Hur har 'Mäns våld mot kvinnor' vuxit sig till en så pass stark rörelse?

Att denna "rörelse" idag får sån uppmärksamhet och stöttning beror till stor del på att feminismen har fått ett extremt utrymme i gammelmedia och på inom politiken den senaste tiden.

Våld är givetvis aldrig ok i ett modernt och civiliserat samhälle, oavsett vem som drabbas, eller vem som utövar det.

De som propagerar för att "mäns våld mot kvinnor" måste upphöra är tydligen helt ok med "mäns våld mot män", "kvinnors våld mot män", "kvinnors våld mot kvinnor", "mäns våld mot barn", "kvinnors våld mot barn"... Osv osv....

Det finns även en otrolig diskriminering i samhällsnormen när det gäller våld mellan kvinnor och män. Alla är ruggande överens om att "man får inte slå en kvinna", detta gnags in i det undermedvetna på alla män redan från småbarnsåren.
Samtidigt som en hysterisk flickvän kan ge sin pojkvän en lavett mitt på öppen gata när hon fått reda på att han varit otrogen utan att folksamlingen runtomkring ingriper, eller ens lyfter på ögonbrynen för den delen.

Den typ av resonemang som detta med "mäns våld mot kvinnor" grundar sig på har utgångspunkten att män är överordnade kvinnor i stort. Män är förövare och kvinnor är offer. Genom att fastställa den ordningen så har man legitimerat att det ska gälla olika regler och normer för de olika grupperna i en strävan efter "jämlikhet" mellan grupperna.
Detta är grundkursen i den nutida feminismen.

Föga förvånande så hittar man även dessa typer av människor i rörelser i stil med BLM.      

Misstolka mig inte. Jag förminskar inget problem, mäns våld mot kvinnor är fruktansvärt, och ska bekämpas med alla medel som står tillhands.

Men kan ändå inte känna, det pumpas ut i media om mäns våld mot kvinnor, krönikorna och repotagen avlöser varandra.

Föräldrars våld mot barn? Var är alla spaltkilometer om det? Jag har inga siffror, men jag skulle inte bli förvånad ifall det är fler barn som blir misshandlade i hemmet av ena eller båda föräldrarna än vad det är kvinnor som utsätts för våld utav män.

Två enormt stora problem, men där debatten till 90% har fokus på de vuxna kvinnorna.

Jag har förbryllats över det här länge, hur två lika stora problem är ett faktum, men endast ett av problemen får nästintill all uppmärksamhet och fokus.

Kan det vara så att "nazifeministerna", inte sällan djupt självupptagna, ser till stt göra sig hörda, de får plats och de får använda medias plattformar för att skrika och gapa, medans barnen som är utsatta för exakt samma sak, om inte i än större omfattning inte har samma typ av högljudda organisationer som för deras talan och sätter deras tragik högst upp på agendan?

För att våld i nära relationer är ett enormt problem. För att i många relationer där det är manligt våld mot den kvinnliga partnern också kan innebära våld mot eventuella barn. För att det finns ett stort skyddsnät för barnen i form av orosanmälan till sociala myndigheter, skolan/förskolan som har anmälningsplikt etc. Detta skyddsnät finns inte för våldsutsatta kvinnor (eller män).

Om du ska börja tjafsa om att ställa grupper mot varandra så är det väl snarare "varför pratar man inte om kvinnors våld mot män?" som är mer av en fråga. Det är fortfarande tabu för en man att berätta att hans (kvinnliga) partner misshandlar och utöver (mestadels psykiskt) våld.

Därav så har man mer och mer börjat prata om våld i nära relationer.

Och sen är vi tillbaks till din andra tråd om "genustramset" där vi är tillbaks på att vi måste LÄRA pojkar att vara mer empatiska, inlyssnande, tala om känslor etc istället för att ta till nävarna när man är arg, istället för att strunta i att flickorna säger "nej", att förstå att det behövs samtycke. När de blir äldre, förstå att sex är inte så som det är i p-filmer, att det behövs samtycke, att man inte kan tjata till sig sex, att ett "nej" är ett "nej" och inte ett "det blir snart ett ja".....

Kanske är det som en klok kvinna som tänker med hjärnan sa att vi måste ta ifrån kvinnor rösträtten under några årtionden, städa upp tillvaron och ställa tillrätta all galenskap. Därefter ge tillbaka kvinnor rösträtt, men med någon form av "teoriprov" där man visar att man faktiskt vet vad man röstar på, och att man är kapabel att göra en konsekvensanalys av vad ens röst kan riskera ställa till med för otyg innan man i blindomoch euforisk av godhetskänslor rusar mot lådan och lägger i sin röst.

Det finns kvinnor som tvingas leva med skyddad identitet, med allt vad det innebär i fråga om inskränkningar i livet. Den finns kvinnor som tvingas leva med att de åerkommande blir söderslagna och det finns kvinnor som blivit eller kommar att bli misshandlade till döds.

I vissa länder som Sverige uppmärksammas problemet medan man i andra länder förtiger det eller ser det som naturligt.

Du är upprörd på dem som uppmärksammar våldet mot kvinnor, kallar dem "nazifeminister" och påstår att de skriker och gapar.

Om du vill engagera dig för barns rättighter, men så gör det - i stället för att skrika och gapa personer sm uppmärksammar våldet mot kvinnor.

Man kan inte bara hålla på och peta sig i naveln och gnälla om vad andra gör eller inte gör. 

Kultur börjar med att man tvättar fötterna skrev en norsk nationalskald.

Gör det, vetja!

.

Kanske är det som en klok kvinna som tänker med hjärnan sa att vi måste ta ifrån kvinnor rösträtten under några årtionden, städa upp tillvaron och ställa tillrätta all galenskap. Därefter ge tillbaka kvinnor rösträtt, men med någon form av "teoriprov" där man visar att man faktiskt vet vad man röstar på, och att man är kapabel att göra en konsekvensanalys av vad ens röst kan riskera ställa till med för otyg innan man i blindomoch euforisk av godhetskänslor rusar mot lådan och lägger i sin röst.