Anonym (Utsliten)

Äldre 30 Oct 20:10

85 svar

Fars dag blir jobbigt (inkludera bonusdottern)

Efter 4 år tillsammans är relationen med bonusdottern 11 år svajjigare än någonsin. Hon visar väldigt mycket missnöje över hennes pappas val av partner i mig och att skaffa fler barn med mig.

Det blir inte roligt för mig att varje gång jag vill göra något med mina barn för mig själv, min sambo eller oss, behöva inkludera bonusdottern som bara blir nedstämd över allt som antyder att pappa ser oss andra som en familj.

Nu blir det fars dag till exempel och jag har köpt ett tv-spel jag vet att han vill ha och tänkte göra en hälsning från sonen men försökte som vanligt inkludera bonusdottern och frågade om hon ville pynta paketet och hjälpa till med ett kort från både henne och den gemensamma sonen.. jag fick mest bara ett sorgset ?okej..? som att jag försökte tvinga henne till något jobbigt.. med mungiporna ner mot golvet..

Att ha med henne att göra suger glädjen ur allt. Jag är väldigt pysslig av mig och firar stort som litet.. så även om det är för pappans skull jag vill fira fars dag känns det som att det förstår upplevelsen för min son. Och familjekänslan för mig och min son. Det var ju inte så här det skulle bli.. en familj ska väl vara fylld med kärlek, inte bitterhet..?

Ser framför mig ett liv där jag måste släpa med ett motvilligt barn på varje familjefotografering, osv. Fastän hon alltid står och demonstrativt surar så hon förstör bilderna. Sonens dop-bilder är t.ex helt förstörda. Jag inkluderar henne alltid.. mest för sambons skull. Men det blir aldrig bra.

Jag vill att min son ska känna min entusiasm och kärlek och en stark familjekänsla med traditioner han minns genom hela livet. Bonusdottern gör aktivt motstånd mot allt som inte inkluderar hennes biologiska mamma och det dom gjorde tillsammans med pappan innan mig.

Hade jag vetat det här i förväg hade jag aldrig gått in i relationen. Slut på gnäll.

Anonym (förälder)

Äldre 31 Oct 08:25

#31

Anonym (Utsliten) skrev 2019-10-30 21:51:32 följande:

Jag vet inte om det var en retorisk fråga eller om du faktiskt vill ha ett svar men jo.. jag fick inte en enda fin familjebild på dopdagen för min sambo och hans föräldrar var så snabba med att vinka in lilla åskmolnet (som hon var den dagen.. hon blev själv aldrig döpt och gick och påtalade det för alla och frågade surt sambon om det flera gånger.. hon ser bokstavligen ut som hennes ansikte håller på att glida av huvudet på varenda bild) till varenda konstellation som fotograferades.. Förutom till mina föräldrars bild med dopbarnet, deras första och enda barnbarn.. men när det till sist var deras tur var min son trött och ledsen så han gråter på bilderna.. jag försökte lite för länge att få fina bilder med de övriga och att få bonusdottern att le på en endaste liten bild (misslyckades).

Tack för svar, det var faktiskt en uppriktig fråga :)
Jag läser mellan raderna här (jag må ha fel) men det låter som att du och pappan inte är så samsynkade? Ni behöver nog ha ett par olika strategier i vardagen som ni kan plocka fram när det uppstår trubbel.

Nu är ju dopet passé, men om det varit våra barn det handlade om, och det äldre barnet liksom "klämde in sig" på varje kort, hade jag ordnat så att först fick man ta kort på båda barnen tillsammans, och sedan säga till det äldsta att nu ska vi bara ta ett par foton på lillebror ensam för så brukar man göra på dop" - det borde ha kunnat fungera. På dop har man fullt sju, det förstår jag, men jag tror att jag hade lyckats hantera det på ett vettigt sätt utan att skapa rabalder för tjejen och ändå lyckats få något kort på lillebror.

Sedan tänker jag att om nu dottern frågat sin pappa flera gånger om varför hon inte är döpt, vad svarade han? Hon kanske gärna vill bli döpt så ni kan ju ordna det, men det är möjligt att hon inte vill det längre, det kanske känns "barnsligt". Dopet är en symbol för att hon kände sig utanför.
Det är rätt uppenbart att tjejen inte riktigt hittat rätt hemma hos er och din text handlar enbart om vad du försöker göra, men det är ju pappan som måste in mer här. Eftersom du inte nämner honom så mycket tolkar jag det som att det mest är du "projektledaren" som sköter mycket i vardagen också.

Så, tillbaka till fars dag: du har fått många bra förslag i tråden. Allt handlar om att inkludera dottern på hennes villkor så att hon känner att det blir roligt, att pappa uppskattar just det hon bidrar med och att det inte ska vara så stor grej samtidigt. Jag får lite känslan av att du tycker så mycket om olika firanden att det ska planeras mycket innan, att det nästan blir som julafton (alltså rent mentalt, inte att ni firar lika stort) och då blir också riskerna för "misstag" många fler och besvikelsen kommer som ett brev på posten. Du har din plan och om då dottern eller någon annan inte beter sig så att det passar in i den bilden, så blir du besviken, känner stress, kanske otillräcklighet osv - det är liksom inte värt det, om du förstår hur jag menar?

Siden

Äldre 31 Oct 08:45

#32

Hej! För det första: vad jobbigt för dig. Jag förstår din besvikelse! Jag lever också i en ombildad familj med en motvillig styvson på nio år och ett gemensamt barn på två år. Att ta familjebilder med oss alla fyra blir svårt, att fira Fars dag blir svårt, alla vanliga familjegrejer blir krångliga. Det finns ett visst motstånd som tar udden av allt. Jag förstår precis vad du menar med det du skriver. Ofta undrar man varför man gav sig in i en ombildad familj över huvud taget. Hade man bara vetat! Med det sagt så har jag några förslag: för det första så går det ju inte att tvinga fram några positiva känslor hos ens styvbarn, det måste man respektera. Styvbarnet har sin sorg och kan vara i en lojalitetskonflikt med sin biologiska mamma. Alltså känna lojalitet med sin mamma och ett motstånd mot att göra mysiga saker med den ombildade familjen pga det. Ni har levt ihop i fyra år (jag har levt i min ombildade familj i fem år) och det är inte så lång tid. Ha tålamod med flickan och ta inte åt dig personligen! Det finns en tjej på nätet som skriver mycket om hur det är att ha en motvillig styvdotter: Blended Family Frappé kallar hon sig. Något för dig att kolla in kanske? Sedan skulle jag vilja säga att det är grymt av dig att du ändå kämpar på och försöker få till familjekänslan. Kanske lättar det om några år. Kanske går det till och med att skratta åt dopfotona om några år? Jag vet inte. Jag har själv valt att ta proffsfoton på enbart mig och min egen son, dvs strunta i att försöka få med mig övriga. Det blev fina foton. Jag har även gjort fotoböcker med oss alla fyra och har liggandes hemma samt gett till släkten, för att visa för min styvson att vi hör ihop som familj.

Siden

Äldre 31 Oct 08:47

#33

Anonym (Utsliten) skrev 2019-10-30 20:48:28 följande:

Så om jag och min sambo och våran son älskar att fira såna här dagar.. så ska vi lägga firandet åt sidan för att försöka göra bonusdottern nöjd?

Nej, ni ska absolut inte lägga det åt sidan för att göra henne nöjd! Då låter ni en elva-åring stjälpa er familj. Dock håller jag med övriga om att det är viktigt att möta flickan på den plats hon befinner sig på, och dela upp er i två familjer om hon vill det. Dvs låta henne äta pizza ifred med sin pappa på fars dag och fira ni tre för er själva.

Ess

Äldre 31 Oct 09:01

#34

Låt henne ordna något själv om hon vill. Jag inkluderade inte hans ungar i det jag fixade från våra små barn.
Likadant med foton, jag hade inget intresse av att ha foton på dem så vi tog olika foton när det var något speciellt.

Annita

Äldre 31 Oct 09:03

#35

En sak till jag tänkte på: tror det vore bra om pappan dessutom gör saker med båda barnen, och faktiskt utan dig då. För jag läser mellan raderna att syskonen kanske inte har en jättebra relation? Och igen: pappan måste lägga i en högre växel för att få med henne mer i familjen.

Tråkigt för dig att vara utanför, gissar jag att du tänker, men det är ju för att det ska bli bättre på lång sikt.

Jag tror också att pappan behöver bli bättre på att prata med biomamman. De behöver ju samverka kring dotterns mående.

DVQ

Äldre 31 Oct 09:06

#36

Fjäril kär skrev 2019-10-30 20:23:34 följande:

Här behöver pappa sätta ner foten och säga ifrån. Här bestämmer han/ni och inte hon. Att man faktiskt måste uppföra sig och respektera alla i familjen. Punkt.

Vad ska pappa sätta ner foten om? Att dottern såg ledsen ut på dopfotona? Att hon inte blev precis så entusiastisk som ts anser hon borde bli när hon ombads vara med och pyssla?

modsey

Äldre 31 Oct 09:53

#37

Ja det kan vara tufft att ha bonusbarn, men det är viktig att komma i håg att det kan vara tufft att vara bonusbarn också. På något vis måste man ändå agera som den vuxna man är och komma i håg att de ändå är barn. Sen får man såklart inte bete sig hur som helst i en familj, bonus eller vanlig. Har du pratat med henne och vad säger hon om du frågar mer konkret vad hon vill göra i såna här sammanhang. Vore jag du skulle jag fråga och även säga att du vill ha henne med på familjesaker men självklart kan du inte tvinga henne . När det kommer till pysslandet kanske det är så att hon helt enkelt inte gillar att pyssla. Men oavsett så måste du och hennes pappa prata med henne tror jag.

Anonym (Utsliten) Trådstartaren

Äldre 31 Oct 14:35

#38

Anonym (förälder) skrev 2019-10-31 08:25:09 följande:

Tack för svar, det var faktiskt en uppriktig fråga :)

Jag läser mellan raderna här (jag må ha fel) men det låter som att du och pappan inte är så samsynkade? Ni behöver nog ha ett par olika strategier i vardagen som ni kan plocka fram när det uppstår trubbel.

Nu är ju dopet passé, men om det varit våra barn det handlade om, och det äldre barnet liksom "klämde in sig" på varje kort, hade jag ordnat så att först fick man ta kort på båda barnen tillsammans, och sedan säga till det äldsta att nu ska vi bara ta ett par foton på lillebror ensam för så brukar man göra på dop" - det borde ha kunnat fungera. På dop har man fullt sju, det förstår jag, men jag tror att jag hade lyckats hantera det på ett vettigt sätt utan att skapa rabalder för tjejen och ändå lyckats få något kort på lillebror.

Sedan tänker jag att om nu dottern frågat sin pappa flera gånger om varför hon inte är döpt, vad svarade han? Hon kanske gärna vill bli döpt så ni kan ju ordna det, men det är möjligt att hon inte vill det längre, det kanske känns "barnsligt". Dopet är en symbol för att hon kände sig utanför.

Det är rätt uppenbart att tjejen inte riktigt hittat rätt hemma hos er och din text handlar enbart om vad du försöker göra, men det är ju pappan som måste in mer här. Eftersom du inte nämner honom så mycket tolkar jag det som att det mest är du "projektledaren" som sköter mycket i vardagen också.

Så, tillbaka till fars dag: du har fått många bra förslag i tråden. Allt handlar om att inkludera dottern på hennes villkor så att hon känner att det blir roligt, att pappa uppskattar just det hon bidrar med och att det inte ska vara så stor grej samtidigt. Jag får lite känslan av att du tycker så mycket om olika firanden att det ska planeras mycket innan, att det nästan blir som julafton (alltså rent mentalt, inte att ni firar lika stort) och då blir också riskerna för "misstag" många fler och besvikelsen kommer som ett brev på posten. Du har din plan och om då dottern eller någon annan inte beter sig så att det passar in i den bilden, så blir du besviken, känner stress, kanske otillräcklighet osv - det är liksom inte värt det, om du förstår hur jag menar?

Jo jag är väl projektledaren i det mesta som har med hushåll och familj att göra.. det stämmer väl bra överens med hur både min och sambons familjer såg ut när vi var små.. vad våra mammor gjorde för familjen.. och det har alltid varit min dröm.. att få vara ?mamma?.. jag hade inget drömyrke eller något utan det var mitt högsta mål. Så att hålla behöva kompromissa med det sliter sönder mitt hjärta.. att behöva stå tillbaka för att bespara bonusdotterns känslor.

Jag vill ju absolut inte få henne att må sämre, utan poängen är att jag söker en lösning för både hennes skull och för mig och min son. Jag och sambon vill att våra barn ska ha en mamma liknande det vi själva har haft, som bakar bullar, pyntar och små saker i vardagen till något speciellt.. men det faktum att jag tar den platsen i min egen familj sårar bonusdotterns känslor.. den är tuff..

Nu säger jag inte emot att jag ska försöka inkludera bonusdottern på hennes villkor.. jag har absolut fått superbra förslag och perspektiv.. men jag tror inte min sambo riktigt skulle förstå mig om jag pushade honom i att hjälpa dottern styra upp saker som julklappar.. då är jag nog rädd att han upplever det som att jag exkluderar henne och gör skillnad på barnen.. och att jag går ifrån våra roller hemma. Der han brukar säga är väl att det sänder ett konstigt budskap om jag drar mig undan..

Anonym (X)

Äldre 31 Oct 14:38

#39

Anonym (Utsliten) skrev 2019-10-31 14:35:40 följande:

Jo jag är väl projektledaren i det mesta som har med hushåll och familj att göra.. det stämmer väl bra överens med hur både min och sambons familjer såg ut när vi var små.. vad våra mammor gjorde för familjen.. och det har alltid varit min dröm.. att få vara ?mamma?.. jag hade inget drömyrke eller något utan det var mitt högsta mål. Så att hålla behöva kompromissa med det sliter sönder mitt hjärta.. att behöva stå tillbaka för att bespara bonusdotterns känslor.

Jag vill ju absolut inte få henne att må sämre, utan poängen är att jag söker en lösning för både hennes skull och för mig och min son. Jag och sambon vill att våra barn ska ha en mamma liknande det vi själva har haft, som bakar bullar, pyntar och små saker i vardagen till något speciellt.. men det faktum att jag tar den platsen i min egen familj sårar bonusdotterns känslor.. den är tuff..

Nu säger jag inte emot att jag ska försöka inkludera bonusdottern på hennes villkor.. jag har absolut fått superbra förslag och perspektiv.. men jag tror inte min sambo riktigt skulle förstå mig om jag pushade honom i att hjälpa dottern styra upp saker som julklappar.. då är jag nog rädd att han upplever det som att jag exkluderar henne och gör skillnad på barnen.. och att jag går ifrån våra roller hemma. Der han brukar säga är väl att det sänder ett konstigt budskap om jag drar mig undan..

Nu ÄR ni ju ingen kärnfamilj, och du är inte bonusdotterns mamma. Din sambo behöver ta ett större ansvar och engagemang för henne än vad du gör -det betyder inte att du exkluderar henne.

Förstår han verkligen inte det?

Anonym (muffins)

Äldre 31 Oct 14:52

#40

Du har en stor roll i hennes liv och hon är ett barn. Mitt enda tips är att du försöker se bakom den troliga fasaden och betrakta henne med medmänsklig kärlek. Vad problemet än är så är hennes trulighet inte självvalt. Det låter som om det är någonting som skaver.

Fars dag blir jobbigt (inkludera bonusdottern)

INNEHÅLL