Fri 22 Sep 2023 18:02

2625 svar

Här samlas alla nattugglor!

Aniiee skrev 2023-09-20 19:14:14 följande:

Sant.

Ja, Karesuando kallas ofta för Sveriges nordligaste samhälle, alldeles på gränsen till Finland. Jag har säkert någon kusin eller något som bor där, jag har familj utspridd över hela Sapmi.

Jag älskar kyla, snö och mörker så det hade passat mig utmärkt att bo däruppe.

Karesuando låter som en försvenskning, ungefär som Haparanda. Kaare kanske är kaari och så suvanto väl, krökning eller båge i så fall och bakvatten eller lugnvatten. Fast det kanske har något ursprung i samiska, fast det kan jag inte överhuvudtaget.

Jo det kan vara fint, fast är det mycket snö är det ofta ljust, då det inte är molnigt! Kanske att du får möjligheten någon gång att flytta upp.

fultextad användarhandbok

Thu 28 Sep 2023 18:04

#1831

Aniiee skrev 2023-09-27 20:29:27 följande:

Karesuando heter Kaaresuvanto på finska och Gárasavvon på nordsamiska. Jag är tyvärr inte så bevandrad i nordsamiska men jag tror du är något på spåren, då sovvene är typ "lugn del av älven" på sydsamiska.

Intressant, det talar ju lite då för att det kan ha en sådan betydelse, om inte etymologin har tagit märkliga vägar som den ju kan ibland. Du är garanterat mer bevandrad i samiska språkvarieteter än jag, som inte kan det alls.

fultextad användarhandbok

Tue 3 Oct 2023 17:06

#1863

FredrikLiksom skrev 2023-10-03 02:13:13 följande:

Ja du har aldrig svikit tråden. Vilket är bra eftersom du på många sätt är trådandan personifierad. Klok, vänlig och socialt kompetent.

Det skriver jag under på! Fast det tror jag du också är. Läser med behållning vad ni skriver efter arbetet, om jag inte gör annat.

fultextad användarhandbok

Tue 3 Oct 2023 17:22

#1864

Och de vilda ska vilda förbli. Bli vild med mig. Hemmets kall. Trofast önskan i vindens hall. Där eoner vävt strand av klippans tanke hedens jord. De vildas jord i karga nord. Sover så i gräsets bädd. Gryning väcker, inte rädd. Vill lek. Vill ljus. Vill liv. Naturens viskningar blir hennes sång hennes psalm. Nynnar i heden havet skogen ängen. Livet den gud hon tillber. Solen havet jorden de krafter hon dyrkar. Springer över marken, öns hud, känner dess rynkor, porer och släthet, där solens öga tatuerar in existensens skuggor. Smyger bland sly in i träskmarkens hemligheter där liv kläcks och flödar i stilla vattens hyllning till livet. Ytan speglar mörka ögons förundran. Strax lockar åter de öppna viddernas solbemängda språng. Vinden, jordens lungor andas. Livet är allt vi har. Bara jaget ska dö, inte livet. Var liv med mig.

Improvisationens hälsningar från mig till er.

fultextad användarhandbok

Tue 3 Oct 2023 20:32

#1865

FredrikLiksom skrev 2023-10-03 02:13:13 följande:

Ja du har aldrig svikit tråden. Vilket är bra eftersom du på många sätt är trådandan personifierad. Klok, vänlig och socialt kompetent.

Jag hade nästan glömt mina blogginlägg 🤓 Så jag tryckte på visa endast och läste på lite om min karriär här i tråden. Så här kommer ett inlägg bara för att du nämnde det. Det här är inte ett depressivt inlägg. Det bara låter så. 😁

Insåg i min tillbakablick att jag löste Den livskris jag på något sätt led av för ett år sedan med att skapa en exakt likadan. Jag är en så rastlös själ. Finner inte ro. Aldrig nöjd. Ska alltid vidare.

Jag tar så stora steg utanför komfortzonen att jag blir rädd och måste backa. Och där står jag med skammen av misslyckandet. Missförstå mig inte. Jag har tagit ordentliga kliv sista året. Åtminstone för en sån som jag. Men ibland blir jag trött på att jag inte bara kan chilla. Som nu, jag ligger här sömnlös och tänker.

Varför kan jag inte bara ta det lugnt?

Jag gör lite narr av mig själv också. Inför andra. Som att jag måste förklara varför jag är som jag är. Det har väl inte dem med att göra?

Sen öppnar jag mig för mycket. Är lite för frikostig med min person och mina tankar. Jag har ju bestämt mig för att hålla truten men jag glömmer och säger alldeles för mycket. Jag ska ju vara introvert???

Ibland tänker jag att jag ska gå till vårdcentralen och be om något piller. Någon ssri eller snri eller vad det heter för att få känna mindre. Bli lite bedövad. Men jag vill inte ha biverkningarna. Sen vet jag inte om dem hjälper ändå.

Ja som ni ser snurrar världen runt mitt ego. Jag försöker få den att snurra runt något annat men jag är så egenkär så det är svårt.

Så där, nu är kvällen liksom klar så där. Det där med att ta för stora kliv utanför tryggheten är som du märkt inte linjärt, utan mer vågformigt. Ibland kan man ta ett par kliv, backa några och så vidare, fast framåt kommer man.

Var kommer rastlösheten från? Känner du någon grundtrygghet? Vad längtar själ och hjärta efter? Man kan ta det lugnt passivt och aktivt. Som att ligga i hängmattan och uppleva skeendena runtom eller i en, eller bägge ock, hur man ser det.

Vad tror du om att förenkla livet, tills du finner en väldigt grundläggande nivå, enkel och hanterbar? Det har fungerat för egen del flera gånger, ner till det primitiva och basala. Då känns så mycket så tillfredställande. Eller så berättar det bara något om min egen nivå haha! Nä, jag är inte något vidare på att ge livsråd tyvärr, men jag hoppas på det bästa.

fultextad användarhandbok

Tue 3 Oct 2023 22:44

#1868

FredrikLiksom skrev 2023-10-03 20:55:32 följande:

Ja det är väl så. Men jag avskyr vad backandet gör med självkänslan. Det Bryter ned mer än framsteget byggt upp.

Jag vet inte vad rastlösheten kommer ifrån. Jag vet inte heller om jag har en grundtrygghet. Jag är trygg i mig själv, att jag reder mig bäst själv utan hjälp. Men det tyder väl mer på att grundtryggheten saknas antar jag. Även om jag tycker mig ha gagnats av att vara så självgående.

Rastlösheten har jag nog alltid haft. Hjärnan behövde stimulans långt innan smartphones dök upp. Ett av mina barn säger att jag har adhd men det är jag ganska säker på att jag inte har. Jag tror faktiskt inte jag har någon diagnos alls. Jag har misstänkt det många gånger men insett att dessa egenskaper inte begränsar mig utan snarare lyfter mig. Och jag är av åsikten att diagnoser ska innebära problem för individen annars är det bara personlighetsdrag.

Hängmattan har jag inte ro till. Eller jo, om jag får läsa en bok. Hjärnan behöver äta.

Jag tror mycket på det du säger om det enkla och basala. Jag tror vi skulle må bäst av att bo i skogen och att alla sysslor var skitjobbiga. Typ laga mat över öppen eld och sånt. Jag tror det hade varit bra för mig.

Men jag Måste försörja min familj så det kan nog inte bli av än. Men visst, man behöver inte vara så extrem. Man kan, som jag skrev till Eurydike, kratta löv.

Hur tänker du om dig själv? Vad brottas du med?

Kanske att du kan lära dig att ta mindre steg och stanna upp oftare tills trygghetsreviret har väst. Ibland gå tillbaka helt frivilligt och inspektera det och tryggt ta ett par kliv igen.

Fast uppenbarligen har du ju rett dig själv riktigt bra, du har arbete, di har familj och du reflekterar över existensen.

Nå men då är det säkert ett personlighetsdrag som du skrev och inte någon funktionsnedsättning eller så. Då tycker du helst om att ta det lugnt på aktivt vis.

Precis, just det där har jag hemfallit åt många gånger. Det enkla, det primitiva. Fast det är ju lätt för mig som inte har någon egen familj att tänka på.

Nå, inte något speciellt väl. Jag bor i en stad sedan länge, fast jag inte är hemma härifrån. Jag trivs bra på många vis, men samtidigt längtar jag ofta hem varifrån jag kommer och dit far jag så ofta det går. Staden innehåller så mycket folk, så mycket ljud, så mycket sådant som jag har svårt att filtrera till en bakgrund. Så har jag haft ett eller ett par krampanfall och slagit mig, varit på sjukhus och väntar på svar vad det kan vara, lite läskigt. Sökt in till utbildningar för att man väl måste skaffa ett yrke. På plussidan ska jag segla till Island så fort jag får tid.

Undrar vad jaget egentligen är, förutom en upplevelse. Får man frågan vem man är svarar man med olika egenskaper. Är jaget samlade egenskaper? Snart midnatt, god natt så länge!

fultextad användarhandbok

Wed 4 Oct 2023 18:49

#1875

Stooler skrev 2023-10-04 01:21:52 följande:

fultextad användarhandbok skrev:
Vad tror du om att förenkla livet, tills du finner en väldigt grundläggande nivå, enkel och hanterbar? Det har fungerat för egen del flera gånger, ner till det primitiva och basala. Då känns så mycket så tillfredsställande.

Om du menar rent fysiskt så har folk pratat om sånt ända sedan jag var barn. Trots att människans levnadsvillkor och vanor förändrats dramatiskt de senaste 30 åren (1994 skickades det första officiella SMS:et, smaka på den!). På 80-talet kallades det Den gröna vågen och byggde på att man skulle lämna miljonprogramshusen och återgå till naturen! Jag förstår tanken fullständigt, det lustiga är att människan hela tiden strävat efter att förbättra (förenkla?) sina levnadsvillkor. Att lämna stugan i skogen för el, kranvatten och kylskåp. Jag tror att vi har det där basala inbyggt nånstans i reptilhjärnorna. Fiska, plocka bär och svamp, jaga, laga mat över öppen eld osv. Skillnaden är att förr var det 100% nödvändigt för överlevnaden, nu är det främst rekreativa anledningar eller enbart behov av att tillfälligt trycka på reset-knappen i livet.

Det har du helt rätt i! Vi har förenklat livet på många vis genom teknik. Jag menade inte riktigt att man ska bosätta sig i en stuga i skogen utan el och rinnande vatten och tro att allt ska bli bra, det kan nog snabbt bli motsatsen. Men det finns annat man kan beskära, sådant som kan vara känslomässigt spretigt och betungande. Krattan måste man ha för att kratta löv, datorn måste man ha för att kunna utföra flertalet olika uppgifter. Olika verktyg är bra, men hur man förhåller sig till och använder dem spelar också roll. Kan man ändra hur man förhåller sig till det som är jobbigt och kan man göra sig av med jobbiga tanketrådar? Hitta en basal, kanske primitiv nivå i livet, som utgör en kärna som går att bygga vidare på. Det fungerar både i stad och på mer glesbebyggda områden, med eller utan teknik. Lite så, på ett ungefär.

fultextad användarhandbok

Wed 4 Oct 2023 19:02

#1876

FredrikLiksom skrev 2023-10-04 06:35:04 följande:

Ja egentligen borde jag ta mindre steg. Men jag är också lite beroende av adrenalinet man får av att kasta sig ut. I mitt fall är det oftast karriärmässigt jag kastar mig ut. och nu låter det som jag är en karriärmänniska men det är jag inte direkt. Det är liksom mer att jag drar mig till sånt jag inte behärskar. Jag vill Inte ta samma jobb en andra gång kan man säga.

Jag längtar bort till skillnad från din längtan Mot hembygden. Jag tror att jag kunde lugnat mig lite på jobbfronten om jag bara funnits i ett annat kulturellt sammanhang. Men just nu funkar det inte. Jag får göra en Stooler när ungarna har sina egna bostäder och familjer.

Jag förstår vad du menar med staden. Jag brukade avsky städer när jag var yngre för mina sinnen kunde inte hantera intrycken. Det har konstigt nog vänt och jag har börjat älska det. Sen vet jag inte hur jag skulle reagera om jag bodde i en. Men nu bor jag på en plats där varenda ljud innebär en titt i fönstret eller åtminstone ett avbrott i tanken. Då känner jag att staden oavbrutna ljudmatta kan verka lugnande.

Det låter inte roligt med krampanfall. Det är alltid nervpåfrestande att vänta på svar från sjukvården. Men bra att du har saker att vila tankarna på som utbildningen och seglingen. Seglingen hade nog varit en bra ersättare för mina jobbaktiviteter. För det hade definitivt varit utanför komfortzonen. Men för dig kanske det är vardag? Vilken grej 😃.

Vad för utbildningar ä du intresserad av då?

Ja, känslan att lyckas är väldigt tillfredställande. Hur man reagerar på bakslagen är individuellt. Kanske att man kan öva på att värdera lyckan mer än dess motsats.

Att längta bort kan också vara trevligt, ha något annat i tankarnas horisont att tråna efter. Se en annan strand växa fram någonstans i fjärran. Kanske kan det ge någon sorts tillfredställelse att veta att du kanske kan ha det som mål i framtiden.

Staden är fantastisk på flera sätt. Mångfacetterad, mycket att erbjuda och allt sådant. Fast ibland har jag hamnat att gå av spåran eller metron och ta en senare tur. Ibland kan man bli rädd för att bli rädd, i brist på bättre förklaring. Det är ett intressant perspektiv du har, och det ligger mycket i det också, sedan har ju staden flera olika områden och kvarter med, lugna och tysta med.

Jodå, det har blivit en och annan seglats. Förstås är jag partisk, men jag rekommenderar dig att prova på någon gång! Man ställs inför många intressanta företeelser och det är väldigt meditativt. Båtar och havsliv har den effekten.

Jag har sökt in till sjöfartsutbildning, det är intressant, så sökte jag in till att utbilda mig inom kundtjänst, det är inte så intressant. Kollade också gränsbevakningen, men då måste man ha gjort frivillig militärtjänstgöring för kvinnor och kunna framföra fordon. Militärtjänstgöring är bland det sista jag vill göra och fordon kan jag inte framföra alls då båtar inte räknas dit. Sedan har jag kontaktat Åbo Akademi med om litteraturvetenskapsstudier. Vilket områden är du inom så där på ett ungefär om man får vara nyfiken utan att snoka?

fultextad användarhandbok

Wed 4 Oct 2023 19:05

#1877

Aniiee skrev 2023-10-04 18:08:59 följande:

Det sägs att man blir snäll av pepparkakor. Den senaste veckan har jag ätit 175 g/ett helt paket av Fazers nya, chokladdoppade pepparkakor. Jag måste vara jävligt snäll vid det här laget.

Just nu är det sukkot. Sen blir det halloween, allhelgonna, thanksgiving, advent, Hanukkah, Jul och nyår. Innan nyår kommer även massa matdagar, bland annat finlandssvenska matkulturdagen, världspastadagen, hackekorvens dag och ostkakans dag, som infaller på Astrid Lindgrens födelsedag.

Jag älskar höst och vinter.....

Snäll är du nog ändå! Fazer är oftast bra. Alltså ja, trots att jag är partis och hemlandskär så är väl det finska köket egentligen inte så där kulinariskt, men det finns dock maträtter och lokaliteter som är helt okej nog. Efterugnsbröd, lakaveto och allt möjligt. Höst och vinter är helt bra också!

fultextad användarhandbok

Wed 4 Oct 2023 21:23

#1881

Aniiee skrev 2023-10-04 19:13:02 följande:

Nä, jag brukar påminna folk här på forumet att jag är en cynisk, elak jävel. Av någon anledning fastnar inte det, så när jag skriver något elakt och cyniskt blir folk så upprörda och "trodde aldrig det" om mig. Pay a-bloody-tention, liksom.

Jag ska gräva fram något Finlandssvenskt att laga till den dagen. Det kan säkert bli något gott.

Nu ska kg bryta mig in i en fazer chokladkaka och rädda en pizza från ugnen. Jag är så avis på er därborta att ni fortfarande har stora chokladkakor inslagna i folie....

Du känner dig bäst själv! Då ändrar jag till att du ger ett trevligt intryck och skriver bra inlägg istället. Ja du kan det där med mat har jag förstått, en värdefull kunskap som uppskattas av de flesta. Jo vi har det mesta, vi ligger alltid i framkant, till och med en timme före. Bara så ingen tar illa upp så var det lite på skämt så där.

Här samlas alla nattugglor!

INNEHÅLL