• Anonym (Jo)

    14-åring - hjälp!

    Tonårstjejer är pest. Det är bråk och tjuvnyp och tjat hela tiden. Men något fysiskt våld accepterar jag inte. Har hänt någon enstaka gång och då har jag markerat rejält. Dels direkt i situationen. Dels med bestraffning i form av diverse indragna förmåner. Dels med ett lugnt samtal när känslorna lagt sig om vad det innebär och hur det påverkar andra. vanliga dumheter eller vad man ska kalla det ignorerar jag oftast. Lite som man gör med en treåring. De har en massa känslor i kroppen som de inte lalltid kan reglera i stunden och det är ingen ide att resonera med någon som är i affekt. 

  • Anonym (Jo)
    Anonym (Mia) skrev 2022-02-17 09:30:05 följande:

    Ja de är sannerligen ?pest?. Så förpestade att jag ibland längtar tills hon flyttar (skäms att jag ens tänker den tanken). Hur har du gjort för att markera att man absolut inte slåss? Hon har slagit mig i ansiktet, sparkat mig blå (min chef såg ett blåmärke och såg på mig med misstänksam blick, trodde kanske det var min man). Lillasyster får ta så mycket skit från henne också, aldrig en snäll kommentar. Lillasyster vill bara vara vän med henne, har inte alls samma ilskna humör. Är orolig att 14-åringen ska leva ut sitt humör med att vända oss ryggen och börja vara ute och härja på stan. Än så länge är hon aldrig ute sent med kompisar. 


    Det var ett slag på väg en gång och då grep jag tag i handen för att förhindra det och sa med låg och tydlig röst att du slår inte mig. Sen gick jag därifrån. Jag har aldrig använt straffmetoden på barn men på en stor tonåring är det absolut befogat att dra in förmåner som internet och mobil. Det är inget jag använder till vardags för ditten och datten men i det här fallet sa jag i efterhand under ett samtal att jag förstår att känslorna rusar och det måste vara jobbigt men försöker hon slå någon igen så kommer hon inte att se röken av varken telefon internet eller pengar till någonting. Lever man i en familj så kan man inte räkna med att få ta del av alla förmåner om man inte tar något som helst ansvar och behandlar varandra på ett okej sätt. hon förstod att det var allvar och har aldrig gått över den gränsen igen och jag har inte behövt använda något straff Eller vad man ska kalla det. 


    I din situation tänker jag att du ska sätta dig ner med henne när alla är mätta och lugna och utvilade och ha ett samtal. Så här har det blivit och så kan vi inte ha det längre. Prata om hur hon mår och känner och vad som händer med henne när hon gör som hon gör. Hjälp henne att hitta strategier för hur hon ska göra istället. Be om hjälp. Gå därifrån. Gör något som lugnar henne. Det farligaste du kan göra nu är att abdikera från din föräldraroll och låta henne leva rövare för att du är rädd för att bli avvisad av henne. 

  • Anonym (Jo)
    Anonym (B) skrev 2022-02-19 12:09:05 följande:
    Det är inte hela sanningen. Hon är aggressiv, och man hade väl kunnat hoppas att BUP kunde hjälpa föräldrarna med hur de ska bemöta det.
    BUP är en del av psykiatrin. Hur man uppfostrar barn är inte en fråga för psykiatrin. Då får man vända sig till kommunen för att få hjälp med föräldrastöd. 
  • Anonym (Jo)
    Anonym (B) skrev 2022-02-19 14:28:42 följande:
    Uppfostran handlar i högsta grad om psykologi mm som BUP borde vara insatta i. Märkligt att man inte ens kan ta sig tid att ge några goda råd i allmänhet. Men föräldrastöd är en bra idé.
    Det handlar inte om hur insatta de är i psykologi. Det handlar om att deras uppdrag är att utreda och behandla psykisk ohälsa hos barn. allmänt föräldrastöd är inte deras uppgift. Det ligger hos kommunerna där man kan få just stöd och rådgivning i sitt föräldraskap. 
Svar på tråden 14-åring - hjälp!