• Anonym (Andra)

    "stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?

    Anonym (Ser inte problemet med det?) skrev 2022-01-15 12:54:56 följande:

    Tycker det kan vara en bra grej. Är det en bra karl man har barnen med, någon man trivs med rätt bra så kan man fejka det som kanske saknas tills barnen är större.

    Önskar att jag gjorde så själv, det var bättre för barnet och även för mig själv. Dessutom var pappan till mitt barn min bästa vän och en väldigt enkel person att ha att göra med, så lätt att leva med. Leva som lesbisk borde kunnat vänta.

    Saknar honom dessutom fortfarande. Livet var så mycket enklare med honom trots garderoben såhär med facit i hand. Borde aldrig klivit ur den. Saknar min älskade gubbe och bästa vän

    //


    Men om barnen bortser från barnen - är det rätt att lura honom? Om du nu älskar honom så mycket, hur kunde du (om du hade valt att stanna kvar) ha fört honom bakom ljuset såpass bara för att livet hade blivit lättare för dig en liten längre period?

    Är inte han värd mer i livet än att leva i en lögn? Är han inte värd att försöka hitta en sann kärlek att dela sitt liv med än att leva i en falsk bubbla med någon som egentligen inte vill vara med honom, utan är det bara för att livet kommer med fördelar för dig och barnen?

    Sen ska han stå där ensam när du lämnar honom och barnen är stora och han hade kunnat ha haft ett annat liv för länge sen som han själv hade fått valt och inte blivit lurad på?
  • Anonym (Andra)
    Anonym (Narcoffer) skrev 2022-01-15 13:06:26 följande:

    Tänk dig in i den här situationen:

    Mamma vill skiljas, för pappa är inte snäll. Han slår inte och gör egentligen inget olagligt, men han är elak. Han kallar henne oduglig och kritiserar allt hon gör, varje dag år ut och år in. Hon vill bli fri från honom, för han gör henne olycklig och är på väg att ta i från henne allt självförtroende och all självkänsla.

    Vad händer om hon tar ut skilsmässa? Barnen bor då 50/50 och tyvärr är pappan ännu elakare mot barnen. Han slår inte dem heller, men om hon lämnar dem ensamma med pappan i 5 minuter, så gråter de alltid förtvivlat när hon kommer tillbaka. Han får raseriutbrott över barnen, skriker åt dem, kastar saker, slår sönder barnens ägodelar, ljuger för dem, skrämmer dem och kallar allt det där för "uppfostran". Mamma skyddar barnen mot de värsta utbrotten nu medan de bor tillsammans som familj, men om det blir skilsmässa kan hon inte skydda dem när de är hos pappan. Så ja, hon stannar för barnens skull. För att skydda dem mot så mycket som möjligt tills de är tillräckligt gamla för att slippa bo hos pappan.


    Jag tänker att det är en helt annorlunda situation där man stannar för att skydda barnen från en galning och inte för att man endast har tröttnat eller att kärleken har fött ut.

    Det du nämner är ju en sådan speciell situation där man fruktar försatt barnen fysiskt/psykiskt misshandlad och far illa. Sen är det väl i grunden samma lika men i mitt tycke så skiljer sig den här storyn helt från att barnen kanske bara blir ledsna av en separation än att lida enormt och fara illa.
  • Anonym (Andra)
    Ocdmänniska skrev 2022-01-15 17:14:01 följande:

    Håller med lite här, man ska ju vara ett exempel för sina barn och då måste man ta hand om sig själv också! Viktigt att visa att man ska värdesätta sig själv, att ett förhållande har man av kärlek och för att man vill, inte för man "måste"


    Håller med.

    Sen kan jag absolut förstå extremfall där den ena partner har missbruk eller man fasar för sina barns trygghet.

    Men i övrigt, bland två rediga vuxna människor, där håller jag med

    Jag vill inte att mina barn ska nöja sig med något bara för trygghetens skull. Dom ska ha tillräckligt mycket trygghet i sig själva för snart lämna något som inte får dem att känna den glädje de förtjänar.

    Sen så ska dom givetvis inte bara lämna för minsta lilla motgång, men jag hoppas att dom aldrig skulle stanna för någon annans skull än sin egna.
  • Anonym (Andra)
    Anonym (Ärlig) skrev 2022-01-15 19:57:22 följande:

    Vad är det för barnpsykologer som menar att det är livsviktigt för BARNENS skull att föräldrarna skiljer sig om de inte är tillräckligt kära men att det samtidigt vore något fruktansvärt om barnen egna vuxenliv kommer att Innehålla en rad skilsmässor? 

     

    Påminner mig om medelålders föräldrar som gärna röker på någon gång då och då men absolut inte vill att deras myndiga men väldigt unga vuxna barn ska göra samma sak. 

    Barnpsykolog är för övrigt inte någon motsvarighet till Gud för mig. Har faktiskt en förälder som är just barnpsykolog och ledsen att göra dig besviken, men barnpsykologer är också människor av kött och blod med fel och brister. Både min psykologförälder och dennes kollegor har skilt sig inte en gång utan flera, just det som tydligen vore det värsta möjliga framtidsscenariot som ens egna barn gör. 

     


    Tråden vad jag förstår handlar inte om att vara tillräckligt kär, utan att känslorna är döda och man inte känner nåt för sin partner men att man ändå biter ihop och stannar kvar pga barnen.

    Jag tror heller inte att (.) menar att barnpsykologer bör hyllas utan att det finns studier som visar på att vissa barn i familjer kanske skulle må bättre av att ens föräldrar separerar än att dom stannar kvar med varandra för barnens skull etc.

    Jag skulle som sagt inte vilja att mina barn stannar kvar med någon om dom själva inte vill eller tycker det är värt det, utan jag hoppas dom finner modet att lämna och tillgodose sina framtida barns bästa som ensamstående.

    Barn kan bli lyckliga, glada och känna sig älskade även om deras föräldrar separerar.
  • Anonym (Andra)
    Anonym (Jo) skrev 2022-01-15 21:24:56 följande:

    Eller så får du fila på hur du uttrycker dig, eftersom både jag och (Ärlig) uppfattade det på samma sätt.

    Om du har någon ytterligare förklaring kan du ju skriva den här.


    Jag tycker (.) är rätt saklig då jag uppfattar hens mening på annat sätt och håller lite mer med på den fronten.
  • Anonym (Andra)
    Anonym (Ärlig) skrev 2022-01-15 21:13:37 följande:

    Att det som står i din sista mening stämmer vet jag av egen erfarenhet :)

    Min psykologförälder har som sagt skiljt sig flera gånger. Jag sörjde skilsmässan väldigt mycket de första åren men kan inte påstå att den i sig direkt traumatiserade mig och jag gick definitivt inte och hoppades långt upp i vuxen ålder att mina föräldrar skulle bli ihop igen som någon skrev i tråden att många skilsmässobarn gör. 

    Jag ifrågasätter den totalt motsägelsefulla och ologiska argumentationen om att om man inte skiljer sig när det inte finns tillräckligt mycket kärlek i äktenskapet tvingar man på sina barn en framtid med en rad skilsmässor, vilket underförstått då skulle vara något riktigt hemskt.

    Förstår DU varför det automatiskt skulle vara ett skräckscenario att ens barn skiljer sig flera gånger som vuxen?

    Eller varför en första skilsmässa bara skulle vara något positivt som enbart gör både barn och föräldrar lyckliga medan en andra och tredje tydligen är något helt annat ingen förälder vill att ens vuxna barn ska gå igenom?

    Om alla barn och alla föräldrar enbart mår bättre av en skilsmässa om föräldrarna inte är tillräckligt kära måste väl detta gäller även barn I ens andra och tredje äktenskap och kull. 

    Eller ser du någon skillnad?


    Jag tänker inte gå djupt in på hur olika människor fungerar i en framtid där man inte vet vad barnet/barnen fått och inte fått.

    Vad jag däremot menar på är att jag inte anser att man ska leva ihop i ett kärlekslöst förhållande bara för att man tror att det skulle vara det bästa för barnet/barnen.

    Att man på ett sätt skulle bita ihop i några år till för att inte såra sina barn med en separation. Jag anser att livet är för kort för att inte tillåta sig själv att vara lycklig och det är inget jag skulle vilja lära mina barn heller, att bara bita ihop och gilla läget.

    Jag tror, så länge man har ett gått samarbete med den andre föräldern och har sina barn bästa i åtanke, så blir barnen lyckliga och trygga. Man lär även barnen att se att alla familjer fungerar på olika sätt, vilket är det sanna i samhället. Alla lever inte mamma pappa barn - livet i dagens samhälle.

    Sen som sagt så finns det scenarion där ena föräldern utsätter barnet/barnen i fara och då är det en annan anledning till att stanna, då skyddar man sina barn från en fara.

    Men jag vill inte lära mina barn att nöja sig för att offra sig för någon/något så länge dom är billiga att ta ansvar.

    Jag lever med mina barns pappa sedan 10år tillbaka, jag var 22år när vi träffades och när jag tittar på honom emellanåt så får jag fortfarande fjärilar i magen, jag blir varm i kroppen och kan drunkna i hans ögon.

    Sen är det vissa dagar då det är disk, tvätt, hämtning/lämning i förskola, aktiviteter etc och man är uppe i vardagen men sen kommer de tillfällen jag andas ut och ser honom.

    Vi pussas framför barnens, kramas, myser i soffan. Sen behöver man inte bete sig som oss framför sina barn för att bevisa nån form av kärlek/lycka, men så fungerar vi. Jag hade säkert levt kvar med min sambo utan allt gos och mys också, så länge jag är kär. Men om inte kärleken fanns till honom eller ett sätt att älska honom, då hade jag inte stannar kvar för barnens skull.

    Jag hade väl inte tyckt att det skulle vara ett skräckscenario om mitt barn skulle skilja sig 2-3 ggr men jag kanske hade frågat mitt barn varför hon eller han hade behovet av att gifta sig så många gånger.

    Vad jag inte förstår är varför vissa människor har ett behov av att leva med någon istället för att leva själva
  • Anonym (Andra)
    Anonym (Ärlig) skrev 2022-01-15 22:32:52 följande:

    Samtliga barnpsykologer är överens om att det är ungefär det mest korkade man kan göra mot sina barn. Man lär dem och visar dem att kärlek inte existerar. Man visar dem att känslokyla är det normala mellan makar. Man tvingar helt enkelt på dem en framtid med en rad skilsmässor.

    Det är liksom lite svårt att tolka ovanstående stycke på något annat sätt än att det automatiskt vore något negativt om barnen när de själva är vuxna kommer att skilja sig flera gånger.

    Eller hittar du något utrymme för andra tolkningar? 


    Sista stycket - att de skulle ske en rad skilsmässor - har jag lite svårt att förstå, men i övrigt så förstår jag vad hen menar, då jag själv har läst dessa artiklar om att det inte alla gånger är sunt att stanna kvar i förhållanden/äktenskap bara pga barnens skull. Barn kan ( behöver inte ) men kan bli negativt påverkade av att föräldrar stannar kvar pga barnen.

    Igen - nu pratar jag inte om förhållanden där barn far psykiskt/fysiskt illa.
  • Anonym (Andra)
    Anonym (Ärlig) skrev 2022-01-15 23:09:26 följande:

    Och igen- jag har aldrig påstått att man för barnens skull till varje pris borde avstå från att skilja sig i alla äktenskap utom de där de förekommer våld och hot. 

    Det enda jag har raljerat över är de som skiljer sig enbart på grund av att gnistan och passionen har försvunnit. Men det finns ett väldigt stort spann mellan det och att äktenskapet är helt kärlekslöst. 

    Jag tycker jag har varit väldigt tydlig med vad det är jag ifrågasätter. Men tydligen inte. 

    Varför borde personer som uppmanas att skilja sig på grund av att det Inte finns tillräckligt med kärlek i äktenskapet ens väga in påståendet att konsekvensen annars kan bli att deras barn kommer att skilja sig flera gånger som vuxna? 

    OM det skulle stämma, varför är det i så fall automatiskt något negativt?

    Varför ska man tycka att det är värre att ens barn kanske kommer att skilja sig flera gånger i framtiden än att själv skilja sig?

    Och varför är det enbart positivt för både vuxna och barn att skilja sig på grund av brist på kärlek en gång men inte två eller tre? Om barn far mer illa av att leva i en familj där det råder brist på kärlek mellan föräldrarna än av att föräldrarna skiljer sig så gör de väl det helt oavsett om föräldrarna varit gifta en eller två gånger tidigare? 

    Jag hoppas du förstår nu vad det är jag ifrågasätter. Du behöver inte upprepa en gång till att det ibland kan vara bäst för barn att föräldrarna skiljer sig för det är som sagt inte det jag argumenterat mot. Och jag är för övrigt SJÄLV skild från mitt äldsta, numera vuxna barns andra förälder.


    Jag säger inte att du säger det - när jag citerade sig från början så skrev jag endast att jag antog att TS menar separation där inte kärlek finns kvar, inte där endast passion och gnista har försvunnit.

    Därefter kommer du med motfrågor som jag inte kan besvara utan jag kan bara säga hur jag själv tycker och tänker.

    Inte att du skulle formulera dig fel/rätt/otydligt

    Jag har heller inte sagt att ens barn ev skulle skilja sig en eller flera gånger bara för att deras föräldrar inte gör eller gör det. Jag säger heller inte att du har sagt det. Och skulle mitt/mina barn skilja sig så är det ju hans/hennes beslut. Det är inte min sak att blanda mig in i. Det ända jag vill är att mina barn ska vara lyckliga och vad jag säger är att jag vill inte lära dem att göra något mot sin vilja bara för att göra någon annan lycklig eller glad.

    Jag vill inte stanna kvar i ett kärlekslöst förhållande (som skiljer sig från ett där endast passionen/gnistan försvunnit för jag tror den är lättare att hitta tillbaka till än att hitta tillbaka till själva kärleken) och jag vill heller inte att mina barn skulle göra det så jag tycker inte att en skilsmässa skulle vara dåligt varken för mig eller mina barn om dom skulle gå igenom en.

    Jag anser det som sagt inte negativt om mina barn skulle skilja sig, det får du fråga någon som tycker så
  • Anonym (Andra)
    Anonym (P) skrev 2022-01-16 09:46:17 följande:

    Problemet med TS resonemang bland annat att de flesta skaffa nya partners och i många fall blir det förhållandet lika dåligt fast med en person som barnen inte ens gillar.

    Självklart är det inte alltid så , men det vanligt.

    Så separera är inte synonymt med att barnen slipper växa upp i en dåligt förhållande mellan vuxna.


    Ts tar ju dock inte upp just det resonemanget med att träffa någon annan efteråt utan tar endast upp en diskussion där många stannar kvar pga barnen i ett förhållande som inte längre känns bra för ena partnern.

    Att man skulle träffa någon ny sen är ju bara en spekulation som inte har med trådstarten att göra.
  • Anonym (Andra)
    Anonym (XXX) skrev 2022-01-16 10:05:55 följande:

    Det är i högsta grad relevant, eftersom följden av skilsmässan nästan alltid blir att föräldrarna skaffar nya partners, och barnen måste bo med en ny och främmande person som de inte har valt, och som ofta bara tycker att de är i vägen. D.v.s. barnen kommer ur askan i elden. 

    Om ett par föräldrar inte längre känner gnistan, men ändå INTE tänker försöka träffa nya partners, så kan de ju bara ha var sitt sovrum, och dela upp sina liv lite mer annars också. Men fortsätta tillsammans som barnens föräldrar under samma tak, och vara ett par utåt sett. Då finns inte behövet av att vända upp och ned på allting för barnen. 


    Jag sa inte att det inte var relevant, däremot att det inte tillhörde TS resonemang.

    Det behöver inte alls vara så, även om det blir ett resultat för vissa.

    Att man går ifrån varandra i ett förhållande där man inte har något kvar för den andra handlar ju inte om att man ska ersätta någon annan utan det handlar ju om att göra något för sig själv och lämna något som inte får en att må bra.

    Att somliga sedan gör så som du nämner, får ju stå för dom , men det är ju heller ingen gyllene regel eller garanti på att alla gör som så bara för att vissa gör det.

    Och det behöver ju heller i så fall inte bli så illa som du tar upp. Många bonusfamiljer är ju leven väldigt lyckliga tillsammans också
  • Anonym (Andra)
    Friger skrev 2022-01-16 14:44:51 följande:

    Är tillsammans med min fru för barnens skull.

    Gillar henne som kompis och vi bråkar inte. Kan sitta och prata och ha trevligt. Men mer än så är det inte.

    Konsekvenserna om vi skiljer oss skulle bli stora för barnen. Dom har det bra som det är nu. Det får fortsätta så.


    Får jag fråga av ren nyfikenhet, vad är det för konsekvenser som skulle bli för barnen? Du behöver inte svara om du inte vill
  • Anonym (Andra)
    Anonym (Ros) skrev 2022-01-16 15:24:46 följande:

    Nu är det ju inte alltid att relationen är toxisk och olycklig. Finns många relationer där kärleken bara dött men där båda är vänner.

    Klart att ett barn skulle må bättre av att bo med sina två föräldrar som ändå kämpar och tycker om varandra även om kärleken är död. Såklart barn vill bo med båda sina föräldrar! Där skiljer mans of för sin egen skull. Vilket inte är fel. Men att alltid hävda att barn mår bra av att föräldrar går isär som tappat stinget är fel. Det säger man bara för lätta sitt dåliga samvete


    Varför skulle barn må bättre av det? Att ett blir en omställning i början kan det ju bli, men varför skulle barn må bättre av att föräldrar lever ihop än att de går isär?

    Jag tror många barn inte skulle må så dåligt av det, som somliga verket måla upp det.

    Sen är det väl kanske så att vissa barn reagerar mer än andra.
Svar på tråden "stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?