Fjäril kär skrev 2020-01-12 17:54:45 följande:
Ja men skaffa inte ett barn av desperation. Då finns risken att ni sitter i skiten och vaknar upp om två år och allt krackelerar för att då först kommer sanningen ikapp dig. Precis som du själv skrev något svar högre upp.
Du vet hur slitigt bebistiden är och nej ni är inte starka nog att fixa den extra slitningen just nu. Du kastar honom rätt i armarna på henne igen genom att skaffa barn i panik.
Att hela ert äktenskap går inte på några månader. Det tar år. Att hela ert äktenskap betyder inte heller att det håller för ett till barn.
Att skaffa barn när du inte ens vet om du vill stanna är det dummaste du kan göra. Ska barnet bli orsaken till skilsmässan istället för otrohet?
Jag vet. Jag vet att jag är ett (tragiskt) skolboksexempel på naiv, bedragen kvinna som gör alla klassiska fel. Men som jag också skrivit högre upp har jag längtat så efter ett barn, varför ska hans jävla knullturné hindra mig från det?
Kanske är jag dum men jag hoppas att ett barn kanske stärker oss. Att han får se mig med det finaste han har och förstår det starka band vi har till varandra. och återigen, jag litar på att han vill vara med mig för annars antar jag att han hade lämnat mig och inte kämpat för mig som han gjort nu..
Jag vet att det du skriver stämmer, att det kommer ta år. Det är ju det som är så frustrerande för jag vill att det ska vara över nu. Saker blir ju succesivt bättre, vi är tillbaka till en vardag där vi trots allt prioriterar varandra bättre. Jag tror det kommer gå men det tar tid. När vet jag ens att jag är färdigläkt?
