Förvaltare

Det har L redan gjort.

Det är inte mig du ska övertyga att förvaltaren gjort fel, det hjälper föga. Utifrån det du skriver kan även jag tycka att förvaltaren kunds hanterat detta bättre.

Nu är situationen som den är och mitt råd, utöver att vara efterklok, är att L tar hjälp av ett proffs för att se över allt. Just ärendet kring bedrägeri, förskott mm kan bli rätt kostsamt och bra om L har en företrädare. 

Tar man testamente, är den förseglad så har förvaltare ingen rätt bryta förseglingen.
Tar man sedan demens gör man en bedömning hur långt framskriden demensen är, man kan ännu vara full medveten och ha förståelse vad en fullmakt innebär, som vid avyttrande av lösöre.  

Detta kan ses som förskott på arv, men värdet blir oftast lågt när man omvandlar lösöret till pengar för jämkning.

Förvaltare ska inte ta hänsyn till testamentet. Om det nu finns ett testamente så är det helt utan verkan nu, eftersom personen fortfarande lever. Förvaltaren ska inte titta på testamentet, därifrån dra sina egna slutsatser om vad personen skulle vilja just nu, och agera därefter. 

Många förvarar sitt testamente hemma i någon byrålåda, eller i ett bankfack. Förvaltaren ska ju inte göra något praktiskt arbete, men för att ta hand om ekonomin kan ju huvudmannens papper behövas som underlag. Om förvaltaren råkar hitta ett testamente bland papperen ska han se till att det bevaras på ett säkert ställe. Om hemmet rensas ut, får man hoppas att inget testamente slängs av misstag. 

Det kan ingå i uppgiften att kolla ett eventuellt bankfack för att se att det inte tex ligger en hög sedlar där, som borde vara på sparkonto, placerad i värdepapper etc i stället. Hittar förvaltaren ett testamente i bankfack finns det ingen anledning att rapportera detta till någon, eller ens läsa det.  

Om det finns ett testamente och det står där att L ska ärva huset, går det förstås inte om huset är sålt. Då får testamentet tolkas för att se om det finns något som styrker att frångå arvsskift enligt lag. 

Din vän behöver inte gräma sig över att han skrev under en ansökan om förvaltare. Hade räckt med att en annan anhörig, tex bara S ansökt, bifogat läkarutlåtande el.dyl. och sen är det tingsrätten som avgör om en förvaltare tillsätts eller inte. 

Ett testamente kickar in först när personen är död. Förvaltaren har hand om ekonomin fram tills dess, därefter upphör uppdraget. Förvaltaren ska alltså inte ens läsa ett testamente. Testamenten registreras inte. De förvaras på ett lämpligt ställe, vilket inte är hemma utan hos advokat eller i bankfack.

Att göra ett av sina barn i det närmaste arvslöst är en relativt dramatisk åtgärd av en förälder om du frågar mig. Därför är det mycket konstigt att föräldern inte ordnat med pappersexercisen kring detta i god tid, särskilt som du nämner att detta varit bestämt i åratal. Ägandet av huset kunde skrivits över på L med hjälp av gåvobrev som ställer gåvan utanför förskott på arv. Det är Ingen rocket science direkt - en erfaren jurist ordnar det på någon timme. Likaså ett korrekt formulerat testamente som lämnar mesta möjliga till L.

Att föräldern inte ordnat det för länge sen är mycket märkligt. Vad som helst kan ju hända närsomhelst  - man kan dö i en olycka till exempel. 

En annan fråga är varför inte L har haft kontinuerlig kontakt och dialog med förvaltaren? Rimligen pratar man väl med en förvaltare direkt som denna kliver på sitt uppdrag?

Det fungerar ju inte riktigt så med en dement person, ena barnet kan liksom inte bara ?flytta in? för att den vill det. Det andra syskonet kanske  hellre vill att huset ska säljas. Om den ena ska flytta in måste man ju vara överens om det. Det vanligaste är antagligen att bostaden säljs. Eftersom den dementa inte kommer bo där mer och därför inte har något intresse i huset mer.

Kan inte L ha en dialog nu med förvaltaren innan huset säljs, tex erbjuda sig stå för kostnaden 

Jag blir förvånad över att folk har så höga förväntningar på arv, att allting går rätt till, att allting checkas upp in i minsta detalj. men tyvärr så gör inte detta.

Tar vi en förvaltare, den kan vara nästan vem som helst, det är bara en mycket kort utbildning minder än en halvdag, överförmyndare gör en snabb granskning checka upp lämplighet, inga Kfm skulder, brottsregister. skicka ansökan till tingsrätt,  man blir lätt antagen.

Nu kanske kronan föll ner, din förmyndare kan i princip vara nästintill outbildad.

Hoppas Tom Araya nu förstår hur S blåste L.

S gjorde slag i sak och valde förvaltare, förvaltaren kan mycket väl vara någon S känner, varav S var snabb och fixa en förvaltare, jäv existerar inte vid val av förvaltare.

Det gäller bara o veta hur systemet fungerar, samma med arvslagar, vill man göra någon arvlös, inga problem.
Men S var i detta fallet mycket smartare än L, kanske allt var riggat av förälder att L skulle ärva det mesta, S använde intelligens  o snabbhet körde och körde över dom. 1-0 till S !!!!

Jag är väl en sån där outbildad idiot till förvaltare, en ?vem som helst?. Jag var förvaltare för min dementa mamma. Men det är inte alls något som är svårt men man behöver vara noggrann. Vill man att en person ska fråntas rätten att agera själv så är det ju den väg som finns att gå, oavsett vad man nu tycker om det.