Förvaltare

Men om förvaltaren slänger allt som finns i hus och förråd så inkommer det ju inga pengar att redovisa, men utgör ändå värden som föräldern äger och tänkt sig att L (i huvudsak) skulle ärva.

Kan man kräva att förvaltaren styrker att det som görs ligger i personens intresse, eller kan förvaltaren bara hävda det utan grund?

Tillåt mig att vara tämligen skeptisk till historien som målats upp.

Det stackars hjälpsamma syskonet som var tänkt att få fastigheter och gåvor som blir lurad att skriva på ett litet papper och nu inte ens får vara med när familjehemmet säljs, utan sakerna släng istället för att h*n får med sig minsta lilla minne. Stackars L är bara dåligt påläst och stressad och blir lurad.

Eller så är det en berättelse om en pappa som faktiskt inte upprättade tillräckligt tydligt vad han ville, där samhället gick in med förvaltare, dvs. en starkare grad av kompetens, eftersom situationen är komplicerad och den enskilde riskerar att råka illa ut om den "bara" har god man. Två barn finns och det ena har under en period fått egendom och pengar på ett sätt som behöver upphöra....

Testamenten som skrivits när personen var vid sina sinnens fulla bruk är giltiga även om personen blir dement. Men eftersom huset är sålt finns inget hus att ärva. Då finns det bara pengar att ärva i nuläget. Självklart borde förvaltaren ha kontaktat båda barnen för att fråga om de ville ha någon minnessak men nu är ju sakerna tyvärr borta.

De där sakerna som L fått förut, finns det egentligen något värde i det...? Då pratar vi stora summor, inte ett par tusenlappar här och där. Man har all rätt att skänka bort sånt som förälder, utan gåvobrev. S kan glömma det där med förskingring. Där ligger bevisbördan på S och inte på L.

Om L är orolig för att förvaltaren misskött sitt uppdrag så har hen rätt att få ut bokföringen, med kvitton och allt. Konstigt att hen slängde sakerna istället för att ge till välgörenhet t ex men nej, hen har så klart inte smusslat undan saker till S istället. De sakerna är borta, värdet likaså. Misstag händer och man kan som nån sa inte magasinera allt, därför borde barnen ha fått gå in och välja vad de ville ha kvar.

Det är inte som behöver styrkas, jag som inte ens känner dem kan direkt tala om för dig att hen "skött" sitt uppdrag. Om föräldern bor på särskilt boende ska hemmet avyttras, dvs säljas eller säga upp hyreskontrakt, och bohaget ska därmed också ut. Förvaltaren har ingen skyldighet att anordna en massa kring sortering osv, däremot hade hen kunnat kontakta Erikshjälpen eller Myrorna istället för att bara slänga allt. Och igen, borde ha kontaktat barnen först men har ingen skyldighet till det. Sedan vad som ligger i personligt intresse är inte upp till förvaltaren att avgöra. Hen kan aldrig veta vad huvudmannen har haft för avsikter, oavsett vad som står i testamentet.

Apropå testamentet, var finns det? Är det bevittnat av två oberoende personer, alltså sådana som inte ärver? Annars är det inte ens giltigt.

Om testamentet är korrekt skrivet och lämpligt förvarat (hos advokatbyrå eller i bankfack) så kommer det ju fram när föräldern avlider. Om det visar sig att det är skrivet efter att föräldern fått sin demensdiagnos så kan det förstås ifrågasättas. Man får inte utnyttja dementa för egna syften.

Vad det gäller förvaltarens agerande så får din vän /vännina kontakta överförmyndaren.

Det jag funderar på är varför syskonen inte ordnat med förvaltare eller åtminstone god man tidigare - det brukar man göra i samband med demenssjukdom. Min mamma var dement - vi ordnade god man direkt, men insåg snabbt att det inte räckte (mamma var i det närmaste galen) och vi ordnade rätt omgående förvaltare.

Det är också märkligt varför man inte ordnat med huset tidigare? Min egna mamma var som sagt dement och tillbringade sina sista år på demensboende. Det kostar mycket pengar för den som har låg pension, att dra runt huset parallellt hade inte min mammas ekonomi klarat. 

Det är många frågetecken i din historia som signaturen mössa även påpekar.

Varför behöver det upphöra om det är vad föräldern vill?

Huset är inte sålt, det håller på att tömmas och städs ur nu och kommer ut till försäljning när som helst.

Varför ska förälderns hem tömmas och avyttras? Var det inte förälderns intresse som skulle tillvaratas?

Bokföring kan inte visa vad som har försvunnit genom att slängas eller skänkts bort, det måste väl du också förstå.

Vad får dig att tro att detta inte ordnades i samband med att föräldern blev så pass dålig att denne inte klarade sig själv?

Enligt L har föräldern uttryckt att S inte ska ha någonting (om det går att göra så). Föräldern har också sagt att testamente är skrivet så att L får allt.

För sent.Det är exakt vad S gör nu.