Fars dag blir jobbigt (inkludera bonusdottern)

Nu ÄR ni ju ingen kärnfamilj, och du är inte bonusdotterns mamma. Din sambo behöver ta ett större ansvar och engagemang för henne än vad du gör -det betyder inte att du exkluderar henne.

Förstår han verkligen inte det?

Att jag inte är hennes mamma råder det ingen förvirring kring. Men i vårat hem bor vi som en familj och i vårat hem är jag den enda mamman.. och det jag menar är att jag vill och min sambo vill (utifrån våran bild av vad en bra mamma är) är att jag styr hushållet. Jag måste antingen kliva undan från allt eller inget (jag kan inte vara den mamman jag vill att min son ska växa upp med, utan att få projektleda med viss entusiasm).

Jag håller till exempel koll på grejer som packning av gympasäckar, vad som serveras på skoldagar för varierad kost, biblioteksböcker inlämningar, aktiviteters uppehåll, om ridbyxor nöts ut eller växes ur, om det är kanelbullens dag, när barnens farmor ska uppvaktas, namnsdagar, att läxor hanteras i tid, att planteringar på bron byts ut efter säsong, att ytterkläder statuskollas och byts ut efter säsong, möjliga utflykter och upplevelser och planering av dessa osv.. att alla har rena kläder i sina garderober, läkartider/BVC-tider... att skicka med fika när det behövs.. att alla får i sig mellis på eftermiddagen.. att inte skärmtid blir för mycket.. att det serveras efterrätt på lördagar.. osv.. Jag försöker se till att vi har det fint hemma, med lite extra mysfaktor och med lite extra ansträngning. Sen är det kanske inte alltid jag som utför allt i detalj.. utan kan göra kort för förhör av glosor och ge dom till sambon så han kan förhöra dottern.. eller föreslår för honom att bonusdottern skulle kunna få något särskilt till mellis om jag inte ser dem ta tag i det.. men jag är involverad i allt och försöker göra hemmet så mysigt, och förberett och stödjande som möjligt.. Det jag menar är att jag inte riktigt vet hur jag skulle kliva åt sidan utan att det känns dumt. Han står i regel på frontlinjen mot bonusdottern och gör ofta saker med henne, men med mitt stöd.

Att jag inte är hennes mamma råder det ingen förvirring kring. Men i vårat hem bor vi som en familj och i vårat hem är jag den enda mamman.. och det jag menar är att jag vill och min sambo vill (utifrån våran bild av vad en bra mamma är) är att jag styr hushållet. Jag måste antingen kliva undan från allt eller inget (jag kan inte vara den mamman jag vill att min son ska växa upp med, utan att få projektleda med viss entusiasm).

Jag håller till exempel koll på grejer som packning av gympasäckar, vad som serveras på skoldagar för varierad kost, biblioteksböcker inlämningar, aktiviteters uppehåll, om ridbyxor nöts ut eller växes ur, om det är kanelbullens dag, när barnens farmor ska uppvaktas, namnsdagar, att läxor hanteras i tid, att planteringar på bron byts ut efter säsong, att ytterkläder statuskollas och byts ut efter säsong, möjliga utflykter och upplevelser och planering av dessa osv.. att alla har rena kläder i sina garderober, läkartider/BVC-tider... att skicka med fika när det behövs.. att alla får i sig mellis på eftermiddagen.. att inte skärmtid blir för mycket.. att det serveras efterrätt på lördagar.. osv.. Jag försöker se till att vi har det fint hemma, med lite extra mysfaktor och med lite extra ansträngning. Sen är det kanske inte alltid jag som utför allt i detalj.. utan kan göra kort för förhör av glosor och ge dom till sambon så han kan förhöra dottern.. eller föreslår för honom att bonusdottern skulle kunna få något särskilt till mellis om jag inte ser dem ta tag i det.. men jag är involverad i allt och försöker göra hemmet så mysigt, och förberett och stödjande som möjligt.. Det jag menar är att jag inte riktigt vet hur jag skulle kliva åt sidan utan att det känns dumt. Han står i regel på frontlinjen mot bonusdottern och gör ofta saker med henne, men med mitt stöd.

Det är inte alltid det passar alla inblandade att leka familj. Du och sambon anser att man ska det, men hans dotter verkar inte alls tycka om det.

Vi levde uppdelat när hans barn kom på umgänge, han tog allt ansvar och arbete med dem. 

Men nu är jag heller ingen sk bullmamma och tycker hushållsuppgifterna är skittråkiga, så jag hade verkligen inga problem att lägga ansvaret på rätt person.

Ni får nog tänka om lite och ta ett mer gemensamt ansvar, och att han tar det större ansvaret för sin dotter. Det är ju trots allt honom hon kommer för att träffa.

Fråga henne om hon vill va med på eran farsdagspresent eller om hon vill fixa sin egen. Väljer hon fixa sin egen så låter du henne göra det utan att springa efter och berätta vad och hur hon ska göra, låt henne komma till dig om hon anser att hon behöver hjälp.

Jag anser att hon är stor nog att själv kunna fixa något till honom.

Jag vet inte om det var en retorisk fråga eller om du faktiskt vill ha ett svar men jo.. jag fick inte en enda fin familjebild på dopdagen för min sambo och hans föräldrar var så snabba med att vinka in lilla åskmolnet (som hon var den dagen.. hon blev själv aldrig döpt och gick och påtalade det för alla och frågade surt sambon om det flera gånger.. hon ser bokstavligen ut som hennes ansikte håller på att glida av huvudet på varenda bild) till varenda konstellation som fotograferades.. Förutom till mina föräldrars bild med dopbarnet, deras första och enda barnbarn.. men när det till sist var deras tur var min son trött och ledsen så han gråter på bilderna.. jag försökte lite för länge att få fina bilder med de övriga och att få bonusdottern att le på en endaste liten bild (misslyckades).

Nyfiken på om det fortfarande skulle anses att vi ?leker familj? om vi enbart hade gemensamma biologiska barn och fördelade ansvar samma sätt ?

Jag har alltid tagit lite illa vid mig när bonusmammor anklagas för att leka mamma.. jag har min son och vi har för avsikt att skaffa ett flertal ytterligare barn.. så att jag agerar mamma i mitt hem handlar om att jag är en riktig mamma och att vi agerar som familj är för att vi är en familj.. bonusdottern har väl mer flexibilitet att definiera sin egen roll men i vårat hem är jag min sambos livskamrat och familjens mamma. Jag tar hand om bonusdotterns kompisar när de är här på samma sätt som jag tar hand om bonusdottern och som jag kommer att ta hand om mina barns kompisar när de blir större, jag ser till att alla får mellis och om de går ut och leker kanske jag letar fram stövlar eller badkläder att låna ut.. ser till att ingen leker oömma lekar i ömtliga kläder osv.. Det betyder inte att jag anser mig vara kompisarnas mamma eller leker mamma till dem.. Som den här familjens mamma tar jag hand om alla barn som hamnar under mitt tak.. Att göra något annat för att hon ska kunna fantisera om att hennes mamma skulle kunna komma in i det här huset och göra det jag gör här istället för mig.. vet jag inte om det verkligen är att göra henne någon tjänst. Att jag och min sambo har en ombildad familj tycker inte jag behöver vara något mindre bra/viktigt, som gör mig till mindre av en mamma. Sen har bonusdottern en till familj i ett annat hus och där finns just hennes personliga mamma som är den som tilltalas som mamma av just henne osv.

Nyfiken på om det fortfarande skulle anses att vi ?leker familj? om vi enbart hade gemensamma biologiska barn och fördelade ansvar samma sätt ?

Jag har alltid tagit lite illa vid mig när bonusmammor anklagas för att leka mamma.. jag har min son och vi har för avsikt att skaffa ett flertal ytterligare barn.. så att jag agerar mamma i mitt hem handlar om att jag är en riktig mamma och att vi agerar som familj är för att vi är en familj.. bonusdottern har väl mer flexibilitet att definiera sin egen roll men i vårat hem är jag min sambos livskamrat och familjens mamma. Jag tar hand om bonusdotterns kompisar när de är här på samma sätt som jag tar hand om bonusdottern och som jag kommer att ta hand om mina barns kompisar när de blir större, jag ser till att alla får mellis och om de går ut och leker kanske jag letar fram stövlar eller badkläder att låna ut.. ser till att ingen leker oömma lekar i ömtliga kläder osv.. Det betyder inte att jag anser mig vara kompisarnas mamma eller leker mamma till dem.. Som den här familjens mamma tar jag hand om alla barn som hamnar under mitt tak.. Att göra något annat för att hon ska kunna fantisera om att hennes mamma skulle kunna komma in i det här huset och göra det jag gör här istället för mig.. vet jag inte om det verkligen är att göra henne någon tjänst. Att jag och min sambo har en ombildad familj tycker inte jag behöver vara något mindre bra/viktigt, som gör mig till mindre av en mamma. Sen har bonusdottern en till familj i ett annat hus och där finns just hennes personliga mamma som är den som tilltalas som mamma av just henne osv.

Vad gör pappan för att hjälpa den olyckliga dottern?