mariaskogsrud skrev 2020-01-14 23:09:40 följande:
Det är så många som gnäller och klagar online på att de är ensamma. På att det är för svårt att hitta en kille eller tjej. Men beror det inte delvis på våra allt högre förväntningar?
Idag kan man åka var som helst och dejta vem som helst. Valfriheten är enorm. Klart att ribban höjs. Varför nöja sig med Svenneballe i Oskarshamn när man kan åka till Dubai och dejta en riktig man?
Kan det vara så att global, social konkurrens sållar agnarna från vetet, och att många fula och svaga människor kommer konkureras ut och bli ensamma och bittra som följd? Är det så att fula och svaga människor sätter ribban för högt, för att de har uppfattningen att det finns mycket att välja på, fast det egentligen inte är så?
Det är nog högst individuellt, går inte att säga för hela befolkningen.
Skulle snarare tro att folk som letat länge men inte hittat, sänker sina "krav", men det blir ändå svårt, speciellt om man under tiden utvecklat lite egenheter och ovanor.
Vad innebär "fula och svaga". Om någon är ful eller inte ligger i betraktarens öga. Svag beror väl på hur du menar.
Läste en artikel alldeles häromdagen om att det snarast är en myt att vi nu får så många ensamma, tex incels, utan det alltid varit så. Tex i bondesamhället fick ofta det yngsta barnet stanna och ta hand om de åldrande föräldrarna, vare sig denne ville det eller inte. Det har alltid funnits folk som blir över.
Jag vet att min mormor (som var född 1901) berättade hur hon kämpade för att tjäna ihop lite pengar så att hon, till slut, ens skulle våga ge sig i slag med någon man, för alla var så fattiga och både män och kvinnor behövde helt enkelt ha lite sparat innan man startade familj. Min mormor gifte sig äntligen, ca 30 år gammal, fick barn som 39-åring. Hon har beskrivit hur reglerna var väldigt tydliga för den som inte kom från en familj som hade lite pengar.
