Nu när vi går in i november månad innebär det sista försöket innan vi ska söka hjälp och utredning.
Kan vi följas åt vi som precis ska ta steget för att söka hjälp, och kanske kan ni som redan påbörjat utredning svara på frågor. Vad önskade ni att ni visste innan ni påbörjade utredningen? Kan man ha några förväntningar eller är det olika för alla?
Dela gärna med er av allt från just första steget, vad händer på första mötet mm.
Vi skickade in en egenremiss till gynekologimottagningen, fick svar ca 2-3 veckor efteråt. Då fick vi hem papper/information om fertilitetsutredning och där vi först skulle lämna olika prover. Jag lämnade blodprover och min sambo spermaprov. Om ca två veckor ska vi ringa och boka ett första läkarbesök.
Längre än så har vi inte kommit, men känner en lättnad sedan vi fick hem papprena.
Efter 3 års försök har vi nu bokat tid för fertilitetsutredning, den 18/12 är det dags!
Vi har försökt i cirka 1,5 år utan resultat, från i februari i år har jag haft väldigt oregelbundna cykler och dåligt/inget utslag på äl-test så vi bestämde oss för att ta hjälp.
Jag tyckte det var väldigt jobbigt att söka hjälp för det här, det har varit väldigt mycket blandade känslor!! Men vi bokade en tid och fick papper hem att fylla i och ta med på inskrivningssamtalet vi hade med en barnmorska. Jättebra samtal dit vi tog med våra frågor, efter det kändes det mycket lugnare. Både jag och sambon lämnade urinprov och blodprov (stick i fingret iaf för mig). Sen fick sambon lämna spermaprov på ett annat sjukhus med labb och jag fick komma in och lämna blodprov på cd21-23. Sedan tog det ca 1 månad innan vi hade första träffen med läkaren. Då hade jag även en gynundersökning för att se att allt såg bra ut, inga cystor, kolla livmoder osv. Sen fick vi reda på provresultaten och en diskussion om hur vi ska gå vidare.
Jag visste inte hur allt skulle fungera när vi väl sökte hjälp, och jag var rätt osäker till en början. Men nu är jag jätte glad att vi tog hjälp!! Man har fått hoppet tillbaka lite granna. Jag har precis avslutat 10 dagar med Provera för att stimulera fram en blödning, och imorgon ska jag börja på en kul med Letrozol för att stimulera fram en ägglossning innan det är dags för nytt blodprov för min del.
Långt svar, men hoppas det var till någon hjälp 
Efter 3 års försök har vi nu bokat tid för fertilitetsutredning, den 18/12 är det dags!
Vi har försökt i cirka 1,5 år utan resultat, från i februari i år har jag haft väldigt oregelbundna cykler och dåligt/inget utslag på äl-test så vi bestämde oss för att ta hjälp.
Jag tyckte det var väldigt jobbigt att söka hjälp för det här, det har varit väldigt mycket blandade känslor!! Men vi bokade en tid och fick papper hem att fylla i och ta med på inskrivningssamtalet vi hade med en barnmorska. Jättebra samtal dit vi tog med våra frågor, efter det kändes det mycket lugnare. Både jag och sambon lämnade urinprov och blodprov (stick i fingret iaf för mig). Sen fick sambon lämna spermaprov på ett annat sjukhus med labb och jag fick komma in och lämna blodprov på cd21-23. Sedan tog det ca 1 månad innan vi hade första träffen med läkaren. Då hade jag även en gynundersökning för att se att allt såg bra ut, inga cystor, kolla livmoder osv. Sen fick vi reda på provresultaten och en diskussion om hur vi ska gå vidare.
Jag visste inte hur allt skulle fungera när vi väl sökte hjälp, och jag var rätt osäker till en början. Men nu är jag jätte glad att vi tog hjälp!! Man har fått hoppet tillbaka lite granna. Jag har precis avslutat 10 dagar med Provera för att stimulera fram en blödning, och imorgon ska jag börja på en kul med Letrozol för att stimulera fram en ägglossning innan det är dags för nytt blodprov för min del.
Långt svar, men hoppas det var till någon hjälp
Jag och min man har precis startat utredning med. Inväntar den 21:a dan för min del för att få ta mina prover. Blir sådan lätt ad på ett sätt när man får hem papper på utredning. Man blir liksom betrodd och då vet man att man inte är ensam. Hoppet finns kvar. Och ja man hoppas på att allt går väl å att man till slut lyckas baka ett litet mirakel
Så var det för mig också, desto mer jag var förberedd på, desto 'lättare' kändes det ändå.
Det blir så klart en del frånvaro från jobbet, beroende på dina arbetstider så klart. Vi hade inskrivningssamtalet den 5/10 vilket tog ca 1 timma, då var både jag och sambon med. Sen var vi tvungna att vänta tills jag var på cd 21-23 vilket blev den 16/10. Då hade även sambon lämnat spermieprov under den tiden. Sedan tog det cirka 1 månad, till den 17/11 innan vi var på återbesök och träffade läkaren och fick reda på våra provsvar. Både tiden för min provtagning och läkarbesöket bokades under vårt inskrivningssamtal vilket var väldigt skönt! Då visste man lixom hur lång tid det skulle ta innan vi fick svaren tillbaka.
Nu när min blödning kom ringde jag in på CD1 och bokade tid för ny provtagning då vi ska se om tabletterna hjälp mig att få ägglossning.
Jag skulle säga att det känns lättare nu jämfört med innan utredningen, nu har vi fått upp ett hopp om att det faktiskt finns en chans att vi kan plussa om några veckor. Sen blir det kanske annorlunda till nästa cykel om vi inte plussar.
Har ni bokat tid för utredning eller funderar ni fortfarande?
Visst känns det som en evighet!! :O Men eftersom vi hade inskrivningsbesöket den 5/10 och då bokade upp både min provtagning den 16/10 och sedan läkarbesöket 17/11 kändes det på något sätt som att det ändå gick rätt "fort". Det var väldigt skönt att veta när vi skulle tillbaka, det hade nog känts ännu långsammare om vi under tiden även skulle vänta på en kallelse också. Fick ni inte boka en läkartid på ert inskrivningssamtal?
Läkarbesöket var en väldig lättnad! Jag visste ju innan att jag inte hade haft ägglossning när provet togs. Det jag var mest nervös över var egentligen sambons provsvar, jag visste ju att det var "fel" hos mig så ville inte att et skulle vara det på honom också. Om du förstår vad jag menar.