som stör mest, mer att en annan man fanns vara mer lockande. 

Du som varit med om att bli bedragen, när började det lätta? Vad har du för knep att dela med dig av? 

Hen kommer inte lyssna förrän du anmäler...

Argumentet "Ordinär Man" tycker inte din jag, kommer du inte så långt med.

Men om någon påstår att finns problem har att göra med PTSD, så blir det tyvärr relevant för tråden. Men om vi en gång för alla kan avfärda det, kanske vi kan känna det bakom oss.

Att gå omkring och älta ett gammalt bekymmer, misstag, att bli orättvist behandlad, förolämpad, med mera, är inte ovanligt, och det är inte konstigt att må dåligt. Exemplen är otaliga. Att blir bestulen, otrohet (som sagt), tvingad att säga upp sig, grannen säger upp bekantskapen, du får inte fira jul med familjen för du kommit ut som bög.

Otrohet händer faktiskt. Faktiskt är det oerhört vanligt. Men att trohetsfundamentalisterma här brölar och ger sig styrkekramar kommer inte att hjälpa dig. Snarare tvärtom så de ordentligt försöker bädda in dig i offerrollen. 

Om du verkligen har så allvarliga problem att de gränsar till tvångstankar, bör du söka professionell hjälp hos psykolog. Men kanske behöver du bara hitta annat viktigare att fokusera på. Men det är något du kanske vet bäst, och något du själv for då över.

I vilket fall är det nog klokt att känna dem här tråden, då den bara ger ytterligare näring till de destruktiva tankar du har.

Det är inte hans tråd.

För att jag har goda råd att ge honom och kanske även andra 

Fast han verkar ju inte så intresserad av dina sk "råd"?

Hej
jag beklagar din situation. Jag har också blivit bedragen och stannade kvar. Jag tror bara att det är tiden som kan läka såren faktiskt. Jag är inte fullständigt där men tänker mindre och mindre på det och känner mig rätt över det. Det är lätt att fastna i ältande. Och det har skadat min tillit även i andra relationer, är väl en slags effekt på rubbad självkänsla/självförtroende. Men nu går det bara uppåt igen. Nånstans, när du sörjt tillräckligt länge, får du bara göra ett val att nu är det dags att se framåt och släppa det gamla. Annars är det risk att du går ner dig istället. Och det känns onödigt.
Det finns så mycket positivt i livet ändå, trots det där!

Är nu snart 5.5 år sedan. 

kram