Skulle ni behålla ett barn som blev till genom en våldtäkt?

Fast vem skulle kräva att ett sånt test gjordes? Eller kommer alla män som skulle kunna vara fadern att testas?

 Om våldtäktsmannen inte är intresserad av faderskapet testar man ändå? Om mamman inte vill uppge, kommer alla eventuella fäder att testas då?

Du skrev så här:

Skulle man kunna säga fader okänd om man vill föda barnet men inte ha fadern med i bilden? Om han nekar till våldtäkt så kan det kanske inte bevisas faderskap heller? Eller skulle han kunna påstå att det var samtycke och därmed hävda rätt till faderskap?

Jag menar att om fadern vill stå som fader, så kan han göra ett test.

Jag förstår att det inte  alltid är enkelt, men då får man också stå för det, att det finns okey saker i förhållandet som överväger att man stannar med en våldtäktsman och att man låter barnet växa upp med en våldtäktsman. 

Har man problem med att låta barnet växa upp med en våldtäktsman,  då löser man problemet, man stannar inte kvar. Sedan är det kanske inte  lätt att lösa det, men då får man söka hjälp. Stannar man kvar, då förutsätter jag att man tycker det är ok för barnet att leva med en våldtäktsman. 

Det kanske var en pytteliten snäll våldtäkt då eller? Eller hur tänker du?

Du behöver inte läxa upp någon vare sig för de tankar som de för fram i den här tråden eller för hur någon skulle kunna tänkas agera i en faktisk situation. Du kan bestämma hur du vill och tror att du skulle göra. Inget annat.

Men i komplicerade frågor i livet är det klokt att inte ha en alltför svart-vit syn på vad man borde eller inte borde göra. 

Att stanna i ett äktenskap med en våldsam man kan handla om att det är farligare att lämna, det kan vara ett sätt att skydda barn som redan finns i familjen från att leva ensamma med en våldsam pappa, det kan handla om känslor som finns trots ett vidrigt beteende, det kan handla om ekonomisk eller fysisk utsatthet. Det kan handla om att det inte är möjligt att göra en abort av en massa olika skäl.

Det behöver inte betyda att man tycker att den angivna situationen är okej eller önskvärd. Men den kanske är bättre än en hel massa alternativ. 

Du skulle kanske kunna försöka tänka lite bredare? 

Hur tänker du själv?

Tror du att alla våldtäkter sker i en mörk park av en främling?

Fast du kommer fram till samma sak som jag gör, det är bättre att leva med en våldtäktsman, och då gör man det valet. Tycker man inter det är bättre, då lämnar man.

Sedan är det en illusion att man skyddar sina barn genom att stanna i en våldsam relation. Du lär barnen att det är OK med våld, och detta gör att barnen själv kommer att få problem i framtiden med relationer. Du skadar dina barn. Barnen du säger dig vilja skydda. 

Jag tror inte att du kommer att förstå hur mycket jag än förklarar. Du kanske tror att du skapar nåt slags debatt här med mig, men egentligen gör du dig bara lite löjlig.

Jag tror att alla kommer att komma till sin egen slutsats om vad som är rimligt och bäst att göra om en sån situation uppstod. Och jag tror inte alltid att man kan veta innan hur man skulle agera eller reagera.

Men däremot är det ju ingen illusion att det farligaste stadiet i en relation för en kvinna är när hon försöker lämna. Att stanna i en våldsam relation med barnen är såklart mycket skadligt, men ett ännu värre scenario kan vara att lämna barnen ensamma varannan vecka med en våldsam förälder. 

Det är också bra om du förstår att mitt svar är hypotetiskt i en hypotetisk situation. Jag skadar inte mina barn, varken de eller jag lever i en med en våldsam förälder/partner.

Man lämnar inte barnen ensamma med en våldsam människa, man anmäler och ser till att pappan inte får vara ensam med barnet. 

I ditt alternativ, att stanna kvar med en våldsam förälder, innebär det att du måste vakta på den andre 24/7, hur rimligt är det? Och om den andre vill skada barnen, så gör hen det även om du är hemma. Och hur ska du kunna skydda dina barn om han slår halv ihjäl dig?

Ja, jag fattar att du inte är i en sådan situation. Man att du ens tänker att det är bättre för barnen att stanna i en relation där den ena är våldsam är illa nog.

Jag tänker att det spelar mindre roll. Om någon planterar sin avkomma i mig mot min vilja så blir det abort. Sen troligen mordförsök från min sida på våldtäktsmannen.

I verkligheten fungerar det ju inte så. Till och med där pappan mördat barnens mamma kan han få vårdnad och umgänge. 

Det är i alla fall större chans att man kan skydda barnen när man är närvarande än om man inte är det.

Jag tänker inte att det är bättre för barnen att stanna i en våldsam relation. Jag tänker att det finns olika alternativ som kan vara mer eller mindre dåliga i det givna läget och innan man står inför dem kan det vara svårt att veta vilket man skulle välja. 

Nej. Jag skulle inte vilja ha fler påminnelser om våldtäkten än de jag var tvungen att ha ändå. Plus att jag inte vill ha barn som någon annan tvingar mig att ha.

Jag är faktiskt +1 här.

Spelar ingen roll. 

Jag har ingen önskan att avla barn med en våldtäktsman, och jag har inga som helst känslomässiga problem med att göra abort.

Ville jag ha (ytterligare) barn skulle jag skaffa det med min man.