AndreaBD skrev 2020-01-17 08:57:39 följande:
#44 Anonym (70-10) skrev 2020-01-16 21:43:44 följande:
Att 70% av alla skilsmässor är på kvinnans initiativ kan man kanske tolka som att de har högre förväntningar på sina män, än vad män har på sina kvinnor.
Om det är för höga är dock inte riktigt samma sak.
(10% av skilsmässorna är på mannens initiativ, 20% gemensamt initiativ.)
Det behöver inte ens betyda det. Det kan ju också vara så att fler kvinnor helt enkelt sköter sig, medans många män "strular", dvs. tar inte ansvar, kommunicerar inte, m.m.
Om du säger att kvinnorna har högre krav - då utgår du ju ifrån att båda sköter relationen lika bra. Och det är inte alltid så. Det är tyvärr ett vanligt fenomen att män - inte alla förstås, men kanske ganska många - inte anstränger sig så värst mycket när de väl är i en relation. Det kanske är någon slags dålig vana, också med tanke på att män ofta ta initiativet i början, tar kontakten. Då kanske de anser att de har gjort sitt jobb? Men det är då det som är feltänkt.
Det kan vara någon slags dålig vana.
(citerat från en annan tråd)
Anonym (TS) skrev 2019-09-01 22:47:56 följande:
En tanke som slog mig häromdagen är att det hos oss och i min vänskapskrets är modern som ses som den huvudsakliga omsorgspersonen för barnen. Kan inte komma på något bättre ord för det. Men menar att vi mammor tas förgivna medans pappan ska tillfrågas. T ex så tar min sambo förgivet att jag sköter bebisen och packar väskor, skickar med frukt etc med barnen till skolan. Både avseende våra barn och hans barn sedan tidigare. Ska han göra det så måste han tillfrågas.
"Kan du packa ner frukt till X?"
"Kan du byta blöja på X?"
Medans jag aldrig tillfrågas utan att jag förväntas göra.
Desamma när man ska lämna huset. Hos oss är det så att om en vän frågar om jag vill umgås så svarar jag "Jag ska kolla om X kan vara med barnen." Men om sambon tillfrågas av en vän blir svaret "Jag ska kolla om X har npf8r inplanerat."
Så är jargongen hos alla mina vänner också. Mannen måste tillfrågas för att ta hand om sina egna barn. Medans kvinnorna förväntas göra det all övrig tid, oavsett ålder på barnen. Ska barnen på kalas är det mamman som förväntas åka, om inte så tillfrågas pappan om denne kan. Det är aldrig pappan som frågar mamman.
Jag har aldrig tillfrågats om jag kan packa väskor, åka på kalas etc.
Är detta en vanligt fenomen?
->
KlantSmurfen skrev 2019-09-10 10:52:23 följande:
#77 Google Effects on Memory: Cognitive Consequences of Having Information at Our Fingertips | Science
Abstract
The advent of the Internet, with sophisticated algorithmic search engines, has made accessing information as easy as lifting a finger. No longer do we have to make costly efforts to find the things we want. We can ?Google? the old classmate, find articles online, or look up the actor who was on the tip of our tongue. The results of four studies suggest that when faced with difficult questions, people are primed to think about computers and that when people expect to have future access to information, they have lower rates of recall of the information itself and enhanced recall instead for where to access it. The Internet has become a primary form of external or transactive memory, where information is stored collectively outside ourselves.
science.sciencemag.org/content/333/6043/776 
KlantSmurfen skrev 2019-09-04 04:59:40 följande:
#25 En tanke som slog mig häromdagen är att det på FL och i min vänskapskrets är modern som ses som den huvudsakliga projektledaren för familjen. Kan inte komma på något bättre ord för det.
Men menar att ni projektledare tar för givet att pappan ska tillfrågas. T ex så tar min kompis (med kontrollbehov) sambo för givet att hon sköter bebisen och packar väskor, skickar med frukt etc med barnen till skolan. Både avseende deras barn och hennes barn sedan tidigare. Ska han göra det så måste han tillfrågas.
"Kan du packa ner frukt till X?"
"Kan du byta blöja på X?"
Medans projektledaren aldrig tillfrågas utan förväntas se till att andra ska göra.
Desamma när jag var liten, jag visste nästan vad som skulle göras men satt på mitt rum och inväntade order i hopp om att mamma skulle göra det själv: Jag höll tummarna jättehårt i flera år att hon aldrig skulle komma på iden att ge mig ansvarsområden. Hos oss var det så att om mamma skulle bort frågade hon om jag ville göra XYZ, jag svarade "Jag ska". Men när mamma kom hem hade jag bara gjort Y eller ingenting, antingen för att jag som vanligt sköt på XZ och Y eller för att mitt minne inte var hemma. Jag hade som vana att "glömma" att städa mitt rum tills mamma gjorde det själv. Detta anser projektledaren vara optimal förberedelse för vuxenlivet, om man har hankön.
En gång var min mamma på borta i minst två veckor men när mamma kom hem var allt som vanligt. Huset hade inte brunnit ner, vi hade inte ens svultit ihjäl.
Jag har som barn aldrig tillfrågats om jag kan ha egna ansvarsområden som att packa mina väskor, städa mitt rum etc.
Så är jargongen hos några av mina vänner också. Mannen förväntas vara för dum för att ta hand om sina egna barn. Medans kvinnorna anser sig klara det all övrig tid, oavsett ålder på barnen. Ska barnen på kalas är det mamman som fixar, om inte så tillfrågas pappan om denne kan. Det är aldrig pappan som frågar mamman om hon vet hur man gör.
Projektledarens projekt på jobbet är att dela ut olika ansvarsområden som de anställda får ansvara över som sitt eget projekt t.e.x. "Kan du se till att X är servad varje vecka?" och "Kan se till att allt finns på lager?", de anställda upprepar samma sak varje gång.
Projektledarens projekt i hemmet är att dela ut små enkla uppgifter som familjemedlemmarna får ansvara lite över som sitt eget projekt t.e.x. "Kan du packa ner frukt till X?" och "Kan du köpa det som står på den här listan?", projektledaren upprepar samma sak varje gång.
Är detta en vanligt fenomen?
