Sambon vill ha procentuell ekonomi

Inte vi heller och vi har en kärleksrelation. Misstänker att vi t.ex har ett mer frekvent intimt liv än vad många andra har kring 60 och efter 25 år.

Du kanske kan sova med någon som snarkar som ett åskväder, plus att man inte har samma tider. Ibland kommer min sambo hem mitt i natten och skulle han då komma in och böka runt i sängen så hade min sömn varit förstörd.

Det är inte så att vi har besöksförbud, om man säger så. Men för att få en fungerande sömn så krävs det separata sovrum.

Skulle du offra din sömn för att absolut dela säng?

Hur stor är utgiften för boendet varje månad?

Hur mycket får den som tjänar sämst kvar kontra den som tjänar mest?

Skiljer det väldigt mycket skulle jag resonera så att jag skulle betala mer om jag hade mycket mer pengar över ....procent eller ej ...har man 10t i boende kostnader så skulle jag betala någonstans mellan ca 6-7 tusen och ....man är väl man.

Läs ordentligt själv. Inlägget du svarade var från morticsia80 och uttryckte sig generellt kring sambolagen, hon skrev följande:

Fast så är det inte riktigt. Vid första anblicken kan det se ut så men praxis är att man måste ha bott ihop ett längre tag. Har man bara bott ihop ett år får den inflyttade sambon knappt någonting av värdet, det är tydligen först efter fem år som man delar lika. En förutsättning är fortfarande att bostaden inköpts för samboendet, inte bara att ena haft den sedan tidigare och den andra flyttat in.

Hon talar inte någonstans om att endast den nya lägenheten räknas in utan hon skriver att det beror på hur länge paret varit sambos. Uppenbarligen kan samboskapet även ha funnits innan den nya lägenheten inköptes, det är väl lite av poängen med sambolagen?

Att om man köper en lägenhet efter 20 års samboskap så har man över tid delat liv, omständigheter och ofta kostnader och bostaden tillhör då båda vid en bodelning inte endast den som på papper stått för betalningen.

Du svarade som följer;

Var har du fått för dig detta? Vilken " praxis " skulle hävda att det inte räcker att man införskaffar lägenheten för gemensamt bruk och således blir gemensam egendom som de kommer att dela på 50/50 oavsett vem som köpt den ?

jag vill väldigt gärna se denna "praxis " som hävdar att man ska ha bott i den tillsammans i ett år.

Det finns en praxis som innebär att man viktar fördelningen av bostadens värde vid en bodelning baserat på samboskapetslängd upp till 5 år. Och det är just praxis med grundläggande lagstöd i paragraf 15 vilket du efterfrågade

Hur resonerar du om man är ett par och inte en familj.
Ska den som arbetat hårt och slängt in pengar för att spara dela kontot om den andre bara konsumerat?

Jag skulle inte rekommendera delat konto till någon som är ung och inte har stadgat sin än.
Förhållanden kan komma och gå, hur ska man kunna bygga upp ett sparande själv för sin egna framtid.

Utgifter inom familjen ska man givetvis vara överens om, den ena ska inte springa runt o konsumera på eget bevåg.

Men jag håller med dig att det faller sig bättre med gemensam ekonomi när man stadgat sig ordentligt o ser sig leva tillsammans resten av livet...

När man flyttar ihop med sin partner i 25års åldern så passar det nog bättre att man bara delar på de gemensamma utgifterna.
Men då delar man givetvis LIKA, det där vansinnet att den enes pengar skulle vara mer eller mindre värda är bara dårskap.

Hur menar du?

"det där vansinnet att den enes pengar skulle vara mer eller mindre värda är bara dårskap."

Så om person A tjänar säg 30 000 mer i månaden än person B, så får person A inte göra dyrare spontaninköp utan att fråga person B?
Tror du att någon öht går med på det?
Alltså, utan att vara kuvad och nerkörd med skallen i ett par gamla gummistövlar?

Utöver det så är det nog oftare lite äldre personer som inte vill baka ihop sina ekonomier.
Jag hade gemensam ekonomi när jag var ung och gift. Idag skulle jag hellre leva ensam än att inte få ha mina pengar i fred.

Att den som tjänar mer ska betala mer av de gemensamma kostnaderna, men samtidigt ha enskilda ekonomier...

Fullständigt dårskap.

Den som tänker i de banorna är ute på djävligt tunn is, över väldigt djupt vatten.
Det tyder på att personen i fråga har en riktigt vidrig värdegrund och världsuppfattning rent generellt.

Jag får kalla kårar genom ryggraden när jag hör nått liknande.

Därav mitt råd till TS att snabbast möjligt avsluta relationen om detta resonemang kommer i form av krav.

Om man lever tillsammans som familj så borde det inte förekomma att någon accepterar att ens partner har 30.000 mer än en själv att spendera hur denne behagar.

Hur nertryckt behöver man inte vara för att acceptera nått så vidrigt?