Här samlas alla nattugglor!

Här kommer ett inlägg om mörkerrädsla! Jag har varit rädd för mörkret så länge jag kan minnas. En rädsla som jag har både matat och försökt bli av med. Jag har matat mörkerrädslan på så vis att jag har tittat på och läst mycket skräck från tidig ålder. På så vis har jag sett och hört saker som inte är till för små barn. Jag är inte rädd för mörkret utomhus, bara inomhus. Den skrämmande skuggan bakom fåtöljen tycks läskigare än den mörka, ensliga vägen som leder rakt in i skogen och kanske fördärvet. Rädslan är inte logisk. När mörkret faller och lamporna slocknar (vilket de i och för sig aldrig gör hemma hos mig) då sträcker sig de långa, listiga tentakelarmarna ut ur skuggan bakom fåtöljen. Spökena börjar genast gå igen, just hemma hos mig, och utomjordingarna landar på lägenhetens tak och intar mitt sovrum. Det är samma visa varje natt. Men förutom den irrationella rädslan, som tycks nog så verklig, så är man ensam i mörkret med sina tankar. Allt som känns jobbigt blir jobbigare. Allt som kastar långa skuggor på dagen, kastar ännu längre skuggor på natten. Det här verkar många lida av. Kanske är det tystnaden och frånvaron av andra intryck som gör att hjärnan löper amok eller gräver ner sig i problem? För allt tycks plötsligt mycket värre än det gör på dagen. Nuförtiden ligger jag sällan vaken, sömnlös och sysslolös. Istället håller jag mig sysselsatt tills jag somnar mitt i en text eller bok. Det kanske är bäst så, så inte hjärnspökena får eget liv 🌙👻

Precis så är det! Mörkret innebär en kontrollförlust och det kanske är det som triggar mina tvångshandlingar? Eller att jag helt enkelt har haft så svårt att somna att jag har hittat på fler och fler saker som måste till för att det ska fungera. Jag håller med dig om att hemmet blir extra skrämmande just för att det ska vara tryggt. Tror det var Freud som menade att ?det som inte är hemma? (alltså det främmande) är mest skrämmande, men jag tycker nästan att det är tvärtom. Att det trygga och hemvana kan bli desto mer skrämmande, just för att man inte är beredd. Alltså i kombination med ett främmande element. Till exempel klassikern monster under sängen. Monster är som mest skrämmande i ens eget sovrum.

Jag uppskattar dina tankar om ensamhet. Det är sant att ensamheten gör att man kommer nära sig själv. I mitt fall var det nog en växelverkan. Jag låg vaken under alldeles för många timmar i ett kolsvart sovrum. Det fanns ingenting som kunde distrahera tankarna, så de spann iväg åt alla möjliga destruktiva håll. Jag förstår hur du menar med förstärkning och på sätt och vis har jag nog använt mig av den metoden genom att hålla mig sysselsatt och på så vis undvika både tankarna och känslorna. Vet inte om det är någon metod jag skulle rekommendera, men den funkar för mig.

Tack för dina kloka tankar! Det uppskattas verkligen 🙏

Hej!
Hur går det med dig Fultextad Anv.? 

Vill också åka dit! Synd bara att resemålet inte lockar någon annan i min närmaste krets. Vill inte åka själv. Är ej tillräckligt resvan för att kunna känna mig trygg helt ensam i ett annat land. 

Hoppas det ordnar sig så du får din Islandsresa! 

Det låter toppen. Jag ville inte lägga mig i men jag kände att jag måste fråga eftersom diagnosen är ganska ny för dig. Det känns som du är en stark och trygg människa så du är nog rätt inställd mentalt från början när det gäller livets prövningar. Till skillnad från mig 😬.

För mig går det ganska bra. Sovit lite bättre, stressat lite mindre så det ser positivt ut 😃. Snart kanske jag orkar ta tag i träning och kost om jag bara lyckas bygga upp lite motivation.

Jag är på intet sätt någon seglare, mina erfarenheter på segelbåt består i att vid sk "grabbseglingar" fått vara kocken på båten. Båtar, med segel eller motor är fordon jag gillar dock. Men att segla på vintern låter inte som någon angenäm upplevelse, lite som när jag gjorde "lumpen". Fjällmarsch sommartid var helt ok, fjällmarsch i full snöstorm och i öppen bivack var tortyr...

Jag vet väl ungefär vad för träning Jag står ut med eller till och med trivs med men 2023 har varit övermäktigt Så det är liksom energin som är borta.

Ta mig inte som gnällig, jag är väldigt priviligerad så egentligen borde jag bara skärpa mig och sluta göra mig till ett offer. Jag har alla möjligheter i världen men det är nåt som gör att jag har fastnat. Men det kommer. Det gör det alltid. Jag ska försöka till jul 🎅 

Ja jag hoppas energin återvänder. Det blir bra till slut. Jo det är sant. Jag har jobbat och tagit på mig en hel del faktiskt.

Nu ska jag försöka sova. God natt alla ugglor. Jag önskar eder en god natts sömn!

Men är inte själva resan till Island ganska bökig och omständlig? Har för mig att man måste ta lite omvägar fram och tillbaka med flyg, beroende på var i landet man bor.
Själv är man bosatt i götet och här går inga direktflyg till Reykjavik vad jag har förstått. Om det inte ändrats sen jag kollade sist då. 

Bara av nyfikenhet, hur lång tid skulle den båtresan ta? Låter trevligt i övrigt. 

Kollade upp den plats du nämnde, verkar vara en mindre fiskeby. Är målet för er då att besöka ett lite lugnare ställe än huvudstaden? 

Inspirerande. 

Jag önskar jag vågade leva lite jag med. 😃