Nygift och otrogen

På vilket sätt skulle han förstå genom att hamna igen i det tuffa blöjträsket med vaknätter och ingen vuxen tid? Hur ska ni kunna prioritera varandra med ännu ett barn? Det gick ju inte med ett barn så hur skulle dubbelt jobb kunna ge er bättre möjligheter?

Det är just precis det här som är att ta konsekvenserna av att vara otrogen. Han splittrar en familj där alla är förlorare. Det är vad det kostar när han valde att vara otrogen. Det valet tog han åt dig. Han har redan valt. Det är just detta som är att vara den bedragna frun. Det finns inga förmildrande omständigheter. Han cashade in sitt äktenskap när han knullade henne och kvitterar ut några ören och ett krossat äktenskap i växeln.

Vad har könstillhörighet med saken att göra? Nu var han ju inte bara otrogen, utan startade en relation med en annan kvinna och på vippen en ny familj med henne. Du säger ju själv att du hade lämnat om hon inte gjort abort. Hur är det att vara en ?fantastisk pappa?? Är det här en trolltråd eller? Om du är på riktigt, tror du inte att ert barn inte märkt av denna jättekris och påverkats av hur pissigt ni har mått/mår? Börjar tro att TS driver. Ingen är så här dum. Vad spelar det för roll att man älskar när man skadar?

Men det jag menar är att han kanske förstår är att vara otrogen igen inte är värt det, att han tänker till en gång extra nästa gång han hamnar i en liknande situation. Att han minns tillbaka på detta och kommer ihåg all smärta och att gräset inte var grönare. Det ?visste? han ju inte den här gången.

Och vårt första barn fördjupade ju på ett sätt kärleken mellan oss. Kärleken till henne är ju gränslös. Önskar nästan jag blivit gravid innan jag kom på honom...

Jo, det finns flera som är så där dumma. Jag är en intelligent kvinna, enligt vad jag fått höra gång på gång i mitt liv. Ändå var jag naiv och korkad när det gällde min man.

Han sade att han älskade mig, alltså var det sant.

Han sade att det var mitt fel att han sökte sig till en annan kvinna, alltså måste det finnas en sanning i det.

Han sade att han aldrig ljugit för mig eller varit otrogen, och han var så övertygande att jag vacklade. Kunde jag verkligen vara 100% säker? Kanske jag hade missuppfattat något, eller kanske jag var överkänslig eller hade för livlig fantasi?

Om han nu hade sårat mig, så var det kanske inte hans fel? Taskig barndom, orättvist behandlad på jobbet, och så förstod han nog inte att jag blev sårad. Det var inte hans mening.

Just det, precis så dum var jag!

Men varför ska jag ta beslutet att lämna?? Han vill ju inte. Han vill fortsätta med mig av hela sitt hjärta. Så han har ju inte tagit nåt val, han la bara ett omöjligt beslut i mina händer..

Så konsekvenserna av hans val ska göra mig bostadslös, förlora vänner och få ha mitt barn varannan vecka och förlora mannen jag älskar? Det är inte rättvist!

Man ska väl lita på den man älskar, är inte det hela grejen? Vad hände hos dig? Vad gjorde din man?

Jag tror min man är genuint ledsen men det gör ju inte mig mindre sårad...

Men det jag menar är att han kanske förstår är att vara otrogen igen inte är värt det, att han tänker till en gång extra nästa gång han hamnar i en liknande situation. Att han minns tillbaka på detta och kommer ihåg all smärta och att gräset inte var grönare. Det ?visste? han ju inte den här gången.

Och vårt första barn fördjupade ju på ett sätt kärleken mellan oss. Kärleken till henne är ju gränslös. Önskar nästan jag blivit gravid innan jag kom på honom...

Det har du ju faktiskt rätt i, jag har inte tänkt på det. Sen kanske han förstår den här gången.. tidigare hade han ju inte fått känna på att förlora oss, tagit oss för givna. Det kommer han nog inte göra längre hoppas jag.

På bröllopsdagen så trodde du nog att han älskade dig av hela sitt hjärta? Trodde du då att han ville leva med dig av hela sitt hjärta? Du vet idag att det var helt annorlunda då.

Han har gjort sitt val. Han vill bara inte ta konsekvenserna av valet.