Fars dag blir jobbigt (inkludera bonusdottern)

Jag ber om ursäkt. Jag missuppfattade. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt

Kan också vara så enkelt som att du övertolkar allt för att du tycker firande är kul. Hon är 11år kanske är pessimistisk lagd, vet inte vad hon vill ge/bryr sig inte? Kanske börjar bli tonåring, hormoner. Det du skriver om henne skulle kunna vara min dotter. Vi har två barn med 9år emellan, samma pappa. Den yngsta går hur lätt som helst att engagera den äldsta inte. Hon är 13 år nu och det har bara blivit värre. Hon har sina fina sidor när hon vill och inte när jag vill...

Fortsätt inkludera henne. Hade hon verkligen inte velat så hade hon inte varit med. Det är ju en omställning för alla med nytt folk. Hon tycker nog inte du är så rolig heller alla gånger. That's life. Men för guds skull, exkludera henne inte utan fortsätt inkludera som du gör nu. Och försök sätta dig in i henne situation.

Spontant känns det som att du vill och gör väldigt mycket för familjen. Du har ju också en signatur som indikerar att det börjar bli lite mycket. Se till att inte gå in i den berömda väggen efter att ha varit hjälten hemma som ser till att allt blir gjort. Ingen kommer tacka dig för det.

Sakerna som tar mest energi i vardagen ska kanske sambon ta över. Och då kanske med några sysslor som rör bonusdottern lite mer? För det är ju hennes reaktion som tar mest energi från dig.

Jag är inte i din sits utan lever med sambo och vår gemensamma son. Men han är inte heller någon som är överentusiastisk över saker och han säger ofta "jag vet inte" när man frågar hur han vill ha det. Och då är det med oss som är hans föräldrar. Jag var också sån som barn, blyg, försiktig och rädd att göra fel. Och jag vet att många osäkra kan lägga på ett skal som är mer bortstötande för att inte behöva göra val eller ta beslut etc.

Jag påverkas också mycket när energin är låg hos mina närmaste. Så jag förstår att det är jobbigt. Och det är därför jag tycker att du ska försöka få sambon att hoppa in där det är tuffast. Ja, förutom med sina egna firanden förstås förutom om det inte handlar om de får lite egentid under den helgen. Sen får bonusdottern finna sig i att vara med i resten men kanske inte förväntas vara jätteaktiv.

Sen ser jag lite varningstecken kring att det är du som har sån koll på allt. Man måste inte vara perfekt hela tiden. Och man kan dela ansvaret (men får stå ut med hur partnen löser det). Här har sambon alltid fått sköta allt som rör hans släkt (presenter, träffarna etc). Han klädde sonen när han var mindre (och jag fick bita mig i tungan när färgerna verkligen inte passade ihop). Men de var båda väldigt nöjda. Utan lägg även tid på sånt som ger dig energi mer än det tar. Jag vet att vissa grejer jag gör i hemma bara är något jag själv njuter av. De bryr sig inte det minsta. Så jag gör det som ger mig något men förväntar mig inte glada miner hos de andra. En blombukett är ett klassiskt exempel som de verkligen inte ser och uppskattar.

Fast varför ska TS inkludera henne i alla aktiviteter när det bara bemöts med sura miner? Vad sänder det ut för signaler? Ska flickan växa upp och behandla vänner o en framtida partner med samma känslomässiga utpressning. Lär växa upp och bli en riktig dramaqueen när hon blir vuxen. Inte ens biologiska morsor orkar ha med sina sura 11 åringar på saker när dom bara klagar så varför ska en styvmamma vilja ha det?

För att man inkluderar alla barn i familjen. Att bli ufryst och åsidosatt när man behöver som mest kärlek kommer knappast gynna den framtida utvecklingen.

Fast när jag var 11-12 så klagade jag på allt som mamma planerade in för mig o mina yngre syskon och då fick jag vara hemma istället, slapp också gå på vissa firanden. Det är ingen som skulle tycka att det var nåt konstigt men varför ska det resoneras annorlunda med styvbarn för?

Dottern låter deprimerad på din beskrivning. Som att hon har mycket känslor hon inte får hjälp att handskas med och som att ingen riktigt anstränger sig för att hjälpa henne med det. Vad hjälper det om nån vill ha med en och pyssla när man mår dåligt? Det är ju inte för att du är dum som hon är som hon är, kanske bara väldigt mycket som hänt och fortfarande händer i henne, saker hon inte förstår, nya syskon, rädslor, osäkerheter, är hon fortfarande sin pappas ädelsten osv. eller bara en i mängden som kommer glömmas bort och inte riktigt räknas längre?

Ös kärlek på henne. Inte "nu ska vi ha det trevligt" utan riktig villkorslös kärlek. Säger ni att ni älskar henne? Är hon involverad i sin lillebror? Får de någon egentid?

Fast jag vet ingenting, jag talar bara ur erfarenhet. Lycka till. Hoppas det blir bättre.

Att inkludera någon innebär ju en valfrihet. Den verkar dottern här inte ha eftersom att ts blir besviken över att hon inte är glad och engagerad nog. Ts borde bjuda in dottern men låta henne välja på riktigt hur mycket hon vill engagera sig och framförallt visa att hon är lika uppskattad och betydelsefull oavsett om hon vill pyssla paket till sin pappa eller inte.

Håller med. Varför måste en bonusmamma alltid vända in och ut på sig själv?

Känner igen mig i din situation TS. Efter många års kämpande frågar jag numera aldrig bonusbarnet om något. Tycker det är jätteskönt när hon inte är med. Hon har också betett sig illa och tydligt visat att jag inte duger i så många år. Nu visar jag att jag inte vill ha henne med! Numera säger jag ifrån på skarpen om hon kommer med otrevligheter, pappan också tack och lov.