Ändra strategi som mamma, kommer det hjälpa eller stjälpa??

Nej, du visar att hon är den som bestämmer och att du är svag. Vad hände med att sätta gränser och säga ifrån när hon är stor i käften??

Tro mig, det har jag gjort. Jag har dragit in månadspeng, stoppat tjejmiddagar hemma hos oss mm Detta efter att ha varit tydlig med att så pratar man inte till mig och om hon fortsätter kommer det få konsekvenser. Det skiter hon i, säger hon. 

Hon sa alltid innan att ingen av hennes vänner har en mamma som ställer upp så mycket. Det verkar vara glömt nu. Det är bara mig hon revolterar mot. 
Ringer jag svarar hon inte. Ringer hennes pappa svarar hon alltid.
Väcker jag henne så får jag ett vrål om att hålla käften.
Väcker pappan så säger hon ok, kommer snart. 

Jag tycker att det låter som en bra idé. Jag tycker också att du ska berätta för henne att du inte är intresserad av att prata med henne om hon inte är trevlig, att du kommer att ignorera henne om hon säger/skriker otrevliga saker och att det inte är okej att behandla en annan människa som hon gör.

Hon är så pass gammal att hon förstår sitt eget beteende, det handlar säkert om hormoner mm men det kan också bli en ovana att ta ut sina aggressioner på någon annan vilket måste brytas. Det är dock viktigt att du är konsekvent och att din man är med på tåget.

Bra! Fortsätt med det! Så länge hon är otrevlig så får hon inte vara med på trevligheter som utflykter, familjemiddagar, tjejkvällar hemma osv. Låt henne skita i det, för det gör hon egentligen inte men hon måste fatta att du är den vuxna i ditt eget hem.

Låt det vara så. Om du ringer om något viktigt och hon inte svarar, skit samma. Pappa ska inte behöva ringa. Förebygg istället genom att ge information i förväg om det går. Om det är något spontant så räkna med att hon kanske inte går att nå. Hon kanske inte behöver någon mobil alls eftersom du ändå inte kan nå henne, vad tror du om det? Och sluta väcka henne, herregud. Hon är 15 år, inget litet barn. Hon får ställa väckarklockan. Sen har vi problemet med skolplikt men hon kanske ska börja gymnasiet? I så fall får hon stå för följderna själv.

Förstår att jag låter hård men jag har fan noll tolerans mot sånt där divabeteende.

Håller helt med här. Lugnt men tydligt bemötande. En 15-åring är inte vuxen men ndå så pass gammal att man bör vara mogen att börja förstå mer om hur man behandlar andra.

Hur ställer sig pappan till att hon behandlar dig som hon gör?

Tack för stöttningen.
Tror också att det blivit en ovana som eskalerar.
Först trodde ingen mig, då visade hon det bara när jag är med. Sedan har hon börjat visa det inför mina väninnor och de är chockade. Jag har tidigare haft drömdottern har de sagt. Ingen säger det längre hmmmm.... 

Låt pappan steppa upp? Du ska självklart inte acceptera att hon är oförskämd, men varför har du tagit så mycket ansvar för henne i alla år? Du skriver att pappan har dålig koll. Då är det hög tid att han skaffar sig det, även om dottern borde vara ganska självgående vid det här laget. Så ja, jag tycker gott att du kan ta ett steg tillbaka, men givetvis fortsätta sätta gränser när det krävs. 

Det kan mycket väl vara så att hon tonårsrevolterar mot dig för att det är dig hon känner sig tryggast med. Eller känner hon sig överbeskyddad? En pappa som i alla år har tagit mindre ansvar och därför sluppit många konflikter, blir lätt ?favoriten?. Ännu en kvinnofälla många gånger. 

Senast igår skulle vi till en konsert som hon visste om. Biljett var köpt och hon ville gå men satte sig på tvären och gapade på mig, stängde in sig på sitt rum och satte på hög musik.
Nu är det fan nog sa jag till min man. Vi åkte. 
Efter en kvart ringde hon till min man och var ledsen. Jag var givetvis en idiot som hon aldrig kommer följa med på något hädanefter. 

Väcker henne gör jag bara till skolan så nu på sommarlovet får hon sköta det själv. Hon börjar nian i höst. 

Jag har pratat med hennes mentor som mest skrattar och inte tror mig, det är tydligt. Hon är ju då trevlig i skolan. 

Jag har också nolltolerans. Vet inte om det hjälper eller stjälper i detta läget. 

Han blir också arg men de kan prata, mig vill hon inte veta av. Utom när det är tjej-grejer som tjafs med kompisar mm Då kommer hon till mig och då är det som förr mellan oss. Då ser jag en ljusning men den är inte långvarig.

Men kan inte pappan ta upp att hon behandlar dig illa och att ni älskar henne men att sånt beteende sårar?

Det låter som att hon verkligen testar dig och att ni varit så nära att hon kör en extrem frigörelse/revolt för att bli sin egen - men som 15-åring får man börja ta hånsyn till att sndra människor, även ens egna föräldrar också är människor med känslor och som kan må dåligt om man beter sig riktigt illa.