Sambon vill ha procentuell ekonomi

Är har vi egna konton och egna pengar, men det vi har i hemmet är vårat.
Det är ju inte "din säng"  "min soffa" etc.

Ingen idé att förklara. En del fattar inte

Jag har saker som är mina, en del arvegods. Sambon har egna saker också. Men det är inget som ingår i hushållet.

Jo varsin säng har vi, som är köpta för att passa oss.

Jag har en mjukare säng.

Samma här, vi har till och med varsitt eget sovrum!

En hel del i vårt hem kommer från mitt barndomshem, alltså är det mina saker.

Nu har jag tid att fortsätta svara.... Hade det skiljt 60000 mellan lönerna så hade min man kunnat spara 50000 mer i månaden än vad han gör idag. Det betyder ungefär 500.000 som varje år skulle gå direkt till sparande för boende. Det skulle resultera i att min man den dagen vi skall flytta till större hus troligtvis skulle betala och äta hela fastigheten själv vilket skulle vara en ekonomisk vinst för mig då jag skulle slippa låna och betala ränta på lånet. Han skulle då också, eftersom han då äger hela huset, stå för alla underhållskostnader för huset. Alltså, jag får ett ?bättre? boende utan att betala för det.

Som det ser ut idag så äger han faktiskt hela vår fastighet då jag inte var redo för ett köp när han var det, tanken är att vi skall flytta härifrån inom några år. Eftersom vi bor på landet anser jag det vara hög risk att Fastigheten inte ökat i värde vid försäljning, därför har jag valt att inte köpa in mig alls. Således betalar han allt underhåll på huset.

Skulle jag gå ner i arbetstid för Barnens skull så hamnar vi naturligtvis i ett läge där mannen blir tvungen att kompensera detta ekonomiskt.

Att lämna på dagis anser jag inte vara särskilt betungande och inte heller något som påverkar min ekonomi?

Ja vi sitter med varsin penningpung och det skiljer kanske 30% i hur mycket sparade pengar var och en av hos har. För mig innebär den uppdelade ekonomin en frihet som jag inte hade haft annars. Andra upplever uppenbarligen det motsatta.

I ts fall så har sambon pengar kvar varje månad.hon har som jag uppfattat det heller inte en dålig lön. Han spenderar inte mer pengar än hon utan sparar till boende. Jag anser det därför totalt orimlig att dom ska dela procentuellt när han uppenbarligen inte vill det

Möjligen kan det uppfattas jämlikt o rättvist så länge det knappt skiljer i inkomst mellan parterna.

Men låt säga att du tjänat 20 netto o din partner 60, hur hade du uppfattat det då?
Du hade då kanske varit i princip pank efter att du betalt din del av det gemensamma och dina egna utgifter, medans din partner har 30.000 över att spendera på sig själv om han så önskar.
Hade du då på något sätt kunnat se er som ekonomiska jämlikar i förhållandet? Inte alls fått känslan att din partner styr familjen ekonomi genom sin betydligt högre inkomst?

Väljer man att leva sitt liv tillsammans med en annan människa i en familj så ska man se varrandra som jämlikar på alla plan, man ska se sig själv som en del av en familj, inte 2 individer som bor ihop.

Det du beskriver är i mina ögon likställt med 2 polare som delar lägenhet.

Här har vi också en hel del möbler och saker som är uppenbart den enes eller andres. Vid en separation finns det ingen diskussion om vem som ska ha vad. Om inte den ene vill försöka jävlas då naturligtvis. De flesta möbler är arvegods som uppenbart tillhör den ene. Men naturligtvis nyttjar vi båda alla dessa saker så länge vi lever ihop så ingen nu missförstår detta

2 Personer som bor ihop är inte familj, man är ett par, ett par bildar familj.

Jag skulle inte kräva att få ta del av hans pengar, nej. Jag hade inte heller generöst delat med mig av mina.

Jag hade inte försatt mig i en situation där jag knappt har råd att leva för att en partner vill leva så. Då är det fritt för honom att göra det, men då får han räkna bort mig.

Du tycker att "man ska", det tycker inte jag. Som tur är så är det upp till var och en att göra sin egna val.

Det är väl tur att inte vi två ska leva ihop då! 

Men är det inte upp till oss att själva definiera om vi har en relation eller inte.

Du väljer att ha din relation på ditt sätt och trivs med det.

Men att påstå att vi lever som kompisar för att vi inte lever enligt din mall är förmätet

När du även i ett annat svar beskriver att du och din partner inte ens sover i samma säng, eller ens rum.

Då är det väldigt uppenbart för mig att din o min definition på vad som är ett jämställt förhållande.... eller ens ett förhållande skiljer sig rätt avsevärt.

Håller fullständigt med om vi två inte ska försöka leva ihop.