Anonym (Ensam)

Thu 31 Dec 2020 19:19

124 svar

Jag känner mig så betydelselös och ovärdig

Är tillsammans med min kille i 5 år, vi bor ihop. Vi har alltid firat jul och nyår ihop, alltid med hans familj.

Förra året firade han med sin familj och jag var inte med.

Varken han eller hans familj frågade mig om jag ska komma. Han hade sagt till familjen att jag inte mådde bra, för att dagen innan det hade vi tjafsat. :(

Nyår sa han att vi ska vara hos hans familj och att han sen efter tolvslaget bara skulle ta en öl med sin vän snabbt och skåla. Men han kom med ursäkter hela dagen att han hade fullt upp och att vi ska ses sen på kvällen och går till hans familj. Han hörde inte av sig och svarade inte ens när jag ringde en gång.

Jag orkade inte skriva eller fråga vad som blir av. Så jag såg en film och gick och la mig vid 23.

Vaknar 10 dagen efter, inte ett enda samtal eller sms. Fick sen även veta av min syster att hon såg honom med sina vänner på nattklubb till 6 stängning! Han hade inte ens kommit hem, utan han stack hem till föräldrarna och sov.

Och enligt en vän till honom så hade dem redan planerat detta 1 månad förväg, att dem skulle ses och förfesta hemma och sedan sticka ut. Men varför fick han mig att tro att vi skulle fira hos hans familj? Och sen bara dissar mig så där. Så elakt. Jag blev så ledsen och besviken. Vad hade han tänkt, att vi skulle sitta hos hans familj och äta och sen skulle han ljuga och säga att han bara skulle ta en öl men egentligen redan hade planerat att stanna där och förfesta för att dra ut och festa på nattklubb.

Så detta året trodde jag skulle bli annorlunda.

Nej, julen firade han med sin familj och igen så kallade varken han eller hans familj på mig. Jag var där sen på lördagen men då jobbade hans föräldrar. Så blev inget firande med dem. Vi satt såg en film och sen gick jag hem.

Nyår idag och jag ser att hans mamma lagt upp bild på Instagram med värsta middagen och dukningen för dem, 5 tallrikar. Mamma, pappa, syster, bror och han.

Ingen har kallat på mig, inte ens han.

Han skrev ett sms bara "gott nytt år älskling".

Anledning att jag firat med dem är för att jag inte har en familj, jag är helt ensam och dem är som min familj.

Men jag känner mig så himla ensam. Så ledsen och att jag inte är inkluderad längre av någon konstig anledning? Och vad vet jag inte ens.

Nu är det nyår och han ska tydligen festa hos en vän. Hur jag vet detta. För att han vaknade och duschade, fixade sig, tog på värsta kläderna och 3 kg parfym och stack. Jag var i duschen när han stack. Så jag skrev sms och frågade var han blev av, så skrev han att han skulle hem till föräldrar och önska Gott nytt år och lämna blomma bara. Sen såg jag bilden på maten och dukningen och blev så ledsen. Och jag då?? :( jag sitter här hemma.

Sen nu är han hos en vän och sa dem ska vara chilla och se film.

Men hans vän har min syster på Snapchat, och han hade lagt upp video på massa alkohol och musik i bakgrunden och skrivit "fest ikväll. Gott nytt år".

Jag skrev sms t till honom på hans sms han skickade, och skrev "tack detsamma. Ha så kul ikväll med vännerna". Då skrev han att han ska bara vara hemma hos Adam och se film. Så skrev jag bara "javisst" och en emoji på champagne. Då skrev han "jag orkar inte drama. Vi hörs".

??? Va???

Alltså jag känner mig så ensam, bortglömd, ej inkluderad, ej viktig.

Överdriver jag???

Vi är sambo i 5 år. Han är 26 och jag är 28

Anonym (ooo)

Sat 2 Jan 2021 16:28

#61

Men du får först ta reda på hur man adressändrar. Han kanske bara kommer vara passiv och skita i att göra det, men då måste du vara drivande i att han flyttar ut från dig! Står han på kontraktet?
Om han vägrar så får du säga upp honom och då har han 3 månader på sig (tyvärr, men kanske kan han flytta tidigare, han har ju knappt några grejer hos dig ändå)

Prata med någon/några som du kan lita på- berätta allt han gör och säger. Du kanske kan ha någon mer med när du säger att nu är det slut, du måste flytta. I bästa fall tar han ju bara sina fåtal grejer och drar. Tycker du kan packa ihop dem och ställa i hallen så nästa gång han dyker upp så fattar han.

Eftersom de vänner du nämner redan genomskådat honom sedan tidigare blir de nog bara glada om du hör av dig och säger att du vill göra slut men att du behöver stöd för du vet inte vad han kan hitta på. Ta deras hjälp med att planera hur du kan göra detta.

Fortsätt ha dörren låst så att han inte bara dyker upp och du är förberedd. Du behöver också ett sätt att få tillbaka nyckel av honom men det kanske dina vänner kan komma på något runt.

Anonym (ooo)

Sat 2 Jan 2021 16:30

#62

Anonym (Ensam) skrev 2021-01-02 16:28:38 följande:

Vissa förstår bara det språk de själva talar. Det där var så bra sagt!

Min syster sa det också att jag borde köra med samma tillbaka och att det är kanske först då han inser felet och kanske ändrar sig

Ja rent teoretiskt kan hon ha rätt -MEN den här snubben kommer inte ändra sig! Du får lägga ner dina illusioner om att någonsin ha en bra relation med honom. Bara det lilla du skrivit här hade fått mig att springa all världens väg.

Anonym (ooo)

Sat 2 Jan 2021 16:33

#63

Louenalisa skrev 2021-01-02 15:08:28 följande:

Ts: antingen får du konfrontera honom (skriv upp punkter du vill ta upp då du inte glömmer bort, det är lätt att tappa tråden om han tex skulle börja verbalt attackera dig när du börjar ifrågasätta/kritisera) eller så kan du köra samma stil mot honom. Bestäm att ni ska göra något, sen sticker du bara iväg utan förvarning så han får stå där, förvirrad. Eller så gör du slut. Skulle dock vara bra att ge honom lite av hans egen medicin först, det nyckfulla och opålitliga. Vissa förstår bara det språk de talar själva.

Jag tror tyvärr inte sånt biter på en person som den här killen. Han kommer inte fatta även om TS gav av hans egen medicin.

TS, du kan läsa en bok som heter relationspsykopater av Rusz.

EnAnonumius

Sat 2 Jan 2021 17:15

#64

Anonym (Ensam) skrev 2021-01-01 02:27:48 följande:

Det är så himla svårt. Äslskar honom och vi har det bra annars överlag :(

Men jag känner mig typ ensam i denna relation?

TS, Läs dessa två meningar.. Titta noggrant.. Dessa två meningar säger emot varandra.

Om ni hade "så bra ihop" så hade han inkluderat dig och du hade aldrig känt dig ensam i relationen.

Mitt råd är att du lämnar denna kille. Det finns fler killar där ute som behandlar sina flickvänner på ett vettigt sätt och inkludera sin flickvän så mycket det går.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Anonym (())

Sat 2 Jan 2021 17:15

#65

Anonym (Ensam) skrev 2021-01-02 16:17:54 följande:

Hur ska jag avluta och gå vidare? Det gör så ont. Älskar honom och är van. 5 år är inte lite. Och går tänker hela tiden att han ska ändras och allt ska bli bra :( går tänker också att nästa tjejer kommer han vara exakt det jag hoppats på att han skulle vara och det kommer få mig känna mig ännu mer värdelös och otillräcklig.

Jag jobbar och drar in mer pengar av oss.

Har inga föräldrar, bara min syster som är 19 år. Så vi är intr direkt jämngamla och på samma plan i livet. Resten av släkten bor i Norrland.

Har knappt vänner heller. De 2 vänner jag haft har han sagt att dem inte är bra för mig och har dålig inflytande på mig och det har gjort att jag dragit mig undan dem. Har en enda väninna och en jag litar allra mest på. Hon har i alla år sagt att jag ska lämna honom, Han ger mig 20% och jag förtjänar 110%

Gör det inte ont att vara tillsammans med honom då? Han bryr sig inte om dig och du säger själv att du inte ens vet om han är kär i dig. För att du ska kunna må bra igen så måste du ju lämna honom. Det är ju HAN som får dig att må dåligt. Problemet verkar vara att du skuldbelägger dig själv. Att du tror att du förtjänar den dåliga behandling han ger dig. Du måste försöka ändra ditt tänkande. Det är honom det är fel på, inte dig. Han är en rutten människa. HAN förtjänar inte DIG. Du tror säkert att om du bara blir en bättre människa, så kommer han att behandla dig bättre, men du har fel. Det handlar inte om att du är en dålig människa, det handlar om att HAN är en dålig människa. Du kan inte ändra på honom, hur mycket du än försöker. Det du behöver göra är att skydda dig själv från honom och det kan du göra genom att lämna.

Anonym (())

Sat 2 Jan 2021 17:23

#66

Anonym (Ensam) skrev 2021-01-02 16:20:46 följande:

Han ÄR min sambo. Han är folkbokförd här så nej jag kan inte bara sätta ut hans saker även om jag hade velat

Att han är folkbokförd hos dig ger honom inte rätten att bo kvar. Ni flyttade inte in i lägenheten tillsammans, utan han flyttade in hos dig, eller hur? Det innebär att han inte har någon rätt till lägenheten vid en separation, utan han är tvungen att flytta. Var han är folkbokförd har ingen betydelse. Så om du meddelar honom att du vill separera (vilket jag hoppas att du tar mod till dig och gör), så är han skyldig att lämna tillbaka nyckeln och flytta ut. Däremot kan det finnas föremål i lägenheten som han har rätt till, men inte själva lägenheten i sig.

Anonym (hallå?)

Sat 2 Jan 2021 17:24

#67

Anonym (Ensam) skrev 2021-01-02 16:26:53 följande:

Han jobbar deltid så jag står för mesta hyran.

Han lagar mat ibland typ 2-3 ggr i månaden. Han ville hellre jag lagar mat för han älskar min mat och tycker jag är bättre än honom.

Jag städar och tvättar. Han kan plocka undan och ställa i ordning saker men det är typ det. Föredrar att tvätta själv då han tvättat allt på 40 och blandar underkläder med kökshandduk och annat. Jag sorterar och tvättar underkläder och handdukar på 60 och resten 40.

Vi har inga gemensamma vänner och vi umgås aldrig så som ett par, han går alltid med sina vänner. Enda vi umgås som par är att se film hemma eller sticka ut snabbt och äta en middag.

Vi har semestrat 3 år sen, har annars jobbat varje sommar.

Han säger det hela tiden att han älskar mig jättemycket och kan inte se sig med någon annan än mig och att han vill gifta sig och ha barn men att han först vill skaffa ett heltidssjobb.

Min magkänsla känns konstig. Ibland känner jag att jag kan lita på honom men mestadels har jag känsla att jag är en av 20 andra och det är pga att han alltid sitter på sin telefon och har skärmen vänd mot sig och att han knappt är hemma samt vi har sex var 4-5e månad.

Jag är kär i honom och vet inte ens om han är kär i mig.

Tycker intr han är öppen mot mig nej :(

Jag köper inte att killen är 26 år och har sex med dig, som han påstår att han älskar, var 4-5e månad. Jag har aldrig ens hört talas om en kille i den åldern med så lite sexualdrift.

En möjlighet är att han bi/gay, du är hans förklädnad och det är därför hans polare är så himla viktiga, eller så är du en bekväm hushållerska medan han ligger med andra tjejer i jakt på någon som han hellre vill ha.

Du kommer att fortsätta vara hans dörrmatta och bli trampad på så länge han tycker det är praktiskt om du inte tar ett beslut. Varje minut i detta är sannolikt en bortslösad minut.

Anonym (Rödluvan)

Sat 2 Jan 2021 19:44

#68

Anonym (Ensam) skrev 2021-01-02 16:19:30 följande:

Ja precis. Men väntar på att jag ska avsluta. Så han antagligen kan leka offer för nästa tjej. Att han var Såå bra men jag lämnade honom

Ja men tänk på dig själv istället. Finns inget att vinna och du vet sanningen. Slösa inte mer tid på honom är mitt råd. Det finns inget där, tyvärr. Kan du hitta någon som är rätt istället

Såg nu att du står för det mesta av hushållsarbetet och hyra. Bekvämt för honom.

Hade gjort ett abrubt slut på detta för att markera. Det är länge detta har pågått och du verkar lite timid. Lätt att utnyttja. Jag har själv varit så när jag var yngre. Man lär sig med tiden.

Anonym (HG)

Sat 2 Jan 2021 20:32

#69

Du slösar år av ditt liv TS, viktiga år när du borde bygga upp en tillvaro där du mår bra. Tro mig, när du väl gör dig av med idioten så kommer du inte att sakna honom.

Det kommer att vara svårt till en början och du måste bestämma dig för att inte vackla. Du kan göra upp med din vän att varje gång du saknar honom och är på väg att ringa/messa honom så ringer du henne i stället. Hon vill säkert hjälpa dig att bliv av med honom.

Skriv ner hur du känner dig när han gör så här, som du gör i den här tråden och varje gång du vacklar så läser du det du har skrivit för att påminna dig om hur han har sårat dig genom åren.

Jag förstår verkligen att det är svårt när du känner dig så ensam men det behöver inte vara så. Du kan träffa nya vänner och bygga upp ditt nätverk. Inget du gör nu motverkar ensamheten utan han får dig bara att känna dig ännu mer ensam.

Sedan tänker jag att du borde prata med någon, en kurator eller psykolog, om varför du inte känner att du är värd mer än det här för det är du.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Sat 2 Jan 2021 20:47

#70

Han har inte kommit hem än. Såg honom sist nyårsafton efter att vi vaknade :/

Tänker att hade han verkligen brytt sig så hade han väl ändå ringt och jagat mig? Eller knackat på dörren och velat ordna upp allt.

Men han hör inte ens av sig. Jag skrev till honom att jag är jävligt arg och besviken på honom över hans sätt mot mig.

Enda han svarade "men snälla. Lägg ner"

Så då skrev jag "Varför har du en flickvän/sambo. VARFÖR? kan du svara på det? För ärligt talat så lever du rena singellivet".

Då skrev han bara "men snälla sluta"

Inget mer.

Dessa dagar jag suttit hemma ledsen och ensam så har hjärnan gått på högvarv och jag märker nu saker i efterhand som har varit mellan oss som jag konstigt nog blundat för och inte sett som något fel FÖRRÄN NU.

Hur han varit ute hela tiden. Gjort sig snygg och fräsch och gått ut och aldrig hemma.

Hur de få gånger vi ska mysa och se film och han bara sitter på telefonen mesta av tiden.

Han vänder även skärmen mot sig så jag inte ska se.

Hur han börjat ha kod också för 3 år sedan och hans ursäkt var att Ifall hans telefon blir stulen så ingen ska se.

Han har ljudet av och skärmen vänd neråt när han lägger den på bordet.

En gång skulle jag kolla klocka och min telefon var på laddning i sovrummet så jag ville se klockan på hans mobil, jag sträckte mot mig hans mobil och sa att jag bara ville se klockan och han slängde sig över den och var helt rädd och sa "var ska du? Rör inte min mobil".

Hur hans familj och även han inte inkluderar mig längre.

Vi har ingen sex. De få gånger jag försökt så har han kommit med ursäkt, men jag duger till att suga av honom.

Högtider bryr han sig inte om och kan aldrig anstränga sig.

Hur han blir vän på Facebook med massa okända kvinnor och säger att det är arbetskollegor och när jag kollar upp dem så bor dem alla i helt andra städer.

Jag får aldrig lägga upp bilder på oss som ett par för att han känner sig obekväm och ful säger han.

Han har pikat mig flera gånger och kallat mig lilla gris kulting och fetknopp och sen skrattat och sagt att han bara skojar och att jag är så känslig som ej tål skoj.

När vi kollat film och någon tjej exempel gått ner på en kille och då har han sagt "kan hon inte göra så på mig också" och så vänder sig mot mig för att se min reaktion och skrattar.

Han har ljugit om så små saker. Att han är hemma hos föräldrar när han faktiskt varit på krogen med vänner och jag själv fått se honom när jag kört förbi stället.

Och han har ljugit och sagt att jag har sett fel, även om jag har haft bevis så har han sagt att det är fejk.

En period bråkade vi mycket för att han ljög om att han ska jobba natt och då inte är tillgänglig på telefonen, och egentligen varit ute och festat och folk jag känner hade sett honom.

Varje lögn och fel han gjort och jag konfronterar honom så har han vänt det mot mig och fått mig att känna att jag är paranoid och sjuk i huvudet fastän jag har bevis på bordet.

När det varit dåligt och jag varit ledsen över hans beteende och försökte få hjälp av hans mamma så sa hon så arrogant i telefon till mig "men kära du, gråt inte. Finns ju inget att gråta över" och då jag berättar varför jag är ledsen och över hans beteende så har hon bara sagt "ah du , vet du vad? Jag blandar mig inte. Sköt detta själva". Jag blandar mig inte med andra ord, jag skiter i. Lös det.

Gud jag har blivit så himla manipulerad. HUR har det kunnat bli så här :( varför har jag inte fattat detta tidigare??

När jag läser om narcissist så stämmer han in på 8 av 10 punkter

Jag känner mig så betydelselös och ovärdig

INNEHÅLL