Flytta ihop - i hans och exfruns hus

Dom som är experter på bonusfamiljer säger ju att det är klokt att hitta ett NYTT gemensamt boende, inte flytta in i den enes hus. Med det sagt så har jag gjort exakt samma som dig. Jag vet att det är svårt! Min sambos ex hade också kvar saker - sitt namn på brevlådan t.ex. Jag fick ta många samtal med min sambo för att få till en förändring och få honom att förstå att jag behövde få rum och vara drottning i mitt eget hem så att säga. Det vi gjorde var att vi bytte ut hela inredningen på mitt initiativ, till saker jag valde. Vi har även renoverat en massa på huset och alla exets saker slängde jag. Varför vänta på att exet ska masa sig till mitt hus och hämta upp dom? Har hon lämnat grejer i sitt ex hus så har hon förlorat dom, enligt mig. Och det där med att hon ska ha en egen nyckel till ert hus är ju bara tokigt. Ta tillbaka nyckeln. Det ska man inte tolerera. Sätt gränser. Sedan kan jag tillägga att jag och sambon äger huset 50/50, det är viktigt för mig. I nuläget är du bara en inneboende i hans hus - lägst i hierarkin om man ska prata maktspråk. Ta dig det utrymme och den plats du behöver och låt det ta tid. Funkar det inte för dig så ställ kravet att ni måste hitta ett nytt gemensamt boende.

Vilken bitch du är! Sådär gjorde mitt ex nya kärring också med mina saker. En riktigt vidrig häxa som självklart inte blev långvarig i exet hus. Jag tog tillbaka honom för att jävlas tillbaka med subban!

Men varför hämtade du inte dina saker istället.

Det är väl självklart att man inte har sina personliga saker kvar när nya flyttar in.

Att överhuvudtaget lämna kvar är jag helt oförstående till.

Ok. Jag har flyttat till min kille. Till hans hus - som han och exfrun bott i under 9 år...

Det är F-N inte lätt!!! :/ Överallt blir man påmind om henne och de val de har gjort, allt från möbler, renoveringar, tapeter osv. Till råga på allt har hon haft grejer kvar i huset: i badrumsskåp, tavla på henne på väggen, kläder, papper/pärmar och massa på vinden. Dessutom har hon haft nyckel kvar till huset... (är några år sen de separerade).

Jag har försökt förklara för min sambo och han säger att han förstår mig. Sakta men säkert har hon hämtat sina saker (efter att han har sagt till henne) så det är bara lite kvar nu. Men problemet är att hon inte riktigt förstår varför hon måste hämta grejer och varför hon inte kan ha nyckel kvar till huset. Helknasigt tycker jag!!! Var är respekten för mig och min sambo? Min sambo säger att hon får lov att acceptera det bara.

Jag förstår ju också att min sambo måste sätta ner foten, men han är konflikträdd (hon som bestämmer det mesta) och vill inte ha något tjafs. Och det vill såklart inte jag heller! Han har en god relation till sin exfru och de har bra kommunikation kring deras två barn (7 och 12 år) - vilket jag såklart tycker är jättebra! Vi ses ibland på kalas och barnaktiviteter och det har jag inget emot, hon är trevlig! Men mitt hus är min borg om ni förstår vad jag menar. :D Nu är det han och jag och VÅRT hem, inte HENNES... (Kan tillägga att hon har gått vidare och bor tillsammans med sin nya man nu också). Vi gör lite förändringar allt eftersom i huset, renoverat och fixat två rum nu men det känns ändå inte riktigt som MITT hem. :/

Vet inte vad jag vill med detta inlägg riktigt. Tips och råd från någon som varit i samma sits? Köpa nytt gemensamt hus hade varit det bäst tycker jag, men min sambo har varit noga med att barnen måste få bo kvar i detta hus där de är trygga. (Han äger huset, jag flyttar in). Jag har dock sagt till honom att om det inte funkar, om vi inte får det att kännas som VÅRT hus måste vi köpa ett gemensamt boende.

 

Jag hann inte innan hon slängt allt. Dessutom var exet och jag överens om att han skulle komma med mina saker. Inte trodde väl jag att tanten skulle flytta in innan jag ens flyttat ut. Hon använde t.o.m MIN morgonrock första natten hon sov där. Häxa!!

Kläder, möbler och sånt går att ersätta men min sons bebisalbum, foton, filmer på mitt barn och andra prylar med affektionsvärde är oersättligt!