Måste han verkligen få veta?

Då får du vara ännu hårdare än idag. Hämtning och lämning eller akutsituationer- inget mer. Lås, svara inte, gör som du vill på din tid.

Så vittjag känner till är det så här:

Om ni båda är vårdnadahavare har du en plikt att informera om sådant som främjar relationen förälder barn. Exakt vad som hör dit är inte reglerat, men tex frågor om barnets hälsa. Om det är du som sköter barnets besök till BVC tex kan det ligga under den informationsplikten att du informerar om resultatet från besöket. Har du ensam vårdnad har su viss i formationsplikt som du gäller för att underlätta umgänge med den ande föräldern.

Detaljer om vad du och barnet ska göra i er vardag hör knappast dit. Har det hänt något på din tid som kan påverka barnet när det är hos pappan kan det förstås däremot vara relevant att informera om.

Det kan ju också tänker jag vara relevant att berätta vid överlämningen, att i helgen var vi och hälsade på mormor eller var på Liseberg eller vad det nu kan vara som barnet kan tänkas prata om, eller om aktiviteten påverkat så barnet är extra trött eller så. Men då tänker jag i samband med överlämning för umgänge, inte som en rapportering när det sker ...

Den vårdnadshavare där barnet är har också rätt att själv bestämma om vardagliga saker, som vad barnet gör på fritiden, mat osv. Det är inte exakt reglerat vad båda vårdnadshavarna behöver bestämma tillsammans men det finns ju vissa saker som skolval tex. Att man ska hälsa på en normal sund mormor hör knappast dit.

Men denna gränsdragning borde ju familjerätten kunna ge dig råd om.

Nej det ska du verkligen inte!

Min mans ex ville gärna ha nästan som skolans veckobrev och hon var ständigt sur över att hon inte fick veta "allt", när de hade varannan vecka (tex vad barnen ätit till middag varje dag). När det så småningom gick till tingsrätten (av allvarliga skäl) förlorade hon vårdnaden + boendet och fick enbart visst umgänge, och då talade domaren om för henne att hon inte kan kräva något sådant. Att det är rimliga saker det gäller: tider för samtal i skolan, viktiga läkarbesök, om barnet blir sjukt osv. Sedan kunde så klart barnen själva berätta precis vad de ville för henne när de träffade henne eller pratade i telefonen - det är ett mer sunt sätt. 

Det avtal ni har om minimal kontakt ska ju levas upp till av er båda. Det låter som att du har lite svårt att värja dig, och då testar han förstås med sitt tjat. 
Om jag var du skulle jag bara ha ett mantra som jag kopierar och skickar som svar på tjatiga sms :" Jag följer avtalet. Jag informerar dig när det är något viktigt". Möjligen påminna honom om att han inte följer avtalet när han tjatar. 

Jag vet två olika personer  som blivit sms-bombade av sina ex, och i båda de fallen fick de fram en överenskommelse att en gång i veckan skriver man ett mail med den info som behöver informeras om. Detta mail ska heller inte tjatas sönder och kommenteras fram och tillbaka utan ett mail - ett svar, sen är det bra den veckan. 
Kan det vara något för er? 
De avtalade detta via familjerätten i ena fallet och jag tror via Soc i det andra fallet. 

Du kan också blocka hans nummer under veckorna, så att du inte ser tjatet, öppna någon dag innan det är dags för barnen att träffa honom, för att informera det som ska informeras, osv. Svara inte när han ringer förstås. 

Gissar att ni haft det tufft innan också, och att han är van att få sin vilja fram, så det är helt enkelt DU som måste stå upp för din rätt till privatliv nu.

Var tydlig mot honom att det här inte håller, han följer inte avtalet, du kommer inte svara när han ringer eller sms:ar om du inte själv har något att informera om. Tala också om att du kommer ta mer hjälp utifrån om han inte slutar att trakassera dig - det är det han gör om han ringer flera gånger om dagen (min mans ex var likadan under perioder, han blev galen på att hon ringde hela tiden)

Kommer han in i ditt hem så ring polisen!!!

Svara inte på sms och verkligen inte på samtal.

Det är väl därför som han är extremt tjatig nu, han har inte koll på allt eftersom vi inte bor ihop och jag försöker sätta ner foten och säga stopp.

Men jag blir så frustrerad!

Han har lika stor rätt till sina barn som jag säger han osv.. Det kanske han har men nu har vi tillsammans kommit överrens med detta schema av en anledning och det brukar jag påpeka..

Självklart så meddelar jag om det är något viktigt ang hälsa, förskola osv.

Jag försöker att inte svara på sms om det inte rör barnen "att de mår bra".

Samtal är svårt över lag med 2 småttisar och det brukar jag påpeka. Jag kan inte prata i telefon när det är fullt liv runtomkring!

Men men..

Ja jag får nog gå så långt som att ringa polisen men det känns som om de har annat att prioritera..

Men säg en gång för alla nästa gång ni pratar - egentligen helst skriva i ett sms/mail så att du har bevis på hur du verkligen försöker få honom att samarbeta på ett vettigare sätt. 
"Nu skriver jag detta en gång för alla: Jag har inte tid att svara varje gång du ringer eller skickar sms, har heller ingen skyldighet att alltid finnas tillgänglig för din skull. Enligt avtalet ska vi ha minimala kontakt och du följer inte det. Jag är inte skyldig dig att tala om vad vi gör på helgen, lika lite som du är skyldig mig att tala om exakt vad ni gör när barnen är hos dig. Om du inte börjar följa avtalet så kommer jag behöva ta till andra åtgärder!" 

Han har "rätt" till sina barn men inte på det sättet han försöker genom att kontrollera dig. Det är enligt lag barnen som har rätt till sina föräldrar, inte tvärtom. 

Barnen har ju rätt till honom, och det får de ju via umgänget som ni ju till och med har avtal på. Hänvisa till det.

Tack! Så bra skrivet!!

Ska verkligen framföra detta till honom.

Absolut! Det gör jag men mycket vill ha mer och kräver halvtid vilket han aldrig kommer få...

Han trycker bara på "HANS rätt till barnen".. Men det är ju som ni säger, DERAS rätt till sina vårdnadshavare.