Flytta ihop - i hans och exfruns hus

Jag hann inte innan hon slängt allt. Dessutom var exet och jag överens om att han skulle komma med mina saker. Inte trodde väl jag att tanten skulle flytta in innan jag ens flyttat ut. Hon använde t.o.m MIN morgonrock första natten hon sov där. Häxa!!

Kläder, möbler och sånt går att ersätta men min sons bebisalbum, foton, filmer på mitt barn och andra prylar med affektionsvärde är oersättligt!

Då tar vi det en gång till. JAG VISSTE INTE ENS OM ATT HON FANNS INNAN HON SLÄNGT ALLT. När exet ringde och berättade för mig bad jag honom komma med mina tillhörigheter eftersom det går lättare för honom som har bil med släp och tillgång till lastbil. Han lovade komma 2 dagar senare. Senare den dagen ringde min son och grät i telefon eftersom den där tanten höll på att slänga våra saker. Hans leksaker, gamla nallar m.m hade hon redan slängt. Jag hoppade genast in i min lilla bil och körde dit för att hämta sonen.

Även bebisalbum och sparade bebissaker

Sjukt!

Dina erfarenheter låter väldigt extrema och har inte så mycket att göra med mina erfarenheter eller den som startade trådens erfarenheter. Det jag slängde var liksom en gammal bricka i plast som det stod hennes namn på och som jag hittade längst ner i ett skåp, ett hårschampo för kvinnor med färgat hår som stod kvar i badrumsskåpet...små konstiga grejer som bara var kvar och skräpade och som min man aldrig såg eller brydde sig om. Inte exet heller gissar jag. Men för mig var det viktigt att rensa ut. Då hade dom också varit separerade ett par år och hon visste om min existens osv. Det var inget dramatiskt med det och inte hade hon någonsin nån nyckel heller.

En desperat tant. Hon hade sin egen lägenhet kvar och var aldrig skriven på hans adress (vilket jag såklart var då vi var sambos på riktigt) men hon tog dit kläder och personliga tillhörigheter efter EN natt, därefter en del möbler, gardiner m.m. Typ försökte boa in sig. Men att hon gick runt i min morgonrock och ens sov där när mitt barn var där var för mig helt sjukt. Hon hade aldrig ens träffat mitt barn och barnet fattade ingenting om vem hon var och varför hon var där. Hon försökte krama honom på morgonen och han tyckte hon var konstig och obehaglig från start. Sedan drog hon fram dammsugaren för att impa på mannen. Jag hade storstädat dagen innan så mannen blev irriterad och bad henne sluta. Finns många "märkliga" människor här i världen.

Nej, hon ville men förstod att hon var nummer 2 för honom och att han aldrig skulle vilja att hon flyttade in på riktigt. Jag har läst hennes kärleksbrev till honom om att hon älskade honom så mycket men att han inte verkade kär utan fortfarande kör i mig. Men hon försökte och kämpade verkligen, tyvärr i motvind stackarn. Hon var extremt desperat, nästan pinsamt faktiskt.

 

Jag flyttade in i ett hus där min sambo och hennes ex bodde och gjorde dumma jävla val innan dom separerade (t.ex en skitful luftvärmepump för 120 000 istället för en bergvärme för 160 000, vem i helvete gör såna val liksom...).

Efter 7 år i det här huset känner jag mig t.o.m mindre hemma än jag gjorde i början. Nu stannar jag ENBART för min dotter men det håller nog inte länge till då jag känner att jag blir en sämre pappa för att jag mår dåligt i huset. 

Sambon är fast besluten att hon inte vill flytta, hon säger att det är fel att flytta då "vi andra trivs bra här"... 

Tack! Det här var bästa kommentaren hittills. ;) Det är precis så det är! Jag kommer inte att slänga ut grejer och jag kommer inte att vara en elak bitch. MEN jag är noga med att förklara för min sambo hur jag känner och jag står på mig att det inte är rimligt att hon har nyckel eller saker kvar i VÅRT hem. Jag har förklarat för min sambo att hur de skött sådant här innan jag kom in i bilden är en sak, nu är det dags för honom att tänka till och respektera att även jag bor här. Och det gör han! Han lyssnar och förstår mig MEN han tycker att det är otroligt jobbigt att behöva ta upp sånt här med sin exfru då han vet att hon blir upprörd och inte förstår situationen. Jag får dåligt samvete för jag ser att han blir ledsen och har det jobbigt. Men jag står på mig eftersom detta är viktigt för mig!

Nyckeln är som sagt återlämnad (under lite protest). Kvar nu är massa av hennes saker på vinden. Min sambo har tagit upp detta med henne för ett tag sen och hon har lovat att hämta men det har gått ett par månader och inget har hänt. Så jag har tagit upp det igen med min sambo! Han tror att hon tycker att det är ok att magasinera sina saker här eftersom de inte är ovänner och att hon inte förstår varför hon måste hämta dem. Men hon bor i hus med sin nya man och jag har påpekat att det inte är rimligt att vi ska vara nåt slags förråd till henne bara för att det är smidigt. Han ska ta upp detta med henne igen men han gruvar sig för att han är rädd för att hon blir upprörd och att deras relation ska bli förstörd.

Jag längtar tills hennes grejer är borta! :)

Nej, men det handlar om känslan att vara hemma. I viss ålder händer det mer I ens liv, så vi gör nostalgitripper tillbaka till sitt barndomshem, ( första skoldagen, första kyssen, första FF festen,...)

För barnen handlade det förra huset nostalgi, barndomsminnen ... för mig var det bara ett hus

-som min partner köpt ihop med sitt knäppa ex

- huset som jag var tvungen att bo i

De flesta svenska standardhus är byggda för en familj med 2 barn!, antingen får man bygga om eller bygga nytt,,

Finns där någon som köper in sig i andras hus bara till tex 1/4 av värdet?

Vad har man för nytta av det?

Har ingen förståelse för dig eftersom dom har barn. Då SKA ju hemmet vara hemma och bekant för dom, det räcker med att föräldrarna skiljt sig och att du flyttat in.

Alltså kan vuxna bara fatta att när det finns barn med i bilden så får dom fan bete sig som vuxna?!

Hade ni varit yngre och inte haft barn hade jag inte heller förstått problemet förutom med nyckeln. Men hon hade väl inte haft nyckeln om dom inte haft barn ihop, då hade det ju varit nåt fel på henne som inte lämnat den direkt när hon flyttade.

Varför ska alla på jorden bara anpassa sig till barn alltid. Ska resten av världen få lida och gå undan bara för att barn tvunget ska bo kvar i ett hus. Så trött på detta svenska hattande med bonusbarn och hur synd det om dem. Se runt i världen så ser ni kanske vad synd det är om barn på riktigt. Krig, psykisk och fysisk terror och ingen mat, inga leksaker, ingenting....så ska skitungar i Sverige tyckas synd om för att de inte får tillräckligt med julklappar eller inte får resa lika mycket som sina kompisar eller inte får bo kvar och ha allt precis som när de växte upp. Herregud, de måste väl inse och utsättas för verkligheten!!!!

Du kom med ett dåligt argument. Det är en otrolig stress för barn att byta miljö, det räcker att dom mår psykiskt dåligt av skiljsmässor och sen ännu mer av den här epidemin av bonusföräldrar som inteckna nöja sig att vara flickvän/pojkvän tills barnen är vuxna.