Skaffa barn utan fast inkomst

Kan ju vara så att de i liknande sits inte har erfarenheter av att det gått hur bra som helst, och därför inte kan skriva just det.

En bebis kostar inte särskilt mycket. Barn kostar mer ju äldre de blir. Men ert problem är inte pengar. Ert problem är prioriteringar. Är inte barn viktigaste än "drömmar ich karriär" kanske ni ska låta bli att föröka er.

Haha men gud, folk drar ju utgifter ur röven här. Förvisso lite osäker på om TS trollar men här kommer en motpol till alla präktiga familjelivsmammor som köper barnvagnar för 15 000. Jag tror egentligen inte att ekonomin behöver vara ett problem för er, möjligtvis era prioriteringar.

Eftersom ni båda pluggar kan ni väl bara köra på och ingen behöver vara föräldraledig. Då lever ni gott på CSN och din sambos extrainkomst. Så länge man är två vuxna krävs det inte jättemycket för att jobba in tillräckligt för att leva drägligt. Och man kan hitta i princip allt begagnat, tom barnvagnar billigt. Det som är lite negativt i sammanhanget är att sparkontot är litet och att era jobbchanser efter utbildning är lite svajig. Men ni löser det säkert så ni får ihop det, ni måste acceptera att barn kräver viss uppoffring. Det positiva är att ni kommer få mycket tid tillsammans allihopa, det är najs för alla inblandade. Lycka till!

Jag är lite nyfiken. Du är 24 år nu och har 3 år kvar av studier. Gissar att du läser totalt 5 år då, om inte 4,5. Då var du minst 22 när du började plugga. Mellan studenten vid 19 och studiestart vid 22 har du haft 3 år på dig att jobba heltid med ett ?brödjobb? och på så sätt ha ett sparande och en SGI att luta dig mot.

Varför har du ingen SGI? Vad gjorde du efter gymnasiet?

Min rekommendation är att pausa studierna och köra på var sitt knegarjobb (vilket kan vara både bekvämt och välbetalt) några år, spara ihop en bra buffert och en bra SGI, gör därefter barngrejen (kanske kombinera f-ledigt med studier/drömyrket på deltid) och SEN satsa på karriär när barnen är lite äldre. Då har ni barn, bra ekonomi, en stabil grund, arbetserfarenhet och är ändå bara typ 32 år när ni påbörjar er drömkarriär. Perfekt?

De flesta är införstådda med tanken om låna/få/köpa billigt begagnat till en bebis. Problemet de flesta försöker påtala kommer främst senare - när paret ska starta egna firmor med osäkra inkomster. I samma takt med att barnet blir dyrare blir inkomsterna potentiellt sämre och tiden potentiellt mindre (tar mycket av ens tid att dra igång eget) - och detta planerar båda tilltänkta föräldrar syssla med samtidigt. Varför då inte vänta tills man ser att det går att leva som TS och partnern vill efter examen, och få in ett barn i bilden när det faktiskt fungerar? Det är ju ingen biologisk tidspress än.

Barn kostar så är det bara. Det bästa vore ju om ni pluggade klart rent ekonomiskt men det förstår du säkert själv. Sedan är det trögt att komma igång och plugga igen efter en mammaledighet, det är inte alltför ovanligt att studier inte slutförs. Om ni ändå böjer att försöka att skaffa barn måste ni båda börja jobba extra och spara ihop en budget. Den som inte är föräldrarledig behöver jobba under tiden den andra är föräldrarledig. Ta kontakt med försäkringskassan och kolla upp exakt vad du skulle få ut. Sedan är det bara att börja kolla, finns billigare boende, bil kommer ni inte ha råd med, finns det begagnat att köpa, ni kommer inte kunna unna er utemat, bio osv, köpa mat som är billig osv. Sätt dig ner och gör en realistisk budget så ser du snart om det skulle gå ihop eller inte!

Tycker att det säkraste vore att ni antingen 1) väntar tills ni har studerat klart och jobbat några år och fått igång era yrkesliv - det låter som någon form av frilansande konstnärskap så det tar ju tid att bygga upp allting så att det går runt utan att jobba dygnet runt eller 2) gör som någon föreslog och båda ta ett läsårs studieuppehåll och ta ett eller flera brödjobb per person så att ni bygger upp en så bra SGI för föräldrapenning som möjligt, jobba så mycket ni kan. Då kan ni låta bli att använda så många föräldradagar under första året och därmed få dem att räcka längre, och ni kan dela på föräldraledigheten. Lägsta föräldrapenning ger ju bara max 7750 per månad FÖRE skatt om man tar ut 31 dagar så det är ju bara hälften av en månads CSN.

Jag tyckte det var skönt att ha fast jobb och en bra buffert innan vi fick barn. Min sambo pluggade dock men fick jobb när sonen var under året. Att få barn innebär en massa oro ändå och då är det skönt att slippa oroa sig för ekonomin. Men man behöver inte ha allt perfekt innan man blir gravid heller, det mesta går ju att lösa efterhand. Vi bodde i en minitvåa när sonen föddes, vilket visserligen var superjobbigt, eftersom den var dåligt planerad och vi (eller sambon) hade alldeles för mycket prylar. Men vi flyttade till större efter ett halvår så det löste sig ju också.

Mitt tips till dig är att jobba extra på helger och spara så mycket som möjligt för att ha en buffert (Jag lyckades spara undan nästan 100 000 under min studietid genom att snåla och jobba extra). Då får du också in en fot i arbetsmarknaden. Se också till att ha ett bra boende, det är rätt jobbigt att leta lägenhet och flytta med en bebis även om det går det med.

Jag skaffade barn tidigt, saknade fast inkomst och levde med min arbetande sambo första 6 månaderna. Sedan separerade vi, något jag inte räknat med.

Jag började studera och fick in ca 8000 totalt med barnbidrag och underhåll. Plus bostadsbidrag som tack och lov täckte min billiga hyra. Vi klarade oss ok, hade låga utgifter och sparade en mindre summa varje månad. Jag har varit extremt noggrann med min ekonomi och klarat mig bra därför.

Har alltid haft stöttande familj och fått en del hjälp därigenom, tex ätit borta en del, fått lite kläder/leksaker (för de vill, inte behövde). Däremot var det inte särskilt kul, även att jag köpte allt nytt så behövde jag ju anpassa mig till vad som skulle köpas.

Mindre kul när det var dags för overaller, vinterkläder, vinterskor, fodrade regnkläder, ordentliga skor osv. Det blev tajt. När barnen kommer upp i ålder och vill köpa något extra på mataffären och man måste säga nej, för att vara säker på att kunna köpa behövande kläder. Det gjorde fruktansvärt ont, även om det bara var någon gång det hände.

Jag skaffade barn tidigt, saknade fast inkomst och levde med min arbetande sambo första 6 månaderna. Sedan separerade vi, något jag inte räknat med.

Jag började studera och fick in ca 8000 totalt med barnbidrag och underhåll. Plus bostadsbidrag som tack och lov täckte min billiga hyra. Vi klarade oss ok, hade låga utgifter och sparade en mindre summa varje månad. Jag har varit extremt noggrann med min ekonomi och klarat mig bra därför.

Har alltid haft stöttande familj och fått en del hjälp därigenom, tex ätit borta en del, fått lite kläder/leksaker (för de vill, inte behövde). Däremot var det inte särskilt kul, även att jag köpte allt nytt så behövde jag ju anpassa mig till vad som skulle köpas.

Mindre kul när det var dags för overaller, vinterkläder, vinterskor, fodrade regnkläder, ordentliga skor osv. Det blev tajt. När barnen kommer upp i ålder och vill köpa något extra på mataffären och man måste säga nej, för att vara säker på att kunna köpa behövande kläder. Det gjorde fruktansvärt ont, även om det bara var någon gång det hände.

Kan ni inte kompromissa då? Tex att ni båda pluggar klart först, söker någon typ av halvtids jobb inom en bransch som ni ändå tycker är helt okej. Jag får en känsla av att ni pluggar något inom musik eller konst. Så kanske vikarie inom bild/musik eller liknande. 

Råkade trycka iväg för fort. Menade att ni kunde ta till sånt om era företag/karriärer inte går bra. Hade det kunnat funka? 

Nej nej nej. Bara nej. Hur gör du om han drar? Eller om något oförutsett inträffar. Om bilen brakar, hyran höjs, tänderna ska lagas för flera tusen?

Har inte läst mer än början av tråden.

Jag blev gravid med mitt första barn när jag var 20, utan varken utbildning eller arbete, vilket var lite crazy då förstås men jag var för ung för att oroa mig????.

Hade dock en partner med fast jobb och vi ägde vår bostad, och jag hade en SGI-baserad inkomst men den var väldigt låg. Hur som helst så fick jag barn ett och jag fick barn 2 och först då började jag plugga, sedan fick jag barn 3 och 4 under min fyraåriga utbildning.

Våra barn har verkligen aldrig saknat något trots att vi inte har några jättehöga inkomster. Är 110% säker på att det funkar ypperligt att handla allt en bebis behöver för väldigt lite pengar. Prylar är så otroligt överskattat, det enda man egentligen ska lägga pengar på är ett bra, säkert babyskydd. Små plagg kan man köpa hur fina som helst på loppis 5 kr/styck. Vagn och spjälsäng har varit helt onödigt här, vi har burit barnen och samsovit.

För tvätt kan man ta med bebis in i duschen och byta blöjor gör man precis lika bra på golvet. Det är när de blir äldre som det blir dyrare, men ä. I tycker inte jag att våra fyra är så väldigt dyra.

Det enda jag saknar som gör att jag tycker att det var ett mindre bra beslut att skaffa barn så tidigt utan inkomst är att vi inte köpte ett hus innan, för det är inte lätt att spara till en kontantinsats när man redan har flera barn.

Äh, det är väl bara att knulla till några barn! Skaffa fler så får du mer i barnbidrag i och med flerbarnstillägg också. Sen att skattebetalarna får stå för notan när du är dum och ansvarslös, tja... Det finns alldeles för många som skaffar barn utan vare sig tillräcklig ekonomi eller framtidsutsikter! Du kan bli en av dem. Och om det inte funkar - då kommer pappa stat och hjälper till med ytterligare lite bidrag! Kör på bara. 

Jag gissar att det är något kulturellt ni pluggar - kanske konst, musik, skådespeleri etc. Jag gissar även att möjlighet finns att få ett någorlunda stabilt jobb inom området om det behövs. Kanske inte drömmen, men exempelvis om det är något inom konst kanske ni kan leda kurser på Folkuniversitetet, om det är musik kan ni spela på ålderdomshem, om det är skådespeleri kan ni agera på skolteatrar etc. Kanske inte några stabila heltidsjobb, men fast anställning på deltid.  

Det är möjligt att ni inser att era drömmar om att arbeta med det som ni studerar inte är möjliga att nå. Om ett år, eller fem år, eller tjugo år, kanske ni får "ge upp" och "skaffa ett riktigt jobb". Men det kan ju hända oavsett om ni har barn eller ej. Enda anledningen att vänta är om det finns väldigt goda potentiella möjligheter som skulle vara svårare att ta med barn. Exempelvis om det finns en sommarskola med stipendier och branschens bästa ledare som kräver att ni isolerar er på en ö i tre månader eller ett utbytesprogram med Japan eller något, som ni bör försöka få till först så att ni maximerar möjligheterna att få ekonomi i era drömmar sen. 

Och så klart finns det personer som skaffar barn inom dessa branscher! Jag tycker det låter klokt att ni har CSN och mycket tid för barn. Och ni är redan vana att ha skralt med pengar och hitta era lösningar. Dessutom, i Sverige finns det ett skyddssystem. Det är inte perfekt, men det ska mycket till för att ni ska behöva bo på gatan och svälta. 

Det kanske även är värt att fundera igenom hur ni har det med socialt stöd och skyddsnät. Finns det mor/farföräldrar, syskon, vänner etc i närheten? Extra viktigt om en kan se orgelbundna arbetstider när det inte finns barnomsorg tänker jag.

Men det går att få tag på helt dugliga vagnar till ett väldigt lågt pris. Vi försökte sälja vår Emmaljunga City Cross, komplett med Citykorg, Åkpåse, Sittdyna och fotsack efter 3 års flitigt användande. När vi inte lyckades få ens 1500 kr för den skänkte vi den till Röda korset istället. Lite utslitna däck och utsliten varukorg var de enda felen på den.

Men det går att få tag på helt dugliga vagnar till ett väldigt lågt pris. Vi försökte sälja vår Emmaljunga City Cross, komplett med Citykorg, Åkpåse, Sittdyna och fotsack efter 3 års flitigt användande. När vi inte lyckades få ens 1500 kr för den skänkte vi den till Röda korset istället. Lite utslitna däck och utsliten varukorg var de enda felen på den.

Min dotter är nu 13 månader, jag blev gravid efter jag sagt upp mig på ett jobb som jag inte trivdes på och fick jobb på ett bemanningsföretag, när jag fick reda på att jag var gravid. Efter det fick jag ett fast jobb på ett annat ställe, där jag jobbade i 5 månader innan jag blev uppsagd ca 1 månad innan jag skulle gå på mammaledighet. Nu är min sambo pappaledig och jag är arbetslös och det är skit, rent ut sagt, men vi får det att gå runt någorlunda. Vi köper mkt begagnade leksaker, vissa kläder också men försöker köpa nytt när det går. Vi har prioriterat bort våra behov av nya kläder och vårt behov av att må bra så våra barn kan må bra (har en bonusson också) och ha mat på bordet. Det som gäller är att prioritera, som någon sa i tråden. Vi lever inte på så stor ekonomi, har aldrig gjort det heller men vi tänker att så länge barnen har kläder på kroppen, får mat i magen och har leksaker att leka med så de blir aktiverade så är det bra för oss. Vagn kan du alltid hitta billigt begagnat, det gäller att inte vara kräsen bara. Babyskydd kan man oftast få köpa tillsammans med vagnen om du har tur, finns jättemycket baby och barnsaker på marketplace och blocket om man vet vad man ska leta efter och inte är så kräsen :) Dock skulle jag nog säga att ni borde studera färdigt först så ingen av er slipper ta en paus från det så det tar ännu längre tid innan ni är klara. Plus någon av er borde försöka ha ett jobb innan barnet föds så ni har något mer än den ynka föräldrapenningen att leva på. Det gäller att kämpa hårt och prioritera när man får barn när man knappt har en inkomst sedan innan. Lycka till <3