användare2020

Fri 4 Sep 2020 09:37

115 svar

Flytta ihop - i hans och exfruns hus

Ok. Jag har flyttat till min kille. Till hans hus - som han och exfrun bott i under 9 år...

Det är F-N inte lätt!!! :/ Överallt blir man påmind om henne och de val de har gjort, allt från möbler, renoveringar, tapeter osv. Till råga på allt har hon haft grejer kvar i huset: i badrumsskåp, tavla på henne på väggen, kläder, papper/pärmar och massa på vinden. Dessutom har hon haft nyckel kvar till huset... (är några år sen de separerade).

Jag har försökt förklara för min sambo och han säger att han förstår mig. Sakta men säkert har hon hämtat sina saker (efter att han har sagt till henne) så det är bara lite kvar nu. Men problemet är att hon inte riktigt förstår varför hon måste hämta grejer och varför hon inte kan ha nyckel kvar till huset. Helknasigt tycker jag!!! Var är respekten för mig och min sambo? Min sambo säger att hon får lov att acceptera det bara.

Jag förstår ju också att min sambo måste sätta ner foten, men han är konflikträdd (hon som bestämmer det mesta) och vill inte ha något tjafs. Och det vill såklart inte jag heller! Han har en god relation till sin exfru och de har bra kommunikation kring deras två barn (7 och 12 år) - vilket jag såklart tycker är jättebra! Vi ses ibland på kalas och barnaktiviteter och det har jag inget emot, hon är trevlig! Men mitt hus är min borg om ni förstår vad jag menar. :D Nu är det han och jag och VÅRT hem, inte HENNES... (Kan tillägga att hon har gått vidare och bor tillsammans med sin nya man nu också). Vi gör lite förändringar allt eftersom i huset, renoverat och fixat två rum nu men det känns ändå inte riktigt som MITT hem. :/

Vet inte vad jag vill med detta inlägg riktigt. Tips och råd från någon som varit i samma sits? Köpa nytt gemensamt hus hade varit det bäst tycker jag, men min sambo har varit noga med att barnen måste få bo kvar i detta hus där de är trygga. (Han äger huset, jag flyttar in). Jag har dock sagt till honom att om det inte funkar, om vi inte får det att kännas som VÅRT hus måste vi köpa ett gemensamt boende.

Ess

Tue 15 Dec 2020 14:50

#104

Anonym (Nene) skrev 2020-12-15 13:05:13 följande:

Varför ska alla på jorden bara anpassa sig till barn alltid. Ska resten av världen få lida och gå undan bara för att barn tvunget ska bo kvar i ett hus. Så trött på detta svenska hattande med bonusbarn och hur synd det om dem. Se runt i världen så ser ni kanske vad synd det är om barn på riktigt. Krig, psykisk och fysisk terror och ingen mat, inga leksaker, ingenting....så ska skitungar i Sverige tyckas synd om för att de inte får tillräckligt med julklappar eller inte får resa lika mycket som sina kompisar eller inte får bo kvar och ha allt precis som när de växte upp. Herregud, de måste väl inse och utsättas för verkligheten!!!!

Jag kan förstå att bo kvar tills barnen landat i skilsmässan, men sen kan man gå vidare och flytta mm, om man själv vill det.

Jag tycker också att det är för mycket tramsande med skilsmässobarnen. Många lever i en konstlad värld där alla runt i kring ska va konstant glada och allt ungarna gör ska bemötas som fantastiskt, ett nej existerar inte. Sen blir de mer eller mindre knepiga och tror de är jordens centrum, vilket betalar sig sen när de kommer ut i verkligheten och blir bedömda för de personer de faktiskt är. De blir inte omtyckta, milt sagt.

Anonym (Nene)

Tue 15 Dec 2020 14:58

#105

Ess skrev 2020-12-15 14:50:46 följande:

Jag kan förstå att bo kvar tills barnen landat i skilsmässan, men sen kan man gå vidare och flytta mm, om man själv vill det.

Jag tycker också att det är för mycket tramsande med skilsmässobarnen. Många lever i en konstlad värld där alla runt i kring ska va konstant glada och allt ungarna gör ska bemötas som fantastiskt, ett nej existerar inte. Sen blir de mer eller mindre knepiga och tror de är jordens centrum, vilket betalar sig sen när de kommer ut i verkligheten och blir bedömda för de personer de faktiskt är. De blir inte omtyckta, milt sagt.

Nej, dessa skilsmässoföräldrar lider av ständigt dåligt samvete att de inte är tillräckliga, trots att de gör precis allt för sina barn. Bonusbarn hotar ofta att gå till den förälder som erbjuder dem mest, vilket är helt sjukt. Som mitt bonusbarn säger att om pappan reser ensam mig utan barnen igen så flyttar hen till mamman istället. Likaså om han skulle köpa ett nytt hus. Däremot vill hen att vi ska köpa något utomlands för att hen ska kunna bosätta sig där. Helt sjuka krav.

Däremot vill hen inte jobba, utan säger att alla andra får ju allt, så varför ska man behöva jobba. De kommer att bli odrägliga när de blir vuxna, vilket är sorgligt i min värld. Tur man fostrade sitt eget barn till en underbar individ med ordning, regler men ändå massor av kärlek.

Anonym (Mammatänk)

Tue 15 Dec 2020 17:33

#106

Separerade för drygt 3 år sedan från pappan till mina barn. De är tonåringar, men min yngsta var då bara 13.

Kommunicerade rakt och tydligt med dem att både jag och deras pappa skulle flytta från vårt gemensamma hem, och därmed skulle barnen få två nya boenden på halvtid. Inte ett problem med det, de tyckte det var kul att få nya rum och förutom det var det inget speciellt. Vi lämnade ju inte samhället utan bara hemmet.

För mig hade det varit otänkbart att bo kvar i gamla hemmet. Förstod ju att jag så småningom träffar någon och det skulle bara kännas konstigt att han skulle knalla runt i mitt och exmakens gamla tillvaro. Längtade även efter något nytt och en nystart

Träffade sedemera en man som hade behållit sitt hus när han separerade. Hans barn var till och med vuxna, den ena bodde i Norge och den andra kom hem en gång i kvartalet. Käre tid - ett enormt hus med trädgård där han och katten bodde för att han levde med något slags "krav" på att allt skulle vara som alltid för barnen...

När det blev dags för oss att flytta ihop pratade vi om hur. Jag hade inga jätteproblem med hans hus, det var fint (fast inte min smak) och störde mig inte så mycket att han haft ett liv där innan. Dock var huset för stort för två personer, löjligt stort. Dessutom skulle vi ju mellan varven husera alla 4 barn där i omgångar och det visste vi att hans yngsta (ändock vuxna) skulle störa sig på. Det var ju "hennes rum" Att börja göra om allt för att det skulle kännas som mitt/vårt var inte heller så lockande och trädgården struntade vi både i.

Han landade i att sälja så vi kunde köpa vårt eget. Bästa beslutet för alla, för nu när våra barn kommer så är det mitt och min sambos hus och alla barn har lika rätt att vara där - och ingen kan ha krav på att få ha "sitt rum" ifred fastän de inte är där. Alla förutom hans yngsta dotter är fullt nöjda, men hon är å andra sidan lite ego och det struntar min sambo som tur är i

Om din killes barn är yngre så ska de så klart ha egna rum, men vad jag menar är att det i de flesta fall - när det finns mycket historia i ett hus - är ganska befriande att byta och starta om. Barnen dör inte av det, de ska väl också lära sig att livet innebär förändring och att man kan göra något roligt av det?

Att hans ex har nyckel är det dummaste jag hört dock, hon har inga rättigheter att komma och gå som hon vill. Så urbota dumt.

Anonym (Suck)

Tue 22 Dec 2020 19:27

#107

Ess skrev 2020-12-15 11:46:47 följande:

Nästa hus blir också hemma och bekant för dem, så det var ett dåligt argument.

Du kom med ett dåligt argument. Det är en otrolig stress för barn att byta miljö, det räcker att dom mår psykiskt dåligt av skiljsmässor och sen ännu mer av den här epidemin av bonusföräldrar som inteckna nöja sig att vara flickvän/pojkvän tills barnen är vuxna.

Anonym (Suck)

Tue 22 Dec 2020 19:31

#108

Anonym (Nene) skrev 2020-12-15 13:05:13 följande:

Varför ska alla på jorden bara anpassa sig till barn alltid. Ska resten av världen få lida och gå undan bara för att barn tvunget ska bo kvar i ett hus. Så trött på detta svenska hattande med bonusbarn och hur synd det om dem. Se runt i världen så ser ni kanske vad synd det är om barn på riktigt. Krig, psykisk och fysisk terror och ingen mat, inga leksaker, ingenting....så ska skitungar i Sverige tyckas synd om för att de inte får tillräckligt med julklappar eller inte får resa lika mycket som sina kompisar eller inte får bo kvar och ha allt precis som när de växte upp. Herregud, de måste väl inse och utsättas för verkligheten!!!!

Vilka idiotiska argument, du får ju sätta in dig själv/dom så kallade ?bonus?föräldrarna i sammanhanget också. Barn svälter ihjäl pga krig och du ska prompt tvinga dig in i en existerande familj med pappa och barn, dra upp alla till ett nytt hus och sen bestämma allting och förstöra hela deras barndom.

Det är fan inte synd om bonusföräldrar, barnen ska självklart gå först eftersom dom är barn och du vuxen. Om du inte fattar det är du inte vuxen mentalt men juridiskt är du ändå det. Ditt tågvagn få vara barnet i sammanhanget har gått.

Eftersom du saknar empati och mognad för att bo med en man som har barn får du nog gå i terapi istället.

Anonym (Suck)

Tue 22 Dec 2020 19:32

#109

Anonym (Nene) skrev 2020-12-15 14:58:39 följande:

Nej, dessa skilsmässoföräldrar lider av ständigt dåligt samvete att de inte är tillräckliga, trots att de gör precis allt för sina barn. Bonusbarn hotar ofta att gå till den förälder som erbjuder dem mest, vilket är helt sjukt. Som mitt bonusbarn säger att om pappan reser ensam mig utan barnen igen så flyttar hen till mamman istället. Likaså om han skulle köpa ett nytt hus. Däremot vill hen att vi ska köpa något utomlands för att hen ska kunna bosätta sig där. Helt sjuka krav.

Däremot vill hen inte jobba, utan säger att alla andra får ju allt, så varför ska man behöva jobba. De kommer att bli odrägliga när de blir vuxna, vilket är sorgligt i min värld. Tur man fostrade sitt eget barn till en underbar individ med ordning, regler men ändå massor av kärlek.

Unga har inte haft så dålig psykisk hälsa på decennier, det handlar då inte om att samhället är för barncentrerat, tvärtom.

Ess

Tue 22 Dec 2020 21:06

#110

Anonym (Suck) skrev 2020-12-22 19:27:58 följande:

Du kom med ett dåligt argument. Det är en otrolig stress för barn att byta miljö, det räcker att dom mår psykiskt dåligt av skiljsmässor och sen ännu mer av den här epidemin av bonusföräldrar som inteckna nöja sig att vara flickvän/pojkvän tills barnen är vuxna.

Hur länge anser du att det är "synd" om dem så att deras cirklar måste hållas orubbade?

Phalaenopsis

Mon 4 Jan 2021 01:48

#111

Anonym (Nene) skrev 2020-12-14 20:18:04 följande:

Tack för bra råd ????

Hans hus är värderat idag till ca 12 miljoner. Blir svårt för mig att låna halva! Men du menar att jag lånar kanske 2 miljoner o resten är skuldebrev etc?

Det är irriterande eftersom huset var värderat till 8 miljoner för 3 år sedan när jag flyttade in och nu har det gått upp så mycket. Synd man inte köpte in sig då!

Ja, precis. Du betalar så mycket som du nu kan. Resten blir skuldebrev. Ni får båda del av husets värdeökning/minskning och betalar tillsammans reparationer och renoveringar. Så länge ni är ihop så är allt gott och väl. Skulle ni gå isär kommer han att få sin pengamässigt rättmätiga andel av huset.

Sedan finns det inget som säger att din halva (pengar + skuldebrev) måste landa på exakt hälften av vad det är värt nu. Ni kan faktiskt säga att det här borde gjorts redan när du flyttade in och att det är en rättvis uppgörelse att utgå från värdet när flyttlasset gick. Trots allt rättar ni till gamla fel.

Anonym (Göran)

Tue 5 Jan 2021 12:53

#112

Byt alla lås. Packa ner alla hennes tillhörigheter i bananlådor. Säg till din kille att han lämnar dem till henne.

Anonym

Fri 27 Aug 2021 22:58

#113

användare2020 skrev 2020-09-25 08:28:54 följande:

Tack! Det här var bästa kommentaren hittills. ;) Det är precis så det är! Jag kommer inte att slänga ut grejer och jag kommer inte att vara en elak bitch. MEN jag är noga med att förklara för min sambo hur jag känner och jag står på mig att det inte är rimligt att hon har nyckel eller saker kvar i VÅRT hem. Jag har förklarat för min sambo att hur de skött sådant här innan jag kom in i bilden är en sak, nu är det dags för honom att tänka till och respektera att även jag bor här. Och det gör han! Han lyssnar och förstår mig MEN han tycker att det är otroligt jobbigt att behöva ta upp sånt här med sin exfru då han vet att hon blir upprörd och inte förstår situationen. Jag får dåligt samvete för jag ser att han blir ledsen och har det jobbigt. Men jag står på mig eftersom detta är viktigt för mig!

Nyckeln är som sagt återlämnad (under lite protest). Kvar nu är massa av hennes saker på vinden. Min sambo har tagit upp detta med henne för ett tag sen och hon har lovat att hämta men det har gått ett par månader och inget har hänt. Så jag har tagit upp det igen med min sambo! Han tror att hon tycker att det är ok att magasinera sina saker här eftersom de inte är ovänner och att hon inte förstår varför hon måste hämta dem. Men hon bor i hus med sin nya man och jag har påpekat att det inte är rimligt att vi ska vara nåt slags förråd till henne bara för att det är smidigt. Han ska ta upp detta med henne igen men han gruvar sig för att han är rädd för att hon blir upprörd och att deras relation ska bli förstörd.

Jag längtar tills hennes grejer är borta! :)

Hur går det ts?
Varför plockar ni inte ihop grejerna och kör hem dom till henne?

Anonym (Nene)

Tue 31 Aug 2021 09:21

#114

Jag känner så väl igen mig i detta. Att flytta in till någon annans hus för barnens skull och där exet bott. Exet har ju flyttat till ett nytt hus, så varför skulle det vara så hemskt om pappan också gjorde det?

Inte konstigt att barnen nuförtiden både är bortskämda, odrägliga, narcissistiska och ouppfostrade. De är vana att de bestämmer och vuxna anpassar sig efter dem och inte tvärtom. Hur kunde det bli såhär? Likadant i skolan! Eleverna bestämmer över lärarna som är helt maktlösa. Sen vill de tycka synd om sig själva och får en massa diagnoser som ADHD, dysleksi etc för att man ska få en stämpel att det är synd om dem.

Trött på detta daltande och att det alltid är synd om dessa skilsmässobarn!

Man måste kämpa för relationen också, för annars blir föräldern bitter och ensam och vad får barnen då för förebild? Det kommer nya hela tiden, tar slut pga barnen och en ny igen....osv!

Anonym (Nissan)

Sat 4 Sep 2021 07:52

#115

Vad spännande!

Jag flyttade in i hos min sambo för något år sedan. I huset han och hans ex köpt tilsammans och totaltrenoverat. Hon hade också huset fullt med saker även fast det var 3 år sedan hon flyttade ut. Typ hela TV-shops sortiment (implusköparn).

Jag behövde plats för mina grejer så rensade ut hennes, vissa saker slängde jag bara och vissa saker sa min sambo att vi skulle kolla om hon ville ha. Det mesta ville hon inte ha. Sen renoverade vi och bytte stil helt, hon gillade bajsbrun och det är ju inte min cup of tea!

MEN allt i huset var enligt henne hennes, alltså det är hennes hus, hennes liv. Och så fort vi renoverade så sa hon "ja det där lovade han att han skulle göra för mig"... hennes kommentarer ruttnade man på. Efter något år flyttade vi och det var jätteskönt att "bli av med henne".

Däremot hade min sambo kvar autogiro på hennes tandläkare, försäkringar och så hade hon olovligt tecknat en telefon i hans namn efter de separerat och den betalade ju då vi för. På det hela taget betalade vi 2000 kr per månad för henne, och efter ett år hade jag lyckats få min sambo att förstår att han inte har ansvar för henne, hon är inte vårat barn. Han hade dåligt samvete och det satt långt inne, men till slut fick vi bort alla betalningar. Och hon blev helt galen såklart, hon hade tagit det för givet och aldrig tackat för det heller. Men vem bryr sig, hon får betala sin skit själv.

Det är inte lätt med ex som är helt bakom flötet

Flytta ihop - i hans och exfruns hus

INNEHÅLL