Fler med barn med diagnos som blir utfryst?

Min upplevelse är att föräldrar är fruktansvärt rädda att deras egna barn ska bli utfrysta p.g.a. umgänget med ett annorlunda barn. De uppmuntrar därför sina barn att välja kompisar som är mindre besvärliga och som är socialt accepterade. Den här urskillningen sker redan på dagisnivå. 

Det jag reagerar på är föräldrarnas beteende. Så omoget beteende av vuxna människor som dessutom är föräldrar och ska uppfostra sina barn till bra människor. Det är inte konstigt att mobbing fortsätter existera när vuxna mobbar andra vuxna, för barn ser det och tar efter det. Ett slitet uttryck men ack så sant är att barn inte gör som vi säger utan som vi gör. Vissa ska helt enkelt inte skaffa barn.

Vad gör skolan? Är han intresserad av någon fritidsaktivitet? Det kan vara lättare att hitta kompisar om man delar ett gemensamt intresse.

Har inte läst riktigt hela tråden, men tror att saker skulle se annorlunda ut om du träffade de andra föräldrarna. Istället för lek, bjud två kompisar plus deras familjer på grillning tex. Säg att barnen ju leker mycket och att det hade varit roligt att ses. 

Mitt ena barn har en kompis med någon sorts beteendeproblematik. I sexårsåldern hade hon fortfarande med sig en förälder om hon lekte hos oss. Numera umgås vi med den familjen då och då eftersom vi träffade föräldrarna så mycket och lärde känna dem. 

Den tjejen (kompisen) har en pedagog i närheten under alla raster. Det är en jättefin hjälp som jag verkligen unnar alla barn med beteendeproblematik. 

I förskoleåldern var föräldrarna alltid med vid lek,  gällde alla barn. Var det så hos er? Finns det några kompisar från den tiden som ni kan höra av er till? 

Jag är både speciallärare och mamma till son med adhd. 

Det är faktiskt skitjobbigt för klasskompisar att alltid ta hänsyn och behöva acceptera puttar, elaka ord och stök i klassen. Det är fullt förståeligt om klasskompisarna behöver en paus från det på fritiden. Tråkigt men sant. Dessutom kan andra elever ha svårigheter som blir värre pga din sons stök. Exempelvis hörselnedsättning, autism, blyghet?.. osv

min son hade jobbigt och var utanför mycket. Han var inte elak och visste att han gjorde fel men det hjälpte inte. För mottagande unge så spelar det lite roll om spannen i huvudet kommer av misstag eller avsikt. Det gör lika ont iallafall.  Sonen hade mycket ångest över sina misstag på kvällarna :( 
Idag medicinerar sonen. Nu sker inga impulsiva misstag, inget stök och ingen ångest på kvällen :) Nu har han massor med vänner och  blir bjuden på många kalas. Han mår så mycket bättre nu på sin medicin :)

Ja. Jag, som har ett barn som gärna leker med sin stökiga kompis, har även ett känsligt barn som ibland gråter och inte vill gå till skolan på grund av bland annat ett stökigt barn i sin klass. Hon har konstant stresspåslag när han är i samma rum. 

Det kan ju även vara så att föräldrar har egna erfarenheter av hur deras skolgång var. Det fanns flera barn med olika diagnoser som inte hade fått diagnos. Det var de jobbiga barnen som var elaka, mobbades m.m de störde på lektionerna och när man klagade då sade läraren i princip " eleven har diagnos ni får acceptera detta"

Har folk tappat förmågan att prata med varandra? Eller finns det ingen ring funktion på mobilen i dag?
Istället för att vänta på svar på SMS så ring och fråga om barn X vill med till parken och leka.