Nu när vi går in i november månad innebär det sista försöket innan vi ska söka hjälp och utredning.
Kan vi följas åt vi som precis ska ta steget för att söka hjälp, och kanske kan ni som redan påbörjat utredning svara på frågor. Vad önskade ni att ni visste innan ni påbörjade utredningen? Kan man ha några förväntningar eller är det olika för alla?
Dela gärna med er av allt från just första steget, vad händer på första mötet mm.
Efter mycket om och men ringde vi första samtalet i morse. SEX MÅNADER väntetid till första mötet. Det hade vi verkligen inte räknat med då vi bor i en väldigt liten kommun. Så nu ångrar jag att vi inte ringde tidigare, men ändå rätt skönt att nått är på gång. Så nu är det väl bara att fortsätta försöka i väntan på remissen. Blä känns det nu.
Efter mycket om och men ringde vi första samtalet i morse. SEX MÅNADER väntetid till första mötet. Det hade vi verkligen inte räknat med då vi bor i en väldigt liten kommun. Så nu ångrar jag att vi inte ringde tidigare, men ändå rätt skönt att nått är på gång. Så nu är det väl bara att fortsätta försöka i väntan på remissen. Blä känns det nu.
Har läst om flera som gjort det i alla fall, så hoppas!! :) Det ska jag göra, plus att jag faktiskt misstänker att ägget inte släppte förra månaden för jag hade inga känningar alls. Hoppas verkligen att jag får den! Jag återkommer i frågan på fredag :)
Konstigt.. Var du på vul innan äl? Minns inte. När skulle du börja med "menstabletterna" enligt gyn?
Efter mycket om och men ringde vi första samtalet i morse. SEX MÅNADER väntetid till första mötet. Det hade vi verkligen inte räknat med då vi bor i en väldigt liten kommun. Så nu ångrar jag att vi inte ringde tidigare, men ändå rätt skönt att nått är på gång. Så nu är det väl bara att fortsätta försöka i väntan på remissen. Blä känns det nu.
Efter mycket om och men ringde vi första samtalet i morse. SEX MÅNADER väntetid till första mötet. Det hade vi verkligen inte räknat med då vi bor i en väldigt liten kommun. Så nu ångrar jag att vi inte ringde tidigare, men ändå rätt skönt att nått är på gång. Så nu är det väl bara att fortsätta försöka i väntan på remissen. Blä känns det nu.
Det gör jag absolut! :)
Trist att cyklen gått bananas och att mensen inte kommer. Hoppas det blir bättre med dubbel dos!!
Kan inte annat än att hålla med dig!! Har två par som är mycket goda vänner som båda drar igång med ivf så fort mensen kommer denna månaden så det känns tungt om de skulle bli gravida "utan oss", så hoppas på ett mirakel att detta är vår månad också! :)
Det gick bra! Fin äggblåsa på 17 mm och slemhinnan var 8 mm så läkaren tyckte det såg väldigt bra ut. Fick Ovitrelle som hjälper till för att ägget ska växa till sig sista tiden och att det sen släpper, utskrivet som jag tog i lördags kväll. Så nu bör jag ha ägglossning någon gång idag om allt går som det ska :)
Det hade varit en dröm om det gick vägen för oss denna månaden, och sen att det gick på kompisarnas första ivf försök. Ett av dom barnen blir i så fall syssling med vårt, och de andra paret är bästa vänner till oss, så hade ju verkligen varit en dröm!!
Vi har inte ens fått bekräftelse på att de mottagit vår remiss till ivf och som det ser ut just nu är väntetiden 7-8 månader i vårt landsting :( Vi kommer alltså ha tur om vi får göra ett försök innan detta året är slut om det inte tag sig på egen hand. Försöker att inte tänka på det, det är så långt bort dit. Hoppas att sprutan gör susen och att vi får plussa snart, hehe :P
Hur går det för dig? Har mensen kommit?
Säkert är det väl aldrig, men vad jag hört är det väldigt sällan det inte släpper efter sprutan men jag är inte säker. Vet inte heller hur stora blåsorna behöver vara. Nu var ju min 17 mm, och läkaren ville att jag skulle vänta 1,5 dygn innan jag tog sprutan för ytterligare några mm.
Jag tror ändå på sprutan! Jag svarar ju bra på letrozolen trots enkeldos. Och tidigare har jag haft egen äl. Så vi hoppas att detta ska göra susen!
Jag tror att vi som kämpat länge kommer ha väldigt svårt att förstå att det är något som växer i magen och att faktiskt tro på det. Jag tror (!!) inte att jag kommer våga tro på det förrän magen börjar växa.
Fråga kan man alltid göra! Jag frågade om sprutan förra månaden också men fick ett nej då. Tror att läkaren vill att man testar några kurer med bara letrozolen först.
Hej. Jag och min sambo väntar på utredning. Hur gör ni andra för att hålla hoppet uppe och orken att fortsätta försöka? Jag är 30 år och är den enda i mitt kompisgäng som inte har barn eller är gravid På pricken alla jag känner har lyckas på första eller andra försöket, jag är såklart jätteglad för deras skull. Men för varje månad som går drar jag mig undan mer och mer. Jag vet att ett år inte är någon tid i sammanhanget och att många får vänta mycket längre än så. Tacksam för pepptips!
Hej. Jag och min sambo väntar på utredning. Hur gör ni andra för att hålla hoppet uppe och orken att fortsätta försöka? Jag är 30 år och är den enda i mitt kompisgäng som inte har barn eller är gravid På pricken alla jag känner har lyckas på första eller andra försöket, jag är såklart jätteglad för deras skull. Men för varje månad som går drar jag mig undan mer och mer. Jag vet att ett år inte är någon tid i sammanhanget och att många får vänta mycket längre än så. Tacksam för pepptips!
En månad har gått sedan vi ringde för utredning och nu behöver vi bara vänta i fem till haha. På ett sätt är det skönt. Vi använder dessa månader som lite paus. Försöker fortfarande mysa runt äl men skiter i allt vad gäller ältest, gravtest, känna efter symptom som inte finns och räkna dagar och prova olika kurer. Nu släpper jag lite ansvaret till slumpen tills dess att jag kan lämna över det till utredningen. Så jävla skönt. Jag som i vanliga fall testar som en idiot dagarna innan bim kunde denna gång utan stress vänta på mensen som jag var säker på skulle komma. Pressen släppte lite för första gången.
En månad har gått sedan vi ringde för utredning och nu behöver vi bara vänta i fem till haha. På ett sätt är det skönt. Vi använder dessa månader som lite paus. Försöker fortfarande mysa runt äl men skiter i allt vad gäller ältest, gravtest, känna efter symptom som inte finns och räkna dagar och prova olika kurer. Nu släpper jag lite ansvaret till slumpen tills dess att jag kan lämna över det till utredningen. Så jävla skönt. Jag som i vanliga fall testar som en idiot dagarna innan bim kunde denna gång utan stress vänta på mensen som jag var säker på skulle komma. Pressen släppte lite för första gången.
Och nu blev man jättestressad före spolningen. Även tanken att det snart är helg och man kan koppla av hjälper inte... Hur hanterar ni stress i såna situationer? :D
Hallojs!
Jag och min sambo har precis blivit uppsatta på väntelista för fertilitetsutredning. Vi har försökt i ett år och mina cyklar har varit helt bananas. 58 dagar, 28 dagar, 61 dagar, 55 dagar, 42 dagar, 53 dagar och är nu inne på dag 52.
Jag använder NC och den hittar ägglossning varje månad men ägglossningstest visar aldrig positivt. Sjukt frustrerande.
Har endometrios och celiaki, sambon har en pungkula. Känns som att oddsen är emot oss.
Vi vart uppsatta på väntelista 21 februari och det var ca 2 månaders väntetid till kurator och provtagning i Falun.
Nervös, peppad, stressad och matt haha! Alla känslor är liksom utanpå 