Måste han verkligen få veta?

Ja jag gjorde det igår..

Sjukt att behöva leva ett liv med ständiga dokumentationer..

Idag uteblev umgänget då minstingen troligtvis fått magsjuka. Blev en lång diskussion innan han insåg att det inget blev...

Ringde och rådfrågade soc och familjerätt utifallatt ich fam.rätt tyckte det var rätt att hålla dem hemma..

Igår skickade han en länk på sms om underhåll att jag skulle fylla i mina uppgifter för hans ansökan.. Jag skrattade gott i mitt stilla sinne...

Idag ringde fk upp mig för att informera att de skulle kontakta pappan om underhållet. De frågade om han visste att jag ansökt osv.. Jag sa att han inte tänker betala ett skit för barnen och förväntar sig att jag ska stå för allt. Han uppskattade mitt raka ärliga svar.

Jag önskade dem lycka till..

Vill han ha underhåll? På vilka grunder tror han att det ska gå genom?

Sjuka barn håller man hemma, speciellt magsjuka barn.

Är han svagbegåvad på något sätt? Varför skulle HAN ha underhåll menar han? Komiskt när han får veta vem som får betala underhåll för sin avkomma.

Ja kag vet inte. Han anser att jag ska betala allt för att jag får hela barnbidraget samt serva honom med diverse prylar..

Ja det anser jag med. Och så hann barnet somna innan lämningstiden. Då tyckte han att jag skulle höra av mig när det vaknat så han skulle få sina 5 timmar ändå som var bestämt. Annars skulle han ta det i morgon istället..

Sen så skulle han ha umgänge med det andra barnet.. Eller ta bägge och om det inte funkade så skulle han lämna dem tidigare!..

Alltså jag blir bara matt! Självklart så höll jag bägge barnen hemma och hänvisade till nästa bestämda umgängesdag OM de var piggare så klart.

För att jag får hela barnbidraget så anser han att jag ska betala allt.. Han tänker inte bidra nåt ekonomiskt till sina egna barn. Tragiskt! Alla kläder saker mm som han har hos sig som är barnens har hans föräldrar köpt åt dem..

Jag skulle vilja vara en fluga på väggen vid det tillfället..

Nu har han skrivit en lapp om saker han vill ha tillbaka.. Om jag inte ger han dem så tänker han gå vidare med handräckning.. På ett par julgirlanger bland annat..

I slutändan är det jag som har betalat dem då han inte bidrog med ett skit när han "höll till" här..

Sen så vill han ha barnets madrass till spjälsängen och en bokhylla som är deras som han har tagit hit till dem..

Att man bara orkar..

Visa detta för Familjerätten eller Soc. Det måste ju vara ett solklart bevis på hur han jäklas och försvårar er kontakt. Visa även att han försöker att söka underhåll.

Jag menar, allt detta måste ju ses som sabotage och försvårande av umgänge. Han försöker ju att skapa bråk hela tiden och provocerar dig.

Det jag försöker få fram är att allt detta visar ju klart och tydligt att han gång på gång väljer konfrontation istället för att jämka och komma överens. Han väljer att tänja på, eller bryta, avtal istället för att följa det. Han väljer hot istället för uppmuntran och kommunikation.

Allt detta brukar ses som allvarligt.

Kontakta en advokat så snart som möjligt.

TS, jag har varit i din situation och mitt råd är att vara hård och konsekvent och dokumentera ALLT med datum. Det är advokatens uppgift att avgöra vad som kan bli relevant i rätten.

Jag var väldigt snäll och empatisk en gång i tiden och hade svårt att säga nej. Det utnyttjade mitt ex och jag kände mig pressad av familjerätten att samarbeta in absurdum. När jag ser tillbaka inser jag att det hade varit bättre att vara tuff från början.

Mitt ex trakasserade mig med hundratals sms, samtal, brev och kort som han hävdade handlade om barnet men det slutade alltid med hans ilska över att jag lämnade honom. Han kunde stå i mörkret utanför mitt fönster eller dyka upp och sätta foten i dörren för att tvinga sig in i mitt hem.

Han misshandlade mig mot slutet av relationen så jag var livrädd för honom. Samtidigt var det först när jag satte hårt mot hårt som myndigheterna började fatta hur han verkligen är. Då kom hoten om våld etc. och jag kunde samla in mängder av bevis. Till slut förlorade han inte bara vårdnaden utan även umgänget och det var helt självförvållat.

Det kostade mig enormt mycket i advokatkostnader och livsenergi men jag skyddade mitt barn från honom under hela uppväxten. När han började trakassera barnet som nu är i tonåren på de mest vidriga sätt (till och med polisen var chockad) visste jag att jag hade gjort helt rätt. Även om det är svårt för barnet så har h*n ingen känslomässig relation till honom och har dessutom ett eget liv som är oberoende av honom.

Min poäng är att du ska lita på din magkänsla och sätta hårt mot hårt. Ring polisen och polisanmäl även om det inte leder vidare. Anmälan registreras ändå, dina bevis kommer att dokumenteras av polisen och nästa gång tas det på större allvar.

Fast gör det på ett säkert sätt. Ring kvinnojouren som kan ge dig råd om säkerhetsåtgärder. Du behöver absolut inte ha utsatts för våld för att ringa kvinnojouren. Det du beskriver i tråden räcker mer än väl.