Sambon vill ha procentuell ekonomi

Tack alla för sakliga svar, blir lätt när jag går till folk i min närhet att de håller med mig och detsamma för henne, här får jag en bra fokus på ämnet utan personliga band som påverkar. Mycket bra.

Det är många som förstår min sambo men det är också vissa som förstår mig. Jag ska försöka svara på frågor så ni får en bättre bild utav situationen.

Vi båda har vart väldigt målmedvetna med vad vi har valt att göra sedan gymnasietiden. Vi båda har studerat till våra ämnen på högskola och nu jobbar med det vi studerade till. Hennes jobb är mer konstnärligt och kreativt medans mitt är ett kontorsjobb inom industrin. 

Jag startade under vårt förhållande ett eget företag som har tagit fart den senaste tiden, därav den stora löneskillnaden. Vi jobbar dock samma mängd timmar. När vi blev tillsammans låg vi någon tusenlappar ifrån varandra. 

Vi skulle kunna säga att i hennes vågskål väger lycka, utlopp för det kreativa tyngre än pengar samtidigt som jag mer har haft fokus på finansiell stabilitet, det är så jag är. 
Bra infallsvinkel, tack.Vi diskuterade det när vi flyttade ihop. Då som tidigare nämnt så var det mer lika lön. Nu har detta förändrats under vår tid tillsammans, det är under denna förändring hon då har börjat uppleva att det gått och blivit orättvist. 

Ja det kan jag hålla med om. Dock så har hon pengar över när vi har betalt våra gemensamma räkningar. Dock väljer hon att göra annat för dessa pengar, så som att göra naglarna en gång i månaden och lägga pengar på sina hobbys, vilket jag anser är fine, jag blir dock förvirrad när hon är missnöjd med sin finansiella situation som jag anser att hon i allra högsta grad är kapabel till att påverka.Detta köper jag också. Det är dom också. När vi flyttade till den lägenheten vi bor i dagsläget så kom vi överrens om en peng som vi båda kände oss bekväma med. Hyran får inte vara mer än XXXX kronor. Jag gav också möjligheten (efter att vi insett att de kvaletativa var dyra) om hyran låg över en viss summa så skulle jag ta hela den överskridande kakan. Nu hade vi turen och hitta något som var under vad vi båda kände oss bekväma med vilket jag ansåg som en win för oss båda. Även de övriga kostnaderna har vi självklart varit med och beslutat om tillsammans, jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag dikterar att vi ska äta hummer varje fredag och hon ska vara med och stå 50% på det, det är ju inte rimligt. 
Så krass skulle jag också vilja vara i det här. Dock så hävdar hon att det är mitt "jobb" som sambo att säkerställa hennes lycka, och om jag har pengar kvar i slutet av månaden för att kunna säkerställa detta (utan att det syns på kontot allt för mycket) så skall jag göra så. Dock tycker jag det låter helt upp och ner...Ja om vi går över till procentbaserad så kommer ju bjudningarna upphöra och hållas till födelsedagar, julklappar etc.

Hon menar på att hon uppskattar dessa saker jag gör för henne i form av bjudningar osv men att det endast är när vi gör saker tillsammans. Hon skulle vilja ha en friare vardag där hon skulle kunna göra mer. 
 
Om det hade blivit minus eller plus kan jag inte svara på då jag inte har någon "bjud-logg". Jag skulle spontant gissa på att hennes situation hade vart densamma bara att vi kanske hade gjort mindre saker tillsammans som kostar då hon hade spenderat pengarna på annat. 

Jag skulle också vilja slänga in att jag tjänar tre gånger mer än henne kan ha vart dumt formulerat. Efter att alla mina omkostnader är betalade så har jag tre gånger så mycket pengar som henne kvar, ja. MEN jag väljer att endast ha en summa som är mer lik hennes att röra mig på i månaden, resterande summa låter jag gå in ett sparande till en lägenhet (som vi självklart ska flytta in i tillsammans). 

- - - - - - - - - -

Jag väljer att börja såhär, nu är snart lunchen över. Jag ser fram emot att försöka svara och diskutera mig fram i denna djungel senare idag, så många bra svar! Fortsätt!

Hej alla, vilken tråd det här blev, väldigt intressant och delade meningar. Ska försöka klargöra ett par saker och även ge mig in i diskussionen själv med ett par argument för att se vad ni säger. Häng med. 

Hon vänder inte på varenda krona. Hon är i större behov av att se om sina pengar ja, men detta betyder inte att hon inte har en peng kvar efter att sina räkningar är betalda, det betyder att hon har mindre än vad jag har. Det är vad hon anser är orättvist. Detta var ingen fråga när vi låg nära varandra i lön. Nu är jag rädd för att hon stirrar sig blind på min, vad ska man kalla det, "marginal". Vad jag skulle kunna plocka ut och leva för, men jag gör ju inte det - jag låter (om man ska försöka konkritisera det lite mer) 2 tredjedelar stanna på sparkontot till en lägenhet och rör mig på resterande sista tredjedelen, ungefär. 

Jag har aldrig på mig spenderarbrallorna och kommer hem med ett par nya, onödigt dyra, skor, jag har en rimlig mängd pengar som jag rör mig med som också är slut i månaden, skulle jag kunna ha friare tyglar? Absolut. Men nu har jag ju självdisiplin och är motiverad att vi skall kunna starta en familj i en ny lgh som vi/jag äger. Det hon egentligen ber mig om är att ta en del av mitt månadssparande till lägenheten och ge det till henne så hon kan vara mer friare. 

Varför ligger det på mig att möjliggöra hennes frihet som konskvens av att jag tjänar mer pengar? Om det nu är så pass viktigt att ha en bättre finansiell situation borde hon inte först vända sig till sig själv och fråga "hur kan jag förbättra min finansiella situation?". Har hon en full lön en månad ligger hennes omkostnader på cirka 40%, det betyder att hon har 60% kvar av sin inkomst att röra sig på, fritt. 

Vi båda gick en lika lång utbildning, 3 år. Min var ingenjör inom logistik och hennes inom inredning. Hon gick även inredare på gymnasiet. Därav målmedvetenheten. Hon har alltid velat bli och jobba med inredning. 

Men ja, vi har haft helt olika värderingar när det kommer till vad vi värdesätter. Jag har haft en barndom som gjort att jag har värdesätter finansiell trygghet, det har vart vad jag jobbar emot.

Hon har värderat annorlunda. 

Något jag också har svårt att förstå med procentuella modellen. Det finns inga konsekvenser sett till att ha en dålig månad. Nu är jag säker på att hon inte skulle sätta sig på rumpan medvetet och sluta jobba för att jag säkrar upp vår finansiella situation. Men säg att hon får en dålig månad, hon jobbar 25%, alla finansiella konsekvenser är borta tack vare att jag tar en större procent? Det enda som har skett är att hon har fått mer fritid.

Jag skulle vilja poängtera att jag älskar min sambo och försöker ju aktivt lösa detta problem genom att få olika insikter, om det betyder att jag tillslut kommer fram till att vi skall köra procentuell modell, so be it, så stolt är jag inte. Jag vill dock också poängtera att jag inte är en person som går med på vad som helst. Jag ser hål i den procentuella teorin om att det skulle bli mer rättvist, främst för att hon är frisk i både kropp och själ, vi har inga barn, har bott tillsammans i 2,5 år och hon har själv vetat att detta är vad hon skall jobba med sedan hon var 15. Så jag har jag svårt att se något annat argument för att jag ska gå med på det procentuella mer än för att vara snäll. Men är det då jag som är ormilig och inte går med på det direkt eller är det hon som är orimlig att begära det? 

Jag vill också poängtera att när vi gifter oss eller skaffar barn så blir spelreglerna annorlunda, detta är jag medveten om. Detta är dock också ett aktivt val vi kommer fatta "att bli ett", då ser jag lite det som att man har testat vattnet under en tid och känner sig trygg nog att hoppa i. Då blir det absolut delad ekonomi. Men nu? Klart jag har tänkt att hon ska bli "the one", absolut. Men ska jag gå med på allt för det? Ska hon alltid kunna gömma sig bakom "du är min sambo, du älskar mig, därför ska du göra allt för mig och min lycka". Inte ett citat men ni förstår andemeningen. 

Fan va svårt detta är. 

- - - - - - - - - - - - - - 

Shit det tar sån tid att svara på alla. 1 sida hann jag med nu.. Jag återkommer.