• Anonym (Mia)

    14-åring - hjälp!

    Min dotter är 14 och varje dag är en kamp med henne. En vanlig morgon kan se ut såhär: Jag tjatar att hon ska kliva upp, efter en stund går hon in i badrummet, är lillasyster där och borstar tänderna börjar 14-åringen att reta henne på en gång, kritisera hennes kläder, skvätter vatten på henne osv. Då går jag upp och blir förbannad såklart och så är cirkusen igång. Vi andra har då redan ätit frukost så då börjar nästa moment att tjata att 14-åringen måste äta nåt. Själv vill hon inte äta. Vissa morgnar har jag tålamod och tänker vara snäll så jag fixar macka åt henne vilket hon då äter. Antingen på rummet eller på stående fot i hallen. Sticker sen, utan att borsta tänderna. Sist fick hon in en spark på lillasyste också så hon fick halta efteråt. Dessutom är hon så arg och skriker fula ord åt mig och pappa. Jag hotade med att låsa hennes mobil (har så via min mobil) och då drog hon och slet i mina armar (ja, hon blir våldsam och slagit mig och pappa flera gånger). Sen pandemin har vi kört till skolan men nu är jag så trött på det här att hon absolut inte visar nåt som helst ansvar att komma i tid osv. Det är vi som sköter det. Så imorgon får det bli buss så jag till henne så får hon själv passa tider och ta ansvar. Eller är jag elak, vill ju vara snäll mot mina barn men det här går inte mer. Varje morgon ska inte behöva vara en kamp. Snälla ge mig råd kring tonåringa! känner mig så otroligt ledsen och vill bara gråta. 

  • Svar på tråden 14-åring - hjälp!
  • Anonym (Jo)

    Tonårstjejer är pest. Det är bråk och tjuvnyp och tjat hela tiden. Men något fysiskt våld accepterar jag inte. Har hänt någon enstaka gång och då har jag markerat rejält. Dels direkt i situationen. Dels med bestraffning i form av diverse indragna förmåner. Dels med ett lugnt samtal när känslorna lagt sig om vad det innebär och hur det påverkar andra. vanliga dumheter eller vad man ska kalla det ignorerar jag oftast. Lite som man gör med en treåring. De har en massa känslor i kroppen som de inte lalltid kan reglera i stunden och det är ingen ide att resonera med någon som är i affekt. 

  • Anonym (Mia)

    Ja de är sannerligen ?pest?. Så förpestade att jag ibland längtar tills hon flyttar (skäms att jag ens tänker den tanken). Hur har du gjort för att markera att man absolut inte slåss? Hon har slagit mig i ansiktet, sparkat mig blå (min chef såg ett blåmärke och såg på mig med misstänksam blick, trodde kanske det var min man). Lillasyster får ta så mycket skit från henne också, aldrig en snäll kommentar. Lillasyster vill bara vara vän med henne, har inte alls samma ilskna humör. Är orolig att 14-åringen ska leva ut sitt humör med att vända oss ryggen och börja vara ute och härja på stan. Än så länge är hon aldrig ute sent med kompisar. 

  • Anonym (B)

    Sluta tjata, sluta bråka, sluta var så aggressiv själv! Man blir som man umgås och just nu är ni vuxna den förebild hon har. Om ni bråkar blir hon bråkig! Jag förstår tyvärr varför hon är som hon är, det är inte bara henne det beror på här.

    Prata med henne om att hon är så pass gammal nu att kunna kliva upp på egen hand men att ni kommer väcka henne senast kl. X så hon hinner till skolan (då så sent som möjligt för att hinna till buss eller bil, om hon missar frukost får hon ta med en frukt). Se till att dela upp badrummet på morgonen så att hon och lillasyster slipper krocka.

    Hon är också gammal nog att fixa sin egen frukost, bre mackor åt en 14-åring, hon är väl inte handikappad? Sluta tjata. Om hon inte vill äta är det hennes val. Skicka med en frukt, yoghurt eller nåt annat.

    Om hon inte borstar tänderna är det också hennes val. Sluta tjata.

    Och sluta hota om sånt som inte ens har med saken att göra! Ta någons mobil för att hon säger elaka saker är INTE rätt taktik.

    MEN. Det är nolltolerans på våld och elaka ord. Om hon säger elaka saker får hon lämna rummet och inte vara med på roligheter osv förrän hon ber om ursäkt. Om hon slår, sparkas osv så har ni två val. Prata med soc om att ni behöver hjälp eller ring polisen. Om ni inte kan försvara er i ert eget hem så kommer hon ta över allt mer, den biten MÅSTE få ett stopp. Prata med BUP om lågaffektivt bemötande eller om de har andra tips till er.

  • Anonym (A)

    Vi har en nybliven 15-åring och det är samma visa hos oss. Inga syskon så ingen att retas med. Vi tassar lite på tå kring henne på morgonen men jag serverar macka för att hon ska äta, tjatar/manar på om klockan men hon är ofta försenad till skolan ändå. Många inlämningar i skolan som släpar och det jobbar vi med på helgerna nu för att hon ska komma i kapp. Det känns ganska tröstlöst och jobbigt.

  • Anonym (A)

    Tillägger:
    Vår är inte våldsam alls, bara väldigt otrevlig. Sen finns självklart roligare stunder när hon vill krypa upp i soffan och se en film eller bara prata om ditt och datt.
    Att vi trugar med frukost är för att hon är fruktansvärt mager och äter dåligt i skolan som det är så att hoppa över två mål om dagen är inte bra.

  • Anonym (Jo)
    Anonym (Mia) skrev 2022-02-17 09:30:05 följande:

    Ja de är sannerligen ?pest?. Så förpestade att jag ibland längtar tills hon flyttar (skäms att jag ens tänker den tanken). Hur har du gjort för att markera att man absolut inte slåss? Hon har slagit mig i ansiktet, sparkat mig blå (min chef såg ett blåmärke och såg på mig med misstänksam blick, trodde kanske det var min man). Lillasyster får ta så mycket skit från henne också, aldrig en snäll kommentar. Lillasyster vill bara vara vän med henne, har inte alls samma ilskna humör. Är orolig att 14-åringen ska leva ut sitt humör med att vända oss ryggen och börja vara ute och härja på stan. Än så länge är hon aldrig ute sent med kompisar. 


    Det var ett slag på väg en gång och då grep jag tag i handen för att förhindra det och sa med låg och tydlig röst att du slår inte mig. Sen gick jag därifrån. Jag har aldrig använt straffmetoden på barn men på en stor tonåring är det absolut befogat att dra in förmåner som internet och mobil. Det är inget jag använder till vardags för ditten och datten men i det här fallet sa jag i efterhand under ett samtal att jag förstår att känslorna rusar och det måste vara jobbigt men försöker hon slå någon igen så kommer hon inte att se röken av varken telefon internet eller pengar till någonting. Lever man i en familj så kan man inte räkna med att få ta del av alla förmåner om man inte tar något som helst ansvar och behandlar varandra på ett okej sätt. hon förstod att det var allvar och har aldrig gått över den gränsen igen och jag har inte behövt använda något straff Eller vad man ska kalla det. 


    I din situation tänker jag att du ska sätta dig ner med henne när alla är mätta och lugna och utvilade och ha ett samtal. Så här har det blivit och så kan vi inte ha det längre. Prata om hur hon mår och känner och vad som händer med henne när hon gör som hon gör. Hjälp henne att hitta strategier för hur hon ska göra istället. Be om hjälp. Gå därifrån. Gör något som lugnar henne. Det farligaste du kan göra nu är att abdikera från din föräldraroll och låta henne leva rövare för att du är rädd för att bli avvisad av henne. 

  • Anonym (Livia)

    Det där med att hon slår sin lillasyster är ABSOLUT inte ok! Det är mobbning i ert eget hem! Helt fruktansvärt att läsa om. Jag har själv haft en äldre bror som var liknande i tonåren. Han tog ut sitt dåliga mående på mig, slog mig och gav mig ständigt tjuvnyp och nedvärderande kommentarer. Det sätter spår för livet kan jag meddela. Min räddning var att min mamma tog det på allvar och kraftigt markerade mot min bror, hon hade flera samtal med honom och gav honom konsekvenser för sitt beteende. Att ni låter er dotter slå er och slå sin lillasyster är verkligen horribelt. Sök hjälp! Berätta för släktingar, bup, soc, hör efter hos kommunen vad som erbjuder för hjälp. 

  • cosinus

    Min 15-åring (son) har inte ätit frukost innan skolan på typ 5 år. Han är inte hungrig på morgonen.

    Övriga syskon äter i varierande grad. 17-åringen äter helst mat så har hon tid/möjlighet så lagar hon typ äggröra eller värmer på rester. Det är så olika om och vad man vill ha i sig på morgonen. 

    Jag skulle i ert läge prova att släppa ansvaret för att komma i tid till skolan helt på 14-åringen och se vad som händer. Dyker hon inte upp i skolan då så måste man såklart agera som förälder men chansen är nog ändå rätt god att hon tar sig i kragen och tar sig till skolan med eller utan frukost i magen.

    Är det så att ni ändå ska köra lillasyster så sätt en fast tid då bilen går och då går den. Är storasyster inte med så är hon inte. Då får hon lösa det bäst hon kan.

  • Anonym (Hhj)

    Min 14 åring går upp och fixar iordning sig själv varje dag. Åker och jobbar tidigare än hon går upp.


    De dagar jag är ledig är det samma visa. Fixar sig själv och tar sig själv till skolan. 

    Tar liksom sitt eget ansvar, vilket jag tror de allra flesta tonåringar helst vill och behöver. 


     


     

  • Gameofthrones
    Anonym (Mia) skrev 2022-02-17 08:31:58 följande:
    14-åring - hjälp!

    Min dotter är 14 och varje dag är en kamp med henne. En vanlig morgon kan se ut såhär: Jag tjatar att hon ska kliva upp, efter en stund går hon in i badrummet, är lillasyster där och borstar tänderna börjar 14-åringen att reta henne på en gång, kritisera hennes kläder, skvätter vatten på henne osv. Då går jag upp och blir förbannad såklart och så är cirkusen igång. Vi andra har då redan ätit frukost så då börjar nästa moment att tjata att 14-åringen måste äta nåt. Själv vill hon inte äta. Vissa morgnar har jag tålamod och tänker vara snäll så jag fixar macka åt henne vilket hon då äter. Antingen på rummet eller på stående fot i hallen. Sticker sen, utan att borsta tänderna. Sist fick hon in en spark på lillasyste också så hon fick halta efteråt. Dessutom är hon så arg och skriker fula ord åt mig och pappa. Jag hotade med att låsa hennes mobil (har så via min mobil) och då drog hon och slet i mina armar (ja, hon blir våldsam och slagit mig och pappa flera gånger). Sen pandemin har vi kört till skolan men nu är jag så trött på det här att hon absolut inte visar nåt som helst ansvar att komma i tid osv. Det är vi som sköter det. Så imorgon får det bli buss så jag till henne så får hon själv passa tider och ta ansvar. Eller är jag elak, vill ju vara snäll mot mina barn men det här går inte mer. Varje morgon ska inte behöva vara en kamp. Snälla ge mig råd kring tonåringa! känner mig så otroligt ledsen och vill bara gråta. 


    , det kan vara en kombination. Att börja slåss mot föräldrarna? - nej åter nej det här har eskalerat till att hon styr hemmet. Trappar ni på tå när hon är hemma?då är det hon som har tagit över er föräldrar. Tonåren är jobbig. Väldigt jobbig.

    Hur mår hon annars? Hur är det med betygen och så? 
Svar på tråden 14-åring - hjälp!