"stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?

Det finns flera studier som visar att barn mår bättre med föräldrar som bor ihop även om relationen inte är bra, jämfört med att växa upp med skilda/separerade föräldrar.

Det pekar på att det faktiskt finns en poäng med att försöka leva ihop även om kärleken dött. Då menar jag självklart inte familjer med misshandel eller missbruk etc.

Det är i högsta grad relevant, eftersom följden av skilsmässan nästan alltid blir att föräldrarna skaffar nya partners, och barnen måste bo med en ny och främmande person som de inte har valt, och som ofta bara tycker att de är i vägen. D.v.s. barnen kommer ur askan i elden. 

Om ett par föräldrar inte längre känner gnistan, men ändå INTE tänker försöka träffa nya partners, så kan de ju bara ha var sitt sovrum, och dela upp sina liv lite mer annars också. Men fortsätta tillsammans som barnens föräldrar under samma tak, och vara ett par utåt sett. Då finns inte behövet av att vända upp och ned på allting för barnen. 

Sååå samma åsikt. Ursäkt för man inte vågar. Vår dotter sa ett år efter separation, då hon var 12, att "de e nog det bästa ni gjort då ni separerade. Det värmde. Och då ropade vi inte åt varann hemma utan drt var relativt lugnt. Barn märker...

Kan du berätta mer om hur ni hade det i så fall, var det känslokyla i hemmet eller hur kunde det ha märkts för dottern att ni inte trivdes ihop? Hur umgicks ni som par eller familj, hade ni en trevlig stämning hemma osv?

Vi var väl som 2 kompisar typ. Inge sex på 2år, inge närhet o ömhet i vardagen. Visst, träffade folk, hade grillkvällar, reste mm men inte som ett par. Det märker barn, o lär sig fel hur man skall vara mot varann.

Isåfall borde ju bland det absolut värsta man kan göra mot sina barn vara att inte leva i något förhållande alls, då har ju barnen ingen möjlighet att lära sig hur förhållanden ska vara?

Men så verkar inte personen som vägrar svara mig se på saken eftersom hen hänvisar till att barn enligt barnpsykologen mår mycket bättre med en lycklig singelförälder än i en kärnfamilj där kärleken mellan föräldrarna inte är tillräcklig.

Oavsett vad barnpsykologer menar eller vill ha fram tycker jag det är ett helt idiotiskt sätt att uttrycka sig att ?man tvingar på sina barn en framtid med en rad skilsmässor ? om man stannar i en relation för barnens skull.

Jag tvivlar inte alls på att någon barnpsykolog kan ha sagt så, säkert i välmenande syfte för att dämpa skuldkänslorna hos föräldrar som ligger i skilsmässa eller fundrar på att skilja sig.

Men vad en sådan klåpare till barnpsykolog inte förstår är ju att hen oavsett hur välmenande hen är ÄNDÅ förmedlar att skilsmässor, i allafall upprepade sådana är något negativt. Eller kan DU tolka ?tvingar på sina barn en framtid med en rad av skilsmässor? på något annat sätt än att det skulle vara något negativt man helst inte ska vilja att ens barn går igenom som vuxna?

Hur har de skilt ut det från socioekonomiska faktorer då- kan du länka till dessa studier i original tack?

För det kan väl knappast ha undgått någon att det i 80% av fallen blir en mamma som sitter där och ska försörja barnen efter skilsmässan, medan pappan rätt ofta skiter i vilket.

Barn mår inte bra av att växa upp fattigt och bo i utsatta områden, det vet vi också från väldigt många studier.

Ja herregud vad du tolkar. Skulle du någon gång som omväxling kunna läsa det som skrivs istället för du gör som nu, broderar ut texter med ENORMA sagor ? Ja för du är ju superlativens mästare..

Det här säger otroligt mycket om dig. Att om man inte får skylla på barnen och man själv ska tvingas ta ansvar för att och hur man påverkar sina barn i framtiden ska man inte ha någon relation. Det säger absolut inget om det jag skriver utan att du helt enkelt måste arbeta intensivt med din läsförståelse alternativt försöka tygla din fantasi.

Du får tycka att det är OTROLIGT och ENORM idiotiskt men det handlar om att det skaver hos dig. För det är exakt så, ditt agerande idag kommer att påverka dina barn OTROLIGT och ENORM starkt. De blir påtvingade ditt resonemang eftersom de ärver ditt mönster.

Gillar du inte budskapet får du ta och läsa  på om det sociala arvet. Vem vet, du kanske får bättre läsförmåga på kuppen. Win-win.

Din slutkläm blir faktiskt bara pinsam. Först tvivlar du inte på barnpsykologerna och därefter kallar du dem klåpare enbart för att du inte gillar slutsatserna i de vetenskapliga undersökningar som gjorts.