Skaffa barn utan fast inkomst
Hej alla! Jag är 24 år gammal och har velat ha barn så länge jag kan minnas. Jag ser verkligen mig själv som en mamma och har längtat så så så länge, men inte riktigt haft rätt partner eller känt mig ?färdig? med att festa och sånt. Men sedan i somras har jag verkligen känt att jag är redo, på ett helt nytt sätt, som att det verkligen är dags och inte bara en gullig idé. Har en partner sedan 3 år tillbaka som allt känns rätt med och han känner likadant som jag. Vi båda vill alltså ha barn så fort som möjligt!
Men, det som hindrar mig från att våga bli gravid är pengar. Vi har typ inga. Vi båda studerar just nu och kommer vara klara om ca 3 år. De utbildningar vi har är inte sånna som garanterar en en fast fin stor inkomst resten av livet utan ungefär tvärtom. Vi kommer aldrig ha så mycket pengar, det är sånna liv vi valt att leva, men vi vill ju också få in barn i den livsbilden. Går det ens? Jag vill inte att någon av oss ska behöva ge upp sina drömmar karriärsmässigt och behöva jobba ihjäl sig på ett brödjobb. Barn är ju ganska dyrt, men om man köper nästan allt begagnat så kanske det går. Jag vet inte!
Jag har knappt jobbat någonting på ett riktigt jobb så då antar jag att man inte får några pengar alls som ?föräldraledig?? Min kille har jobbat ytterst lite. Vi, eller i alla fall jag, skulle väl få ta ett studieuppehåll på ett par år kanske om jag blev gravid nu. Kommer jag inte ha några pengar alls då? Det är svårt det här! För samtidigt känner jag att det är bättre att skaffa medan vi båda har lite skola kvar att gå än när vi båda är klara. För då har båda något att gå tillbaka till och något konkret att göra direkt efter bebis, så vi inte ger upp och börjar jobba på Ica typ.
Har någon där ute erfarenhet av att skaffa barn utan ekonomisk stabilitet? Hur gjorde ni? Vilket slags stöd finns att få? Tacksam för alla tips!! Och KONSTRUKTIV kritik.
Mvh tack
Jag gissar att det är något kulturellt ni pluggar - kanske konst, musik, skådespeleri etc. Jag gissar även att möjlighet finns att få ett någorlunda stabilt jobb inom området om det behövs. Kanske inte drömmen, men exempelvis om det är något inom konst kanske ni kan leda kurser på Folkuniversitetet, om det är musik kan ni spela på ålderdomshem, om det är skådespeleri kan ni agera på skolteatrar etc. Kanske inte några stabila heltidsjobb, men fast anställning på deltid.
Det är möjligt att ni inser att era drömmar om att arbeta med det som ni studerar inte är möjliga att nå. Om ett år, eller fem år, eller tjugo år, kanske ni får "ge upp" och "skaffa ett riktigt jobb". Men det kan ju hända oavsett om ni har barn eller ej. Enda anledningen att vänta är om det finns väldigt goda potentiella möjligheter som skulle vara svårare att ta med barn. Exempelvis om det finns en sommarskola med stipendier och branschens bästa ledare som kräver att ni isolerar er på en ö i tre månader eller ett utbytesprogram med Japan eller något, som ni bör försöka få till först så att ni maximerar möjligheterna att få ekonomi i era drömmar sen.
Och så klart finns det personer som skaffar barn inom dessa branscher! Jag tycker det låter klokt att ni har CSN och mycket tid för barn. Och ni är redan vana att ha skralt med pengar och hitta era lösningar. Dessutom, i Sverige finns det ett skyddssystem. Det är inte perfekt, men det ska mycket till för att ni ska behöva bo på gatan och svälta.
Det kanske även är värt att fundera igenom hur ni har det med socialt stöd och skyddsnät. Finns det mor/farföräldrar, syskon, vänner etc i närheten? Extra viktigt om en kan se orgelbundna arbetstider när det inte finns barnomsorg tänker jag.