Fars dag blir jobbigt (inkludera bonusdottern)

Vad jobbigt för bonusdottern att hela tiden känna sig missnöjd. Om jag var du hade jag varit mycket missnöjd med min partner som inte lyckats få sin egen dotter att känna sig som en del av familjen.

Bonusdottern är ett barn, blir konstigt att skylla hela hebbes beteende på henne. Försök se varför det blivit som det blivit, hennes pappa och du skulle behöva hitta nya strategier för hur ni ska hantera situationen.

Här behöver pappa sätta ner foten och säga ifrån. Här bestämmer han/ni och inte hon. Att man faktiskt måste uppföra sig och respektera alla i familjen. Punkt.

Sen å andra sidan så kan jag inte riktigt se måstet i att hon alltid måste vara inkluderad. Hon är ändå stor nog att få ha en egen åsikt om vissa saker och kan faktiskt få slippa ibland. Jag tror stämningen skulle bli mer lättsam om vissa saker faktiskt var mer frivilligt än tvingande. Tex att själv avgöra vilka foton hon är okej med att ställa upp på, vilken roll hon vill ha i vissa firanden osv. Låta henne själv få komma på idéer och låta hennes idéer få bli hennes och inte en inkluderad påtvingad familjestund etc. Hon kanske helst vill äta pizza ifred med sin pappa på fars dag i ensamhet. Låt henne få göra det då.

Så om jag och min sambo och våran son älskar att fira såna här dagar.. så ska vi lägga firandet åt sidan för att försöka göra bonusdottern nöjd?

Läste du ens vad personen föreslog? Hon är 11 år, antar att dina barn är yngre.. Hon kanske vill bli behandlad på ett annat sätt? Låter mer som att ni/du behandlar henne som en barn under 6 och hon gör nu motstånd. Istället för att be henne pynta paketet och skriva ett fjuttigt kort kanske du kunde ha frågat vad hon ville ge/göra till sin pappa på fars dag. Du skriver det själv att du gillar att göra dessa saker, hon kanske inte gör det..

Jag uppfattade mer att du kanske ska fråga henne vad hon vill. Önskar hon t ex få gå iväg och äta själv med pappan kan du och sonen fira honom under dagen och välja en tidpunkt det passar att de går iväg själva. Ni har ändå många timmar ni kan fira honom på om ni vill.

Varför kan inte ni ha ett firande och pappa + dotter ett annat? Ni kan t ex fika och umgås på förmiddagen och de kan åka iväg och käka pizza på eftermiddagen. Måste ni fira hela dagen?

Sedan tycker jag ärligt talat det du beskriver låter ganska normalt för en elvaåring. De flesta är lite truliga och motvilliga i den åldern. På dig låter det som om hon är en kvarnsten runt halsen.

Jag tyckte att jag försökte läsa ordentligt. Jag uppskattar alla svar..

Jo jag har vid varje födelsedag, jul osv. första åren frågat bonusdottern kring att fira sambon och om hon vill ha hjälp med något.. hon svarar alltid ?veeet inteee? men mungiporna ner i golvet och ser ledsen ut.. så brukar jag ha föreslagit att hon kan känna efter och säga till senare i sådana fall.. när hon sedan fortsätter att vara NOLL intresserad när det närmar sig brukar jag då utse en present från min son eftersom han är så liten och erbjuda bonusdottern att det kan vara något gemensamt för att inte exkludera henne.. samtidigt som erbjudandet att hjälpa henne med något eget alltid står kvar.. men det känns som hon bara svarar det dom får mig att lämna rummet snabbast då, dvs ?okeeehj? med deppmin. Det känns som jag skulle göra oss båda en tjänst genom att inte försöka involvera henne varje gång det är dags att fira sambon.. men jag vet att han skulle bli besviken på mig om jag bortsåg från henne.. och när det handlar om att fira honom är det främst att göra honom glad som jag strävar efter..

Nej. Hon kan få fira som hon önskar utan att det måste vara en regisserad familjehögtid. Alla kan fira men på eget sätt. Ni kan fira som familj men utan tvånget att det är enda firandet.

Att hon kanske vill fira pappa med pizza på stan utesluter inte att ni alla firar pappa med tårta på kvällen. Men att hon också får känna sig exklusiv och utvald. Att hon får själv välja present, köpa för egna pengar och slå in själv utan att det blir nån kollektiv familjehälsning.

Att bli inkluderad handlar ju också om att få vara en egen individ och få vara utvald.

Jag är uppvuxen i kärnfamilj och hos oss var det viktigt att både ha familjetid men också få vara exklusiv med en förälder vissa dagar som tex just fars/mors dag. Att gå på stan med mamma och shoppa på mors dag var fantastiskt, att få chansen att få vara förtrolig och ensam, få egen tid. Det gjorde mig nöjd och jag kunde känna att middagen hemma på kvällen var mer avslappnad och inte var så himla mycket fokus på högtid och massa måsten. Det blev inga konflikter av att jag drog mig in på rummet efter middagen då vi ändå haft vår tid ihop och brorsan kunde få mamma för sig själv.

ALLA dopkorten kan väl knappast var förstörda? Ni lär väl ha tagit några foton på enbart dopbarnet? Tycker du gör dig lite för mycket offer faktiskt, om du tar dopkorten som ett exempel.

Hon är bara 11, du kan inte förvänta dig att hon ska klara av att tänka och resonera som du, en vuxen gör. Du måste vara tålmodig helt enkelt. Samtidigt behöver hon inte vara med på "allt", hon har väl en familj när hon är hos sin mamma också? 

Och jag håller med föregående, du gav henne ett dålig val  - skriva på kortet till presenten eller inte. Det är liksom 0 eller 100, inget av dem var kanske vad hon önskade. 

Här har vi också en bonusfamilj. Vi vuxna fixar lite fika på dagar som fars dag men vi förväntar oss inte att något barn (oavsett släktskap) gör något. Om de vill så gör de något, när de var yngre ritade de kanske en teckning. Då blir det en otvungen stämning.

Hennes svar är alltid att hon inte vet.. allt jag frågar henne får det svaret och det antar jag är för att hon inte vill prata med mig alls då hon vill att hennes familj ska vara enbart henne själv, hennes mamma och hennes pappa (enligt mamman är det vad hon säger där borta varannan vecka - vi får inte hör något från henne). Men nu är det som sagt 4 år in i vårat förhållande.. och jag har svårt att köpa att vi ska vara två separata familjer boendes i samma hus..

Men som sagt eftersom hon alltid svarar att hon inte vet och går undan och deppar skulle det inte bli två separata firanden.. det skulle bli att vi firar utan henne.. pga hon inte vill något.. och då avstår nog hellre sambon från allt firande..