"stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?

Hellre föräldrar som iallafall försöker kämpa för sina barns skull än föräldrar som bryter upp sin familj och försvarar det med att det är för barnens skull, för att barnen annars skulle bli olyckliga om deras föräldrar är "olyckliga", vilket oftast är bullshit.

Självklart är det inte bullshit att barnen blir olyckliga om föräldrarna är det. Tror det är helt sant och i mitt fall var det de. Man blir oerhört påverkad av hur ens föräldrar mår och barn är lite dum. Dom märker och känner av det! Jag önskar att mina föräldrar hade separerat istället för att leva isär i samma hem. Låt inte barn stå ut med bråk och allt som det innebär när vuxna inte kan komma överens.

Självklart är det inte bullshit att barnen blir olyckliga om föräldrarna är det. Tror det är helt sant och i mitt fall var det de. Man blir oerhört påverkad av hur ens föräldrar mår och barn är lite dum. Dom märker och känner av det! Jag önskar att mina föräldrar hade separerat istället för att leva isär i samma hem. Låt inte barn stå ut med bråk och allt som det innebär när vuxna inte kan komma överens.

Tycker det kan vara en bra grej. Är det en bra karl man har barnen med, någon man trivs med rätt bra så kan man fejka det som kanske saknas tills barnen är större.

Önskar att jag gjorde så själv, det var bättre för barnet och även för mig själv. Dessutom var pappan till mitt barn min bästa vän och en väldigt enkel person att ha att göra med, så lätt att leva med. Leva som lesbisk borde kunnat vänta.

Saknar honom dessutom fortfarande. Livet var så mycket enklare med honom trots garderoben såhär med facit i hand. Borde aldrig klivit ur den. Saknar min älskade gubbe och bästa vän

//

Tänk dig in i den här situationen:
Mamma vill skiljas, för pappa är inte snäll. Han slår inte och gör egentligen inget olagligt, men han är elak. Han kallar henne oduglig och kritiserar allt hon gör, varje dag år ut och år in. Hon vill bli fri från honom, för han gör henne olycklig och är på väg att ta i från henne allt självförtroende och all självkänsla.
Vad händer om hon tar ut skilsmässa? Barnen bor då 50/50 och tyvärr är pappan ännu elakare mot barnen. Han slår inte dem heller, men om hon lämnar dem ensamma med pappan i 5 minuter, så gråter de alltid förtvivlat när hon kommer tillbaka. Han får raseriutbrott över barnen, skriker åt dem, kastar saker, slår sönder barnens ägodelar, ljuger för dem, skrämmer dem och kallar allt det där för "uppfostran". Mamma skyddar barnen mot de värsta utbrotten nu medan de bor tillsammans som familj, men om det blir skilsmässa kan hon inte skydda dem när de är hos pappan. Så ja, hon stannar för barnens skull. För att skydda dem mot så mycket som möjligt tills de är tillräckligt gamla för att slippa bo hos pappan.

Tänk dig in i den här situationen:

Mamma vill skiljas, för pappa är inte snäll. Han slår inte och gör egentligen inget olagligt, men han är elak. Han kallar henne oduglig och kritiserar allt hon gör, varje dag år ut och år in. Hon vill bli fri från honom, för han gör henne olycklig och är på väg att ta i från henne allt självförtroende och all självkänsla.

Vad händer om hon tar ut skilsmässa? Barnen bor då 50/50 och tyvärr är pappan ännu elakare mot barnen. Han slår inte dem heller, men om hon lämnar dem ensamma med pappan i 5 minuter, så gråter de alltid förtvivlat när hon kommer tillbaka. Han får raseriutbrott över barnen, skriker åt dem, kastar saker, slår sönder barnens ägodelar, ljuger för dem, skrämmer dem och kallar allt det där för "uppfostran". Mamma skyddar barnen mot de värsta utbrotten nu medan de bor tillsammans som familj, men om det blir skilsmässa kan hon inte skydda dem när de är hos pappan. Så ja, hon stannar för barnens skull. För att skydda dem mot så mycket som möjligt tills de är tillräckligt gamla för att slippa bo hos pappan.