Anonym (Mamma och speciallärare) skrev 2022-09-25 09:01:01 följande:
Jag är både speciallärare och mamma till son med adhd.
Det är faktiskt skitjobbigt för klasskompisar att alltid ta hänsyn och behöva acceptera puttar, elaka ord och stök i klassen. Det är fullt förståeligt om klasskompisarna behöver en paus från det på fritiden. Tråkigt men sant. Dessutom kan andra elever ha svårigheter som blir värre pga din sons stök. Exempelvis hörselnedsättning, autism, blyghet?.. osv
min son hade jobbigt och var utanför mycket. Han var inte elak och visste att han gjorde fel men det hjälpte inte. För mottagande unge så spelar det lite roll om spannen i huvudet kommer av misstag eller avsikt. Det gör lika ont iallafall. Sonen hade mycket ångest över sina misstag på kvällarna :(
Idag medicinerar sonen. Nu sker inga impulsiva misstag, inget stök och ingen ångest på kvällen :) Nu har han massor med vänner och blir bjuden på många kalas. Han mår så mycket bättre nu på sin medicin :)
Vad skönt för din son att det funkar så mycket bättre med medicin! Jobbig situation ni har varit igenom när han var yngre Jo jag har förståelse för att andra barn kan tycka stöket i klassen är jobbigt. Men i det här fallet är det kompisarna själva som föreslagit detta. Pojkarna har gjort upp egna planer om att följa med oss hem. Det handlar om en dag nån gång nu i veckorna. Både vi och andra föräldrar där vi bor är mycket uppbokade tyvärr och det måste planeras in. Det är av den anledningen jag hört av mig till två av kompisarnas mammor. De allra flesta svarar på sms, de har dessutom gjort det tidigare. Jag tycker det är ett konstigt sätt att bara inte svara. De kan ju svara att det inte passar bara liksom.
Sedan är det en stor klass och tror det är fler som har svårt att sitta still. Det finns de utan diagnoser som slåss och sparkas. Det gör faktiskt inte min son. Det finns de som säger eleka saker ändå.
Jag har lite svårt för det svartvitt-tänket där en unge står för allt dåligt och förstör för alla andra. Det är tonen i den här tråden. Det sker ju massa saker i klassen som kanske är lika jobbigt för min son, t.ex. en kränkning där
min son var offret. De barnen har inga diagnoser. Men sattyg och annat sker ju ändå. Inte så att min son är demon och de andra helgon.
Jag har full förståelse. Samtidigt måste väl jag kunna skicka ett sms eller försöka ta kontakt med andra föräldrar. Att vi ska gömma oss under en sten och bara tänka klart de inte gillar min son - det köper inte jag riktigt.