Anonym (Ensam)

Thu 31 Dec 2020 19:19

124 svar

Jag känner mig så betydelselös och ovärdig

Är tillsammans med min kille i 5 år, vi bor ihop. Vi har alltid firat jul och nyår ihop, alltid med hans familj.

Förra året firade han med sin familj och jag var inte med.

Varken han eller hans familj frågade mig om jag ska komma. Han hade sagt till familjen att jag inte mådde bra, för att dagen innan det hade vi tjafsat. :(

Nyår sa han att vi ska vara hos hans familj och att han sen efter tolvslaget bara skulle ta en öl med sin vän snabbt och skåla. Men han kom med ursäkter hela dagen att han hade fullt upp och att vi ska ses sen på kvällen och går till hans familj. Han hörde inte av sig och svarade inte ens när jag ringde en gång.

Jag orkade inte skriva eller fråga vad som blir av. Så jag såg en film och gick och la mig vid 23.

Vaknar 10 dagen efter, inte ett enda samtal eller sms. Fick sen även veta av min syster att hon såg honom med sina vänner på nattklubb till 6 stängning! Han hade inte ens kommit hem, utan han stack hem till föräldrarna och sov.

Och enligt en vän till honom så hade dem redan planerat detta 1 månad förväg, att dem skulle ses och förfesta hemma och sedan sticka ut. Men varför fick han mig att tro att vi skulle fira hos hans familj? Och sen bara dissar mig så där. Så elakt. Jag blev så ledsen och besviken. Vad hade han tänkt, att vi skulle sitta hos hans familj och äta och sen skulle han ljuga och säga att han bara skulle ta en öl men egentligen redan hade planerat att stanna där och förfesta för att dra ut och festa på nattklubb.

Så detta året trodde jag skulle bli annorlunda.

Nej, julen firade han med sin familj och igen så kallade varken han eller hans familj på mig. Jag var där sen på lördagen men då jobbade hans föräldrar. Så blev inget firande med dem. Vi satt såg en film och sen gick jag hem.

Nyår idag och jag ser att hans mamma lagt upp bild på Instagram med värsta middagen och dukningen för dem, 5 tallrikar. Mamma, pappa, syster, bror och han.

Ingen har kallat på mig, inte ens han.

Han skrev ett sms bara "gott nytt år älskling".

Anledning att jag firat med dem är för att jag inte har en familj, jag är helt ensam och dem är som min familj.

Men jag känner mig så himla ensam. Så ledsen och att jag inte är inkluderad längre av någon konstig anledning? Och vad vet jag inte ens.

Nu är det nyår och han ska tydligen festa hos en vän. Hur jag vet detta. För att han vaknade och duschade, fixade sig, tog på värsta kläderna och 3 kg parfym och stack. Jag var i duschen när han stack. Så jag skrev sms och frågade var han blev av, så skrev han att han skulle hem till föräldrar och önska Gott nytt år och lämna blomma bara. Sen såg jag bilden på maten och dukningen och blev så ledsen. Och jag då?? :( jag sitter här hemma.

Sen nu är han hos en vän och sa dem ska vara chilla och se film.

Men hans vän har min syster på Snapchat, och han hade lagt upp video på massa alkohol och musik i bakgrunden och skrivit "fest ikväll. Gott nytt år".

Jag skrev sms t till honom på hans sms han skickade, och skrev "tack detsamma. Ha så kul ikväll med vännerna". Då skrev han att han ska bara vara hemma hos Adam och se film. Så skrev jag bara "javisst" och en emoji på champagne. Då skrev han "jag orkar inte drama. Vi hörs".

??? Va???

Alltså jag känner mig så ensam, bortglömd, ej inkluderad, ej viktig.

Överdriver jag???

Vi är sambo i 5 år. Han är 26 och jag är 28

Louenalisa

Sat 2 Jan 2021 15:08

#51

Anonym (hallå?) skrev 2021-01-02 12:07:34 följande:

Jag undrar vad som gått så fel i din personlighetsutveckling och gjort dig så jagsvag att du står ut med det här? Det är inte normalt, det är inte värdigt.

Och du måste göra slut nu för att få ett vettigt liv!

Det där är faktiskt ganska vidrigt, att skylla på offret. Vet du vad psykisk nedbrytning är och hur man sakta men säkert kan vänja sig vid sämre och sämre behandling? Och uppenbarligen reagerar hon ju nu, men det kan vara svårt att veta hur man ska agera när någon är så nyckfull och ibland beter sig bra, ibland dåligt och man redan har blivit känslomässigt engagerad i personen. Om du ville hjälpa skulle du inte köra med victim-blaming utan ge konstruktiva råd.

Ts: antingen får du konfrontera honom (skriv upp punkter du vill ta upp då du inte glömmer bort, det är lätt att tappa tråden om han tex skulle börja verbalt attackera dig när du börjar ifrågasätta/kritisera) eller så kan du köra samma stil mot honom. Bestäm att ni ska göra något, sen sticker du bara iväg utan förvarning så han får stå där, förvirrad. Eller så gör du slut. Skulle dock vara bra att ge honom lite av hans egen medicin först, det nyckfulla och opålitliga. Vissa förstår bara det språk de talar själva.

Louenalisa

Sat 2 Jan 2021 15:08

#52

Anonym (hallå?) skrev 2021-01-02 12:07:34 följande:

Jag undrar vad som gått så fel i din personlighetsutveckling och gjort dig så jagsvag att du står ut med det här? Det är inte normalt, det är inte värdigt.

Och du måste göra slut nu för att få ett vettigt liv!

Det där är faktiskt ganska vidrigt, att skylla på offret. Vet du vad psykisk nedbrytning är och hur man sakta men säkert kan vänja sig vid sämre och sämre behandling? Och uppenbarligen reagerar hon ju nu, men det kan vara svårt att veta hur man ska agera när någon är så nyckfull och ibland beter sig bra, ibland dåligt och man redan har blivit känslomässigt engagerad i personen. Om du ville hjälpa skulle du inte köra med victim-blaming utan ge konstruktiva råd.

Ts: antingen får du konfrontera honom (skriv upp punkter du vill ta upp då du inte glömmer bort, det är lätt att tappa tråden om han tex skulle börja verbalt attackera dig när du börjar ifrågasätta/kritisera) eller så kan du köra samma stil mot honom. Bestäm att ni ska göra något, sen sticker du bara iväg utan förvarning så han får stå där, förvirrad. Eller så gör du slut. Skulle dock vara bra att ge honom lite av hans egen medicin först, det nyckfulla och opålitliga. Vissa förstår bara det språk de talar själva.

Anonym (Familjeliv)

Sat 2 Jan 2021 15:23

#53

Han låter helt fruktansvärd. Men det känns inte som du tar till dig av vad folk skriver här? Svarar knappt på frågor som ställs?

Jag hoppas verkligen för din skull att du gjort slut med honom. Det låter säkert elakt, men tråden känns nästan som en trolltråd, SÅ illa är det.

Anonym (hallå?)

Sat 2 Jan 2021 15:54

#54

Louenalisa skrev 2021-01-02 15:08:16 följande:

Det där är faktiskt ganska vidrigt, att skylla på offret. Vet du vad psykisk nedbrytning är och hur man sakta men säkert kan vänja sig vid sämre och sämre behandling? Och uppenbarligen reagerar hon ju nu, men det kan vara svårt att veta hur man ska agera när någon är så nyckfull och ibland beter sig bra, ibland dåligt och man redan har blivit känslomässigt engagerad i personen. Om du ville hjälpa skulle du inte köra med victim-blaming utan ge konstruktiva råd.

Det var mest ett konstaterande, för varken TS eller sambon är normala, anser jag. TS behöver söka hjälp för sin extrema osäkerhet och bygga upp en ryggrad, de flesta personer jag känner hade redan bett den här killen att dra åt helvete för flera år sen.

Man får inte den partner man förtjänar men man får den man väljer och varje dag man väljer en idiot så väljer man bort någon bättre.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Sat 2 Jan 2021 16:17

#55

Plupp73 skrev 2021-01-02 09:06:24 följande:

Han lever sitt eget liv där han kommer och går som han vill, utan garantier. Han har inga kläder, inga saker hos dig. Du säger att ni har en kärleksfull vardag, trots att han knappt är hemma kvällar eller helger, och alltid väljer annat före dig. Ni har inte sex. Han köper inte ens present när du fyller år, eller på jul.

När du konfronterar honom så använder han härskartekniker mot dig och trycker ner.

Samtidigt verkar du ha gjort honom till din enda värld. Allt kretsar kring honom och hans familj. Du säger att du är helt ensam, inte har familj, men har tydligen både syster och väninna. Ändå är du hemma och väntar på honom på nyår och på helger, medan han är ute med vänner, och även troligen knullar runt.

Det här är en osund och extremt ojämn relation.

- Har du eget jobb?

- Har du familj utöver din syster?

- Har du vänner, eller har du raderat allt för hans skull?

Hur ska jag avluta och gå vidare? Det gör så ont. Älskar honom och är van. 5 år är inte lite. Och går tänker hela tiden att han ska ändras och allt ska bli bra :( går tänker också att nästa tjejer kommer han vara exakt det jag hoppats på att han skulle vara och det kommer få mig känna mig ännu mer värdelös och otillräcklig.

Jag jobbar och drar in mer pengar av oss.

Har inga föräldrar, bara min syster som är 19 år. Så vi är intr direkt jämngamla och på samma plan i livet. Resten av släkten bor i Norrland.

Har knappt vänner heller. De 2 vänner jag haft har han sagt att dem inte är bra för mig och har dålig inflytande på mig och det har gjort att jag dragit mig undan dem. Har en enda väninna och en jag litar allra mest på. Hon har i alla år sagt att jag ska lämna honom, Han ger mig 20% och jag förtjänar 110%

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Sat 2 Jan 2021 16:19

#56

Anonym (Rödluvan) skrev 2021-01-02 11:20:59 följande:

Dumpa är mitt råd. Är ju ingen trevlig relation. Att inte meddela sina planer är ju riktigt dåligt. Ser lite ut som han hintar att han vill vara själv och kanske singel

Ja precis. Men väntar på att jag ska avsluta. Så han antagligen kan leka offer för nästa tjej. Att han var Såå bra men jag lämnade honom

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Sat 2 Jan 2021 16:20

#57

Anonym (eh) skrev 2021-01-02 12:21:28 följande:

Eftersom han inte har mycket grejer hos dig så är det bara att sätta ut dom i trappen i en påse och skriva till han att dom finns där sen åker du till dina kompisar.

han är inte din sambo, han är din inneboende,en dag så sitter du där med könssjukdomar och förlorad tid, dumpa nu, du vet ju att du borde

Han ÄR min sambo. Han är folkbokförd här så nej jag kan inte bara sätta ut hans saker även om jag hade velat

Corrie

Sat 2 Jan 2021 16:26

#58

Jo, det ska nog inte vara några problem. Varför vill du inte?

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Sat 2 Jan 2021 16:26

#59

Plupp73 skrev 2021-01-02 14:30:13 följande:

1) Betalar han hyra för lägenheten?

2) Lagar han mat, städar och sköter ruljansen för ert hem ihop med dig?

3) Har ni gemensamma vänner som par (eller går han alltid iväg med egna vänner utan dig)?

4) Semestrar ni tillsammans (när det ej är pandemi)?

5) Tror du att han vill ha barn med dig, eller gifta sig?

6) Är din magkänsla att han är trogen?

7) Är ni lika kära i varandra?

8) Tror du att han är öppen om sitt liv och sina tankar mot dig?

Om svaret är nej på frågan 1+2 är han inneboende, inte sambo.

Om svaret är nej på frågan 3-8 så är det inte en relation att bygga en framtid på = gör slut

Han jobbar deltid så jag står för mesta hyran.

Han lagar mat ibland typ 2-3 ggr i månaden. Han ville hellre jag lagar mat för han älskar min mat och tycker jag är bättre än honom.

Jag städar och tvättar. Han kan plocka undan och ställa i ordning saker men det är typ det. Föredrar att tvätta själv då han tvättat allt på 40 och blandar underkläder med kökshandduk och annat. Jag sorterar och tvättar underkläder och handdukar på 60 och resten 40.

Vi har inga gemensamma vänner och vi umgås aldrig så som ett par, han går alltid med sina vänner. Enda vi umgås som par är att se film hemma eller sticka ut snabbt och äta en middag.

Vi har semestrat 3 år sen, har annars jobbat varje sommar.

Han säger det hela tiden att han älskar mig jättemycket och kan inte se sig med någon annan än mig och att han vill gifta sig och ha barn men att han först vill skaffa ett heltidssjobb.

Min magkänsla känns konstig. Ibland känner jag att jag kan lita på honom men mestadels har jag känsla att jag är en av 20 andra och det är pga att han alltid sitter på sin telefon och har skärmen vänd mot sig och att han knappt är hemma samt vi har sex var 4-5e månad.

Jag är kär i honom och vet inte ens om han är kär i mig.

Tycker intr han är öppen mot mig nej :(

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Sat 2 Jan 2021 16:28

#60

Louenalisa skrev 2021-01-02 15:08:16 följande:

Det där är faktiskt ganska vidrigt, att skylla på offret. Vet du vad psykisk nedbrytning är och hur man sakta men säkert kan vänja sig vid sämre och sämre behandling? Och uppenbarligen reagerar hon ju nu, men det kan vara svårt att veta hur man ska agera när någon är så nyckfull och ibland beter sig bra, ibland dåligt och man redan har blivit känslomässigt engagerad i personen. Om du ville hjälpa skulle du inte köra med victim-blaming utan ge konstruktiva råd.

Ts: antingen får du konfrontera honom (skriv upp punkter du vill ta upp då du inte glömmer bort, det är lätt att tappa tråden om han tex skulle börja verbalt attackera dig när du börjar ifrågasätta/kritisera) eller så kan du köra samma stil mot honom. Bestäm att ni ska göra något, sen sticker du bara iväg utan förvarning så han får stå där, förvirrad. Eller så gör du slut. Skulle dock vara bra att ge honom lite av hans egen medicin först, det nyckfulla och opålitliga. Vissa förstår bara det språk de talar själva.

Vissa förstår bara det språk de själva talar. Det där var så bra sagt!

Min syster sa det också att jag borde köra med samma tillbaka och att det är kanske först då han inser felet och kanske ändrar sig

Jag känner mig så betydelselös och ovärdig

INNEHÅLL