Förvaltare

Vad får dig att tro att detta inte ordnades i samband med att föräldern blev så pass dålig att denne inte klarade sig själv?

Alla inblandade har redan räknat ut föräldern som att tänka klart nog för egna beslut. Men det här med vad föräldern vill med sin egendom är gammalt, har talats om i flera år.
S har aldrig tidigare engagerat sig eller hälsat på, utan det är först när den sista föräldern hamnade på hem som S tog initiativet till förvaltare.
Det här med alzeimers, äldreboende, förvaltare är mindre än ett år gammalt. Det förvaltaren gör med huset pågår just nu.

Det finns väl inga skäl till att det ska upphöra som är förälderns vilja!? Det förvaltaren gör är inte förälderns vilja.Men varken föräldern eller barnen kunde ju veta på förhand att föräldern skulle drabbas av alzeimers och så snabbt bli så dålig.

Föräldern ville också bo i sitt hus så länge som möjligt och när det sedan inte gick, så dröjde det lite innan flytt kunde ske, för att kommunen strulade med om vart personen skulle bo.

Eftersom L alltid hjälpt föräldern så hade L ingen tanke på att ändra det eller att något skulle behöva lösas före det att en förvaltare tar över.Det var S som såg till att föräldern fick förvaltare. L hade tänkt sig att en god man skulle vara tillräckligt. L hade inte ful koll på vad han skrev på. Det sistnämnda är dock ingen annans ansvar än han eget, det vet han också.

Att sälja huset för att minska kostnaderna kan inte vara ett allt  för felaktigt beslut av förvaltaren. Föräldern kommer aldrig mer bo där så varför ha kostnaderna för det. I sinom tid får barnen dela på pengarna. 

Syskonen får väl ta kontakt med förvaltaren för att dela upp lösöret.

Förlåt, jag kan ha missuppfattat om när i tid föräldern sattes under förvaltare. Jag uppfattade att det var nyligen.

En dement person som är så dålig att den ställs under förvaltare kan i princip inte längre agera efter egen vilja. Man måste ordna med testamente, gåvobrev och annat juridiskt innan man blir så knackig helt enkelt. Dementa får inte utnyttjas för egna syften. Ett förvaltarskap fryser situationen så att ingen kan utnyttja den dementa.

Vad det gäller huset så borde det ordnats något med det direkt föräldern flyttade till hem, uthyrning eller försäljning. Det är dyrt att bo på demensboende och att den sjuke ska bära dubbla boendekostnader är knappast i personens intresse. Om nu din vän ville ta över huset, varför vidtogs inga åtgärder för detta? Exempelvis att ta över driftskostnaderna?

Förvaltarskapet har inte fryst situationen utan vänt på den så att förälderns vilja inte har kunnat ske.Det är ju förvaltaren som hindrat L att göra något och innan dess förstod nog inte L att det behövdes, att det skulle bli så här.

Förvaltarskapet har inte fryst situationen utan vänt på den så att förälderns vilja inte har kunnat ske.Det är ju förvaltaren som hindrat L att göra något och innan dess förstod nog inte L att det behövdes, att det skulle bli så här.

Jag har fullständig förståelse att man inte alltid tänker på att livet kan bli på sätt som man inte räknat med. Men har man en väldigt tydlig tanke om hur man VILL ha det, så behöver man vara tydlig med detta "på riktigt". Med papper!

Det finns ingen anledning att slänga massa prylar ur en fastighet utan att prata med barnen, så här tänker jag personligen att barnet som inte "fick" hämta något uppenbarligen inte haft tillräckligt god kontakt med förvaltaren!

Jag köper inte alls din vän/vänninas historia, utan tror att det faktiskt finns underliggande orsaker till att det blivit som det blivit.

Enligt L så har föräldern sagt att testamente är skrivet till L's fördel. Stämmer det så finns alltså reglerande papper (men vem kollar på det nu, när föräldern fortfarande lever?), men inte över gåvor eller över tiden från demens till bortgång, eftersom ingen förutsåg behovet.Det är möjligt att L haft för dålig kontakt med förvaltaren, men det ligger ju åt båda håll. L visste inte när saker skulle ske.

Det underliggande, så långt jag har fått berättat för mig är att S och L inte kommer överens samt att L hela tiden funnits där för föräldern, medan S inte gjort det.

Jag ser inga skäl till att tro att L skulle ljuga. L har varit ganska öppen med detta och han vet också att han själv inte är så smart.

Jag var med L dit förra sommaren när L lämnade mat och tvätt han hade fixat.
Han har lagt upp på Facebook när han är där och fikar, lunchar, går på promenader mm med föräldern (precis som han gör även med sin familj) samt när föräldern gick vilse (det var där de anade att det inte stod rätt till).
S har fram tills för ett år sedan mest lyst med sin frånvaro.

Alltså, det är DEMENSEN som gjort att föräldern tappat möjligheten att faktiskt ha en ordentlig vilja. Inte att förvaltaren kliver in som företrädare.

I mina ögon låter det mer och mer som att L var olämplig att företräda sin förälder och att det var tur att det kom in en förvaltare och ordnade upp försäljning av bostad och att pappan har någon som företräder honom, inte det framtida arvet!

Hela grejen med att L inte fick komma och få något bohag och lösöre låter ytterst märkligt, eftersom detta oftast är den billigaste och smidigaste lösningen.

Satt L hemma och sov och missade att huset såldes? Och om hen nu hjälp till så himla mycket och haft så god kontakt, varför så pratade den inte ordentligt med sitt syskon och pappans förvaltare?

Det är tydligt utifrån hur du skriver Tom Araya att du tänker att L är drabbad av orättvisa och att pappans vilja inte respekterats, men har du tillräckligt god insyn för att egentligen ta hens parti?

Vill L ha ett inflyttande får nog L ta ansvaret för det.

Ang testamentet. Det finns inget som säger att det testamente som L pratar om är det giltiga. Alltså kan inte förvaltaren agera utifrån testamentet.