Om din partner är otrogen, vill du att någon berättar det för dig?

Tack för splainingen. Jag vet TS fråga eftersom jag besvarade den.

Du får tycka vad du vill om vad jag tycker men det är bara din åsikt jag inte fäster någon notis om. Läser man trådar om otrohet så är det inte speciellt ovanligt att inte vilja veta. Men man ser det man vill se. Det som däremot är väldigt sant är att de som anser att man ska informera andra när man misstänker otrohet alltid är mycket aggressiva. Få hörs mycket helt enkelt.

Du blandar äpplen med päron. Att du gör uppskattningar och avvägningar i din vardag är ingen som lägger sig i. Här handlar det om att lägga sig i andras liv utan att veta vad man gör eller varför. Det enda man har är en misstanke. Det går med andra ord inte att jämföra med det du rantar om.

Ja, har ni ett öppet förhållande så är ju din partner inte otrogen. Men vad gör det dig då om någon berättar? Det kan vara någon som tycker om dig och blir upprörd över att du blivit "bedragen". Någon som utgår från "hade det hänt mig hade jag velat veta".

Vad skulle du göra om någon berättade? Svara "tack, men det är ok, vi har ett öppet förhållande". Eller skulle de ge den som berättade en ordentlig utskällning?

Om du är fet, vad gör det om någon berättar för dig att du är just det och sedan, av välgärning, berättar för dig vad du gör för fel och hur du ska leva?

Vad gör du då, säger "tack jag vet att jag är fet och det beror på...." eller ger du människan en utskällning?

Lustigt, för i den här tråden är du bland de mest aggressiva. Men man ser det man vill se, antar jag.

Du missar helt poängen. Att berätta eller inte är en avvägning vi gör baserat på uppskattningar och ofullständig information. Det är inte så att låta bli att berätta är någon slags default, det är också ett aktivt beslut som har konsekvenser. Eller har du den inställningen till allt, att så länge man inte lägger sig i så har man inte gjort något fel? Om du ser en man stå och slå en kvinna, går du bara förbi då med tanken att "Bäst man inte lägger sig i, jag vet ju inte vad de har för förhållande och överenskommelser."? Eller agerar du på det mest rimliga, att hon behöver hjälp?

Det är ju knappast samma sak. Feta människor vet att de är feta, med nästan 100% säkerhet. Bedragna människor tenderar att inte veta att de är bedragna.

Nej det är inte säkert, det är vad du antar.
I bägge fallen.

Oavsett, varför har just du rätt att tala om för dem vad som är rätt och vad som är fel?

Nej, det är jag inte. Jag är rak och saklig. Att du gör en annan tolkning och projicerar dina känslor på mig är inget jag kan eller ska ta ansvar för.

Du missar helt poängen. Det vi diskuterar är att lägga sig i någon annans relation och att man tar sig den rätten enbart utifrån vad man själv har för moraliskt kompass.

Du kan inte heller denna gång försöka jämföra med allt som finns i livet. Lite mer saklig måste du vara om det ska gå att diskutera med dig. Inte heller detta är aggressivt även om du gärna gör denna tolkning. Det argumentet är snarare brist på sakargument som talar för din sak.

Inte vad man själv har för moraliskt kompass utan vad som är en rätt allmän moralisk kompass. Dvs, det är en rimlig och trolig bedömning att de andra har en liknande moralisk kompass.

Förövrigt gör du precis samma sak när du väljer att inte berätta. Du anser att de har samma moraliska kompass som du och låter därför bli. Med konsekvensen att du riskerar att låta någon fortsätta bedras och bli ännu mer sårad när det kommer fram. Du står inte utanför bara för att du inte lägger dig i, du väljer aktivt att personen inte bör få veta.

Apropå sakligt förresten...

"Tack för splainingen"
"Allvarligt hur tänker du?"
"Herregud... Det finns människor till allt."

Jag ser ingen som antytt att man ska tala om ifall det är rätt eller fel bara tala om vad som hänt.

Ja. Detta trots att vi har en överenskommelse att han får ligga med vem han vill. 

Att berätta sådant visar omtanke om mig, och jag skulle bli glad, även om det i vårt fall inte skulle vara ett problem. 

Dom gånger det faktiskt har hänt har jag tackat personen, berättat att jag är medveten om det, men att det är fint av henne att berätta för mig.