Fy så tråkigt att höra :( tänker på er <3
Vi trodde vi skulle få besked på moderkaksprovet idag. Maken tog större delen av dagen ledigt från jobbet för att vi skulle kunna åka till sjukhuset ihop och när vi kommer in får vi veta att svaren inte är klara än men att hon hoppas få dom under tiden så vi började med ultraljud.
Under ultraljudet ringer dom från lab och säger absolut senast tisdag är det klart så vi får snällt vänta till onsdag istället.
Ultraljudet visade på att bebis ser mindre ut igen men hon sa att den avvikande storleken nu kunde bero på hur hen låg men att sist bli flyttad en dryg vecka och nu mätte hen ytterligare 4 dagar mindre så från att jag borde vara 15+4 idag till 14+4 till idag 14+0 (men hon skrev ändå fortfarande 14+4 idag). Mindre mängd fostervatten nu än för två veckor sedan också så allt blir sämre.
Bröt ihop där inne men skönt med en förstående läkare som ändå känns ärlig och inte försöker försköna situationen men inte heller pushar att man ska ta beslut, snarare tvärt om att det finns gott om tid. Funderar på om hon håller fast vid datumet de flyttade mig till för att ge mig en större tidsfrist innan vi måste söka tillstånd för att få avbryta. Hon sa Iof också att de nekar aldrig ett avbrytande mellan v 18-21+6 när det finns avvikelser så att det finns tid.
Vi fick träffa kurator sen för mer gråtfest men kände kanske inte att det gav mig något. Kändes mest bara opersonligt och att hon inte kom med så mycket alls. Nästan tog ifrån mig en av grejerna jag skulle behöva ha hjälp med istället. Vi har mer eller mindre tagit ett beslut men att vi inväntar provsvar för att förhoppningsvis få svart på vitt att vi gör rätt. Och jag försöker bearbeta vad som kommer komma. Och hur jag vill att bebis ska tas om hand sen med minneslund eller så kanske. Men då fick jag att jag inte ska tänka så och gå händelserna i förväg :( att jag ska ta en sak i taget, men det är ju det jag gjort!
Min bebis har något så avvikande att ingen av de två läkare jag träffat på Östra sjukhuset som är Sveriges största förlossningssjukhus har sett något liknande. Och säger att det är allvarligt och även om hen kommer klara sig igenom det så kommer det inte vara något som är lätt att ta sig igenom utan kommer kräva omfattande vård.
Så nu väntar vi lite till och den 10:e får vi förhoppningsvis svar på vad som kan vara orsak till missbildningarna....
Vill bara få sörja klart :?(
Tänkte att jag kan skriva och uppdatera här lite nu när det inte hänt så mycket i tråden på ett dygn.
Så i fredags fortsatte det komma stora klumpar och rinna blod kanske 2-3 timmar nånting, efter det minskade det rejält. En del "mensvärk". Inte så mycket mer under natten. På morgonen började jag få ganska rejäl mensvärksmärta som ökade hela tiden, kändes som eftervärkar. Började nästan känna mig yr och ville helst vara framåtböjd. Gick och kissade och ut kom en jätteklump på 1x0,5 dm typ. Den såg väldigt köttig ut, tänker att det kanske var en eventuell moderkaka. Efter det kände jag mig lite yrslig ett tag men det avtog stadigt. Sen har jag mått mycket bättre, blödigt väldigt sparsamt och det känns som att jag ändå fick ett smidigt missfall om man nu kan säga så.
Imorgon tänkte jag ringa gyn och berätta läget. Vet inte om jag borde be om att få komma in och kolla så allt ser bra ut eller om jag ska lita på att kroppen tagit hand om allt. Får se vad dom säger. Så var den sagan över.
Känns skönt att den här tråden inte är en sån man behöver lämna pga missfall, snarare tvärtom hör jag väl ännu mer hemma här igen nu. Det har blivit en fin gemenskap där alla är välkomna och det är jag otroligt tacksam för. Jag har verkligen fått underbart stöd här nu när jag behövde det.
Tack alla
BIM-listan
9/12 4a (PLUS)
20/12 babymama (PLUS)
21/12 Håller tummarna (PLUS)
14/3 Första
15/3 Hopeforaplus
18/3 Litehopplöst
22/3 Minitvåan
14/4 Babymakeing
?? Lillskrutten (missfall)
Vet ju inte när jag då har BIM eller ÄL nästa gång men jag väntar ut blödningen helt, ser vad gyn säger och sen får vi se hur vi känner om några veckor.
Det tycks hittills ha gått väldigt smidigt ändå. Ja var strax över till dom "säkra" veckorna... Känns så konstigt. Men eftersom jag inte haft några symptom misstänker jag att bebisen varit död länge i magen, du vet hur jag gått och oroat mig hela tiden och varit tveksam till hur bra denna graviditet faktiskt varit. Det vore fint om det går så snabbt som man läser om, att det är jätteenkelt att bli gravid efter missfall. Men har en känsla att denna gång kommer ta många försök faktiskt, vet inte riktigt varför.
Lider och sörjer verkligen med dig <3 Massa kramar till dig!
Kan bara hålla med om det du säger om just den här tråden. Så skönt att vi alla har en sån fin gemenskap och att vi kan peppa varandra, glädjas och sörja tillsammans genom allt och inte behöva lämna varandra oavsett hur det än går för var och en av oss.
Beklagar :( så himla himla tråkigt <3 hoppas allt kommer ur så du slipper komplikationer. Kanske bra att ringa och få en koll ändå. <3 kramar
Är ju bim om ca 1 vecka så äl+6 idag. Har varit lite nervös och stressad över om dom onda brösten kommer den här cykeln också som jag haft de senaste cyklerna som slutat med mens. Dom har ju börjat ömma runt äl+5-7 tidigare cykler så dom borde komma nu isf. Har bara lite, lite ont i ena bröstet men lång ifrån så som det varit tidigare. Så hoppas innerligt att det inte blir så den här gången och att det såklart beror på en graviditet. Men det är bara att vänta och se :)
Jag känner att jag måste tänka som jag gör. Världen är så jäkla tuff och sorglig och tro mig, jag är expert på att sönderanalysera saker och grotta ner mig i oro och frustration. Men i just detta fall kan jag inte låta tankarna sväva iväg till vad vi drömt, planerat och förlorat, då kommer sorgen. Jag måste se det som att allt sker med en mening. Måste försöka se till alla möjligheter som öppnades upp nu och att bebisen troligtvis inte var livsduglig. Nu får vi se hur framtiden känns och vad som kommer men försöker fortsätta tänka som jag gör, känns som att mitt liv blir lite enklare då haha