Om din partner är otrogen, vill du att någon berättar det för dig?

Spontant nej. Inte för att jag skulle vara ok med det men det skulle inte "inte" vara ok heller. Vi har andra överenskommelser och löften oss emellan som är viktigare än just detta.
Så nej, jag skulle inte vilja att någon kom med skvaller på det viset. 

Nej varför ska jag vilja det?
Ingen känner till exakt hur vårat förhållande fungerar eller vilka överenskommelser vi har.
Möjligen, kanske att jag tycker att det är ok att min partner berättar det men mest troligt så vill jag inte veta.

Det finns en sak som är värre än otrohet: de som anser att de är så rättrådiga och måste tala om för andra vad som är fel. Det är samma typ av människor som bara måste berätta för feta människor att de är just feta, vad de gör för fel och hur de ska göra istället.  Det är alltid så att de har sig själva som mall och norm vilket betyder att endast de själva är bra nog och de gör alltid allt rätt och alla andra gör och är fel.

Ja. Jag har fått reda på otrohet i ett tidigare förhållande tack vare att tjejen han var otrogen med berättade för mig. Det gav mig modet att lämna förhållandet som var sjukt destruktivt och jag är tacksam över att jag kom därifrån. Jag är glad över att hon berättade det för mig.

Ja. Jag vill själv välja om jag vill leva med en otrogen partner eller inte, och så länge jag inte vet så väljer andra åt mig.

Ja, jag vill veta. Oavsett hur vår relation ser ut och vilken överenskommelse vi har så vill jag veta om någon sett/misstänker något istället för att de ska prata bakom ryggen på mig/oss. Då har jag ju chansen att rätta till situationen om det behövs. 

Nu får du väl lugna ner dig lite. Dom flesta (ja, dom flesta, inte ALLA) vill veta om partnern vänstrat. Därför tror jag att dom flesta tycker det är bra om någon berättar, så dom kan ta ställning till hur dom ska gå vidare. 

Att du och din partner har andra överenskommelser kan väl ingen veta? 

Fast frågan handlar inte om du vill veta att din partner gör fel utan om den är otrogen. Det är ren och skär objektiv information. Sen är det upp till dig att ta ställning.

Själv skulle jag vilja veta ifall det är något som kan ske igen framöver. Men om det var en engångshändelse som aldrig kommer ske igen och personen vet att min partner ångrar sig och kommer se till att det inte händer igen, då vill jag nog inte veta. 

Nej, jag vill inte att någon annan, som inte vet vad jag och min man kommit överens om, ska komma och sladdra om något de dels inte vet något om och dels inte ska lägga sig i.

Varför ska jag lugna ner mig? Det var faktiskt det dummaste jag läst idag, helt ärligt.

Att du känner dig träffad är inget jag kan eller vill göra något åt.
Jag skriver hur jag resonerar, precis som andra skriver hur de resonerar. Att du tar illa vid dig får stå för dig och du har ingen som helst rätt att kräva att alla inlägg ska formuleras så att du kan hålla med.

Ett tips i all välmening: hoppa över de inlägg som gör dig upprörd.

Nej, det är inte objektiv information. Det är din subjektiva bedömning som bygger på din subjektiva moral och etik.

Du kan alltså inte ta föregivet att alla tycker och tänker som du. Alltså kan du heller inte påstå att din bedömning är objektiv fakta. För det är den inte.