Ändra strategi som mamma, kommer det hjälpa eller stjälpa??

Han har dålig koll på det sättet att jag jobbat mindre och därför varit den som tagit mest ansvar för läxor, skolan, aktiviteter mm
Jag kan namnen på alla hennes kompisar och deras föräldrar, vet var de bor mm Han vet att det finns en tjej kompis som heter "Lotta" men är det hon som bor i stan eller på landet, det har han inte koll på. En del känner han förstås men jag har stenkoll. 
Det är alltså inte så att han inte tar ansvar utan mer att jag har mer koll. 

Det har både jag, hennes pappa, en av mina väninnor och skolans kurator pratat med henne om. Faktiskt också en av hennes kompisar som såg en gång när jag bröt ihop och grät. 

Jag hoppas att hon fick stanna hemma då fast hon ringde och grät? Det borde vara en bra läxa för henne.

Ok, då är det ett år kvar av era skyldigheter men så klart hoppas man att hon själv börjar ta ansvar innan gymnasiet. Om hon inte tar ansvar så kan hon inte få friheter heller, t ex då förtroende med större månadspeng i framtiden. När hon lugnat sitt beteende och kan visa mer respekt är det dags att prata om framtiden på lång sikt, att hon behöver bli självständig osv.

Jag skulle bli förbannad om jag var du. Bli skrattad åt av en mentor! Om hen inte tar dig på allvar så ryt i ordentligt och prata även med rektorn om det behövs. Sånt här ska skolan kunna hjälpa med faktiskt, alltså skolbiten då främst men även prata med henne generellt eller åtminstone hålla ögonen öppna så hon sköter sina kurser. Ju förr man får hjälp desto bättre.

Jo, det hjälper. Ju mer man ger efter desto längre tid tar det för henne att lära sig gränser. Man måste vara konsekvent, annars är det som att allt man gjort är bortkastat. Så om du säger nej nio av tio gånger men ger efter eller inte orkar den tionde, då är du på noll igen.

Och vad säger hon då?

Jag hade personligen tyckt det varit jättepinsamt om mina vänner och mammas väninnor sagt åt mig att jag behandlade min egen mamma dåligt...

Vad menar du med ett rår kvar av skyldigheter? Ungen är bara 15. Man har försörjningsskyldighet tills ens barn tar studenten ELLER tills senast 21 (om de inte tagit studenten). 

SKOLPLIKT.

Ja, hon stannade hemma. 
Månadspeng är en sådan konsekvens som jag sagt kan hända. Tanken är att hon ska få hela studiebidraget vid gymnasiestarten OM hon slutar med detta beteende. 
Denna månaden har hon fått sin månadspeng och ville ha extra men fick nej. Det gjorde att hon fick tacka nej till en aktivitet med kompisar. 
Att jag sa nej berodde på ett utbrott mot mig. 
Jag tar inte hennes månadspeng men de extra bidragen, som varit generösa, är indragna.

Jag ringde skolans kurator efter det tråkiga samtalet med mentorn. Kuratorn förstod mig och bokade direkt in ett samtal med dottern dagen efter. Om det gav något vet jag inte, blev beskylld för att vara en tjallare.....

Hon har bara sagt att jag ska ge fan i att prata om henne med andra, annars kommer hon bli ännu mer arg på mig. Varsågod, jag tar inga hot svarar jag. 
Frågar man henne hur vi ska lösa detta själva så får jag en igenslängd dörr som svar. 

Då är hon medveten om hur hon beter sig. Då skulle jag bara låta pappan ta mer och vara tydlig med att du finns där men att du också är en människa och inte mår bra av att bli kallad vad som helst och behandlad hur som helst. Men att du såklart alltid kommer stå vid hennes sida om hon behöver dig.

Men du måste ta hand om dig själv också och hennes beteende är inte något som man ska behöva ta själv.

Ja inget extra, och så länge hon är otrevlig, har dålig attityd, missköter sig på olika sätt, nej då blir det inget studiebidrag heller. Bara den vanliga månadspengen, om ens det.

Jag tycker att du ska ha fortsatt kontakt med skolkuratorn, du kanske kan få råd och stöd därifrån också. Nu kan ju inte hen ha samtal med dig som så kanske men åtminstone hänvisa vidare eller ge några goda råd på vägen.