Här samlas alla nattugglor!

Det är en cykel för människor som gillar överraskningar. Man svänger åt ett håll, men är plötsligt på väg åt ett annat. Kontrollen får man släppa och kanske styret med, för det kvittar ju ändå åt vilket håll man svänger 😅 Må cykeln vila i frid eller på museer! Jag minns inte om det var några bromsar på lådbilen, för jag var nog mest intresserad av att gasa. Det kan ha varit så att det gick så rysligt långsamt att farten självdog 💀

Vet du, det låter som en jättefin utbildning för dig! Jag har gått en treårig trädgårdsutbildning på gymnasiet och pratat på engelska i ett radioprogram om skadedjur och sjukdomar på växter. Tyvärr hade jag inte läst den kursen 🙃 Jag är övertygad om att du är oerhört intelligent, så det måste ha varit fel böcker du läste i så fall. Den här gången blir det nog rätt böcker, det känner jag på mig 📚🌱 Ja, våren är härlig! Jag har redan sett årets första snödroppar 🌸

I dag är det bättre tack! Varit hjärntrött och allmänt trött sedan förra anfallet, delvis min egen förskyllan då jag inte riktigt kunnat förmå mig att ta någon medicin mot det, men jag borde väl prova faktiskt och se hur det blir. Så man åtminstone vet.

Så där kan man visst säga, det är helt vanligt här! Favorituttryck är väl sådana jag använder i min svenska här hemma, universaluttryck av diverse slag, som kiva till exempel, eller laidasta laitaan som betyder allt möjligt, brett sortiment eller från kant till kant och flera andra uttryck. Annars är merellä, på havet, ett trevligt ord, liksom sudenkorento som betyder slända eller trollslända egentligen. Ordet har två delar, varav den första delen suden, är genitivformen av susi som betyder varg och korento som väl åsyftar på formen. Man har väl historiskt förknippat det med att den bringade otur med sig och att den åt av ax med mera, så har väl den förknippats med varg på de vägarna. Men jag tycker de är vackra, och associationerna finns ju just ingen annanstans än i oss.

Den har jag inte läst, kanske att jag har missat något där? Det här med att spana in getter är bara accepterat om man gör det för att man är getskådare istället för fågelskådare eller så, annars är det verkligen riktigt bisarrt ja! Däremot slutade väl den där boken Vi på ett lite tvetydigt sätt, där den fiktiva fortsättningen lämnades lite öppen.

Haha ja visst! Man kan passa på att trycka lite på magarna och fråga om de är mätta och maten smakade bra, lite så där i föregående.

Blir nästan en filosofisk cykel, släpp kontrollen och låt dig färdas, utan riktning, utan mål, upptäck nya riken i dikesrenarna och utmana tiden vid rödljus. Ja, fast hellre en säker lådbil med låg fart än en opålitlig dito!

Jag tror också att det kan bli riktigt bra. Se där, du kan ju redan det ämnet, låter som en spännande erfarenhet! Tack så väldigt för det, jag kommer att skärpa mig och närma mig det hela från olika håll, olika infallsvinklar och med hjälp av andra givna ämnen, så som biologi, optik för ljusets skull och en del annan fysik med så klart. Den här gången ska det bli rätt.

Vad underbart! Snödroppar är ett tidigt tecken på att nu börjar våren komma. Hoppas att det blir mycket sol med.

Det är snart vår. Jag är lite splittrad. Jag trivs rätt bra när det är inte är en massa folk ute och man inte känner sån press att göra saker. Rätt skönt när det är mer vardag liksom.

Sommaren innebär ofta en massa hemarbete. Klippa gräs. Klippa häcken. Rensa ogräs. Olja staketet. 

Men sånt är livet. Vilken årstid föredrar ni?

Sånt är livet ja, på dessa breddgrader har mycket varit och är årstidsbundet. Sommaren, kort och intensiv, så mycket som ska ske. Flyttfåglarna vänder åter, de ska sätta bo och nytt liv, vårens musöron på träden blir löv som sträcker sig mot solen, nätterna blir kortare och i norr blir de nattlösa en period där midnattssolen råder. Man vill vara ute, vara delaktig i allt detta, känna klippornas ljumma hud mot bara fotsulor och skåda glittret i havet. Hösten är sval, den är mustig doft av äpplen och tystnaden breder ut sig med vilan efter sommaren. Den är drivande regn i mörk november och den är stadens ljus. Vintern kan vara kontrastrik, ljus om dagarna om solen lyser och det är snö på marken. Det är hopp om skridskoisar och långfärder under klara stjärnhimlar. Våren är det återvändande ljuset med längre eftermiddagar, det är en eld i skärgården med kyliga kvällar efter de första varma dagarna. Det är hopp och förväntan och atmosfären, ljuset och luften känns annorlunda, fyllda av potential och möjligheter.

Utöver det finns alla övergångar som jag också tycker om, och så alla årstider som inte blir typiska, utan snarare hybridårstider. Jag har nog ingen favorit, jag älskar alla årstiderna på sitt vis. Men sku jag ändå välja så får det kanske bli de nordiska somrarna och första hälfterna av höstarna.

Vad gillar du mest? Sommar utan hemarbete kanske? Nog är det skönt att vara för sig själv ute också, få ha lite utrymme, jag uppskattar bägge delarna.

Ja förstår vad du menar. Alla årstider har sina fina sidor. Jag tror jag hade valt den tid vi lever i nu om det hade varit snöfritt och någon minusgrad hela tiden. Jag gillar ljuset de dagar det är klart och tempot som är förhållandevis lugnt. Oftast är det dock regn och råa plusgrader. Men de fina dagarna är härliga.

Faktiskt fint nu med, avkopplande men ändå hoppfullt, då solen skiner är det riktigt fint. Fast även de grå dagarna är fina. Nu är det dock dags att ta natt. Ta vara på de fina dagarna!

Jag försöker intala mig att jag tycker lika mycket om alla årstider, men det går inte så bra. Våren är nog min favorit, tätt följd av sommaren, men hösten och vintern har också sin charm. Det enda jag verkligen inte gillar är slask. Slask att halka i, slask som plötsligt läcker in i skorna, slask som gör att man svävar mellan vinter och vår. Men jag kan förstå att du tycker om årstider då det inte finns samma press att göra saker.

På så vis! Då hade jag förstått det rätt 😊 Jag tycker också om kiva, det känns användarvänligt och som ett ord som inte krånglar till det i onödan. Merellä, på havet, kan nog bli en favorit här också 🌊 Jag försökte måla när havet möter land, men det blev något helt annat. Detta något står nu i skamvrån ute på balkongen. Kanske kan väder och vind få ordning på tavlan åt mig? Intressant och lite oväntat hur ordet sudenkorento blev till. Jag tycker också om trollsländor (så länge de håller sig på lagom avstånd och inte landar på en) och nu kommer jag förknippa dem med vargar 🐺

Ja, det här var tyvärr ingen getskådare 👀 En man spanade in en kvinna och pratade om hennes lätta steg och tilltalande gestalt. Bredvid stod en annan man och höll med, men trodde att det var geten som avsågs. Geten och kvinnan beskrivs som om de är väldigt lika varandra, nästan som systrar. Ja, slutet i Vi var väldigt mörkt, men ändå lite öppet.