Olika nivåer av sexlust, hur löser man det? Hjälp!

Som sagt. En kåt 16-åring som sitter hemma och fantiserar om att han ska knulla två timmar om dagen när han blir vuxen.  

Det är inte svårare än så här:

Man har sex när båda vill.
Har man mer lust så onanerar man.
Man är inte sur eller arg mot partnern om den inte vill oftare

Om ni inte tror mig så fine jag bryr mig inte. Önska jag var 16 igen tho :/

Klassiskt dilemma, att man vill olika ofta. Mest verkar det vara mannen som vill mer än kvinnan.

Kvinnor uppfostras att ransonera könslivet, att knipa ihop knäna, i värsta fall använda sex som ett förhandlingsargument för städning och tvätt.

Män uppfostras att ta för sig, att söka omedelbar njutning, att vara sexuellt inkontinenta.

Ingen har fel, ingen har rätt. Det gäller att hitta en balans. Det innebär att du behöver fokusera på annat än sex. Du behöver öva dig på att njuta av henne utan att det leder till sex. Du behöver öva dig att kela och mysa och sedan backa undan utan att det måste gå vidare. Jobba med ditt självförtroende - hon ska inte behöva ligga med dig för att stärka dig, du ska inte vara beroende av sexet för att må bra.

Hon behöver inse att sex är en viktig del av samlivet, lika viktig som att man äter tillsammans, att man lyssnar på den andres berättelser om hur dagen har varit, att man planerar semestern tillsammans. Hur skulle äktenskapet vara om man aldrig lyssnar på varandra?

Prata med varandra, och inte fredag efter ett glas vin eller i sängen. Prata när ni är ute och går eller åker bil. Då blir det mindre laddat. Förklara för henne hur viktigt det är med sex, och om ni inte hittar en balans så kanske ni måste separera. Annars följer ett långt liv där du är frustrerad och hon är pressad av dina krav.

Krasst så kan ni komma överens om hur ofta ni ska ha sex. Göra en kompromiss.

Vi har efter många år (60+) hittat en balans. Jag tar försiktiga initiativ. "Imorgon kanske vi inte behöver rusa upp ur sängen..." "Nu vore det skönt med en dusch..." "Vi kanske ska ta en liten förrätt på fredag...". Såna lite skämtsamma inviter är lättare att backa ifrån utan att det blir dålig stämning.

Precis som TS blir jag lite inåtvänd och bortvänd när det gått för lång tid. Jag behöver helt enkelt sköta om mig själv mentalt, inte vara så fokuserad på henne. (Behöver inte nödvändigtvis handla om att onanera, jag kan gå in i någon teveserie eller klippa gräset.)

Tjata. Aldrig. Gnäll. Aldrig.

Det ska vara kul, annars är det inget roligt.

Rent krasst, gilla läget. Det är inte frågan om att förändra något, det är att förhålla sig till hur det ser ut, 
Det är inte alls ovanligt att man har sex 2-3 ggr i veckan, det är nog det vanligaste om jag förstått allt rätt (utom första kaninperioden då).
Men finns det något mer avtändande så är det gnälliga män som surar när de inte får till det, näst efter tjatsex då.

Något som också är avtändande är tjat vad man borde göra under själva akten, hur man ska agera etc.

Som jag skrivit så hade jag och min sambo en liknande obalans, Men den bästa lösningen var att endast ha sex när båda ville ha det. Då slapp man tjatsex, sura miner och istället fick man kvalitet, inte bara i det initma, utan även i vardagen.

Det spårade snabbt

Verkligen 

Exakt, vi hittade ungefär samma nivå, det var inte enkelt, men att vara öppen, kravlös, och hitta något gemensamt, fungerar utmärkt.

Det är väl jävligt offerkoftigt att sno mediciner och tycka synd om sig själv för att man inte får knulla 2 h om dagen.

Du behöver inte minska sexlusten du behöver bara fatta att du är vuxen nu och allt man har lust till funkar inte.

Bara för att du vill något betyder det inte att du alltid kan få det. Jag vill ha semester i 3 månader, det får jag inte men jag fattar det och låter livet tuffa på ändå. Du får helt enkelt inse att det blir inte sex 2 h om dagen.

Du har ju två val här, acceptera att ni inte är kompatibla och då UTAN att stoppa i dig mediciner och snyfta om att du måste gömma dina känslor att du är oälskad.
Eller göra slut.

Hade jag varit din tjej och läst denna tråd hade jag faktiskt valt att lämna. Hade inte orkat med att du ser ett normalt sexliv som ett så stort problem.

Bra att du har hittat ditt "kärleksspråk". Det tog mig 20 år efter att vi hade skilts.
Med den historiken kan jag säg att jag förstår dig, har också försökt minska min lust kemiskt, genom att onanera eller andra sätt.
Det enda effektiva för mig var 100% avhållsamhet vilket frun inte ville.

Tyvärr så tror jag inte att ni har någon framtid. 

Om sexet fungerar så fungerar ganska mycket annat i förhållandet men om ni redan från början har problem så kommer det bli ett stort problem för er framöver.
Mycket av din fixering kommer av att det är ett problem, jämför matfixering om du är väldigt hungrig eller om du är mätt.

Så ett supertråkigt råd som jag skulle gett mig själv är att bryta medan man fortfarande är vänner. Sörj vad som kunde ha varit och anklaga inte varandra.

Ni förtjänar båda en bättre matchad partner oavsett hur mycket ni tycker om varandra nu.